Finns det någon här som kanske från början velat ha fler barn än två men som sen kände att två var tillräckligt med jobb med två och att samhället är anpassat för tvåbarnsfamiljer och därför "nöjde" sig med två. Ångrar ni er?
Vad har varit fördelarna med att inte ha fler?
Och vad hade varit plus med att ha en till?
Enda pluset för mig hade varit graviditeten och själva bebisgrejen. För jag har älskat att vara gravid och ha en bebis. Och vara föräldraledig.
Men detta innebär ju i förlängningen att det blir ett till barn i familjen. En individ med egna förutsättningar, förmågor och behov (inte bara en bebis som jag får ta hand om). Och det önskar jag inte. Jag och min man är fullt nöjda med två och det engagemang som vi valt att lägga på vår familj räcker precis till dessa två. Vi hinner med dem, vår relation, vänner, laga mat - vi kan leva så som vi vill.
Sen vet man inte vilka utmaningar ett nytt barn kan födas med, som ju inte bara påverkar det barnet utan alla som redan ingår i familjen. Rent krasst. Men ibland behöver man se svartvitt på saker och inte flyga i väg i känslor för då hade vi kanske haft fem barn!!
Nej, två barn är det vi hinner med i vardagen...visst tänkte vi tre barn först. Men sen insåg vi att vi räcker till för två barn. Vi har varken itid, plats eller råd med fler barn. Samtidigt, om jag hade råkat bli gravid då så skulle vi behållit det.
Jag förstår inte varför man skulle vilja ha fler än två barn. Två barn är det perfekta antalet i många avseenden. Med två barn kan man ta ett barn var, man har bättre ekonomiska förutsättningar att kunna ge barnen ett bra liv, mer tid till varje barn mm. Jag har alltid velat ha två barn och det har jag, och skulle aldrig vilja ha ett tredje.