Tatueringar 👍 eller 👎??

På en kvinna är det ALLTID fult, eftersom det är maskuliniserande.

På båda könen är det trashigt, fast ännu mer trashigt på kvinnor. Sedan finns det ju grader i Helvetet, förstås - en ros eller en delfin på överarmen/axeln eller skuldran är inte hela världen, även om det inte tillför något heller. En stor dödskalle med maskar som kryper ur ögonhålorna, är något helt annat... 

Porträtt av idoler blir nästan alltid fula rent tekniskt för det är svårt att göra, och blir en skymf över idolen i stället. Har sett så många hemska Elvis och Marilyn...

Den älskades namn är bara dumt, eftersom den älskade idag inte är det i morgon. Och då blir det laser... Barnens namn får mig alltid att undra om personen har dåligt samvete för att den inte bryr sig om barnen, inte tar sig tid med dem, eller rentav inte har vårdnaden om dem. För man tänker ju på sina barn mest hela tiden ändå, så länge som de är barn i alla fall, och deras namn och personnummer glömmer man ALDRIG. Det är inget man behöver ha med sig på huden hela tiden för att komma ihåg det... Barnen är med en alltid ändå. 

Någon sällsynt gång kan jag dock tycka att det är sexigt på en man, om det är precis rätt motiv, och han kan bära upp det. En tatuering på en liten spinkig kille blir ju bara löjligt, men någonting typ en tribal på/runt en muskulös överarm t.ex., kan någon sällsynt gång vara sexigt på en man som är sexig redan innan. 

Jag läste faktiskt i Metro för ett antal år sedan, att det var fastställt att det var mest pappor i fängelse som gjorde det... Skulle de ha blivit ensamma med barnen, skulle det rentav ha kunnat bli farligt för de senare, många gånger. Det var bara for show. 

Inga kläder, konstiga hårfärger, osmakliga smycken eller NÅGONTING sådant som går att ta av, går att jämföra med tatueringar - tycker jag, då. Just för att tatueringarna är permanenta, och det kräver ett större mått av idioti att förfula sig permanent.

Många ungdomar har ju en period där de leker med långt, alternativ mycket kort snaggat hår (killar), onaturliga hårfärger, haschlöv om halsen, till och med en säkerhetsnål i läppen eller en ditklistrad pärla på näsan. MEN de vet själva att detta bara är en period, och att de om några år kommer att befinna sig någon helt annanstans - på en högskola eller en arbetsplats - där inget sådant passar in. Så de skulle aldrig göra något permanent som skulle förstöra deras framtid, som en tatuering, en nosring eller onaturligt förstorade hål i örsnibbarna.

Jo, och det var inte bara överklassen heller. Jag har bilder på mina släktingar, som då var lantarbetare, fabriksarbetare, bagerska, barnsköterska. De hade det där rena, fräscha, snygga, välvårdade. Hemskt att jämföra med hur många unga ser ut nu. 

Ja? Det har gått åt fel håll sedan dess.

Vad är det för "framåtsträvan" att människor ska se ovårdade, skitiga och nedgångna ut? Sådant gör aldrig något bättre, varken på individ- eller samhällsnivå.

Som sagt, jag tycker faktiskt att det kan vara snyggt på en man någon sällsynt gång, men då måste det vara en man som är snygg och manlig och muskulös och sexig från början - tatueringen GÖR honom inte sexig, men den tar i alla fall INTE BORT från hans sexighet... som tatueringar brukar göra annars. Veka, omanliga män som tror att de ska bli "någon" för att de tatuerar sig, är bara patetiska. Men - något sådant här:  

 

OK, sådant känner inte jag till. 

Fast vad är det egentligen för fel med välvårade människor? Jag tror att vi alla skulle vara gladare, om vi själva och våra medmänniskor vore mer välvårdade. På samma sätt som vi skulle må bättre av fler klassiska byggnader, i stället för fyrkantiga betonglådor. 

 

 

För att det hör ihop, tatueringar är typiskt för uppgiven förortskultur: