Anonym (Adhd här) skrev 2024-09-12 14:38:01 följande:
Ja exakt, får akut sitta i rullstol :)
Nä, men man brukar säga att startmotorn saknas för många med adhd. Man har svårt att komma igång och man har svårt att avsluta saker.
För mig är det otroligt stor skillnad om jag är medicinerad eller inte. Utan medicin kan jag sitta apatisk och tänka på allt jag måste göra, utan att göra det. Jag hatar mig själv när jag sitter där. Det inkluderar allt, hem, hushåll, jobb, hygien. När jag väl kommer igång med något är det ofta när det är kniven mot strupen, då får man dopaminpåslag och jag brukade förr säga att det var som att få feeling eller flow.
Varenda kökslucka öppen, jag hittar aldrig nycklarna, jag kan inte beräkna tid, eller har känsla för tid, jag har svårt att tänka i flera steg, tex när man följer recept. Trots att jag VET att det är bra att läsa igenom hela receptet innan man börjar så blir det likadant varje jäkla gång. Jag bara börjar, kan inte tänka framåt. Räkningar och ekonomi och att inte spontant köpa precis vad som helst har jag kämpat med hela mitt liv.
Nu när jag äter medicin känner jag mig inte snabb direkt, men det är inte som att bestiga ett berg varje gång jag ska ta mig för något. Jag kommer iväg till träningen, jag påbörjar saker även om de är tråkiga. Jag borstar tänderna. Jag påbörjar inte längre en massa projekt utan att tänka efter. Jätteskönt för både mig och omgivningen att jag inte är som en virvelvind ibland som sen inte förmår städa upp efter mig. Så medicinen löser långt ifrån allt, men för mig har det gjort att jag lättare kommer igång.
Adhd är en funktionsnedsättning. Läs på lite så kanske det blir lättare att förstå.
Man bestiger berg om man måste för den man säger sig älska och bor ihop med. Om man inte har en narcisstisk personlighetsstörning.