Vad gör ni om ni blev utskällda av chefen?da av chefen och mår dåligt?

Om jag blev utskälld av min chef så skulle det bero på ett stort tjänstefel av mig och jag hade fått ta till mig av kritiken, be om ursäkt och fråga hur jag kan rätta till mitt misstag.
Om det däremot är obefogad kritik som jag har fått hade jag stått på mig och sagt att utskällningen inte är på plats i situationen och att vi behöver reda ut vart det har gått snett.
Har dock aldrig fått skäll av någon chef men vi har varit oense ibland.

Jag visste mitt värde för företaget, så när han jag hade som chef då höjde rösten, bad jag honom att ta en diskussion som en man istället för att hantera det som en testosteronstinn liten pojke. Vid det laget skrek han, så jag sa således upp mig på stående fot, detta var sex år sen, gick aldrig tillbaka trots många övervinningsförsök från deras sida.

Problemet är att man måste då vara i en bransch med kompetensbrist, vilket jag tyvärr inte längre är, så nu får även jag undvika konflikt med auktoriteter..

Men ett trevligt minne 😂

Fick du konstruktiv kritik? Eller blev du utskälld utan rimlig anledning?

Händer detta kontaktar man facket. 

om chefen vill ha ett samtal frågar man vad det gäller. 

är man obekväm med situationen tar man med sig en facklig representant. 

Om utskällningen var befogad så ber jag om ursäkt och bättrar mig. Om den inte var befogad så släpper jag det och går vidare.

Känns som man behöver göra ett grovt fel för att det ska berättiga en utskällning. Ett samtal räcker väl annars så att man får chans att bättra sig. Man gör ju oftast ej fel med flit. 

Jag är chef med personalansvar över 25 medarbetare från åldern 25-68.

På vilket sätt skällde han på dig? Vad exakt handlade samtalet om? Min erfarenhet av samtal och möten med mina kollegor som är födda i olika generationer är att exempelvis uppföljningssamtal uppfattas olika trots att agendan är densamma.

Ett uppföljningsmöte som kan handla om varför uppdraget inte är klart, varför har personen inte hört av sig till uppdragsgivaren om förseningen och varför har hen inte underrättat mig tidigare utan jag har en förbannad kund som vill avsluta samarbetet. 

Åldern 68-38: Händer aldrig att jag behöver ta dessa möten. Denna åldersgrupp är självgående, erkännande och medveten om sin kompetens. Skulle något gått snett har konstruktiva samtal och tittar gemensamt på en lösning.

Åldern 35-25: Blir kränkta över att kunden har mage att klaga. Jag och kunden måste ju förstå att hen är unik och vi ska ska vara tacksamma över att hen är anställd. Hen kan heller inte förstå varför hen ska följa arbetsbeskrivningen i anställningsavtalet, ej heller varför hen ska följa projekt- och tidplanen. Att sätta projektmöten kl 9 på morgonen, eller kl 16 en fredag är gestapo-mässigt och kränker privatliv, förstör kreativiteten och kränker även hens profession.

Så, vad var syftet med mötet? Ni som inte är så gamla och inte så unga heller, typ 90-talister, har jag inrättat anställningsstopp på.

Sista året har jag sagt upp 3 90-talister, facket har såklart varit inblandade och tiden för uppsägningsprocessen har varit i samtliga fall 1 timme. Det har räckt att visa upp anställningsavtalet, samtliga mailkonversationer mellan anställd och kund och mina mötesanteckningar. Sen har facket kommit med rekommendationen att den anställde kanske ska försöka hitta en annan bransch.

Ett tips jag brukar ge sista dagen är att personen kanske ska gå klart sin utbildning och inte ljuga om sina erfarenheter i CV:t.

Jag hade en gång en chef som spontant skällde ut en lite då och då. Det kunde gälla saker han trodde man gjort, saker någon annan (kanske) gjort, saker han missuppfattat och saker som inte ens hade med vår grupp att göra. Han var galen helt enkelt och jag sa upp mig efter ett par incidenter. 
Att överhuvudtaget skälla på sina anställda är märkligt beteende såvida det inte rör sig om typ grovt tjänstefel. I övrigt bör man kunna diskutera i normal ton och fråga varför det blev som det blev.

 

Ett tips till chefen är kanske att man verifierar personers CV innan man anställer dem?

Med det sagt så har vårt företag också avslutat två provanställningar senaste 12 månaderna för att yngre personer inte funkar. En tredje fick ett allvarligt samtal om att inte komma för sent, känna efter för mycket och stanna hemma för lite halsont, och sen blev det bra.

Möte kl 16 en fredag håller jag med de yngre om ifall det är något annat än total kris/ ca en gång årligen. 

Finns det grund för chefens upprördhet tar jag givetvis till mig det, men vid orättvis behandling så blir man inte arg, man går hem och kollar på andra jobb ett par timmar.

Antingen har arbetsgivaren tur då, eller inte.