Någon som gjort orosanmälan?

Jag har gladeligen kvar mina barn i den skola som gjort två orosanmälningar gällande barnen och deras andre förälder. Detta trots att den sista var väldigt allvarlig och resulterade i separation. 

Jag är glad över att mina barn vågat öppna upp sig för sina lärare. Jag är glad över att de blivit lyssnade på. 

Deras andre förälder är iifs inte riktigt lika glad i skolans beteende. 

Det beror helt och hållet på allvarlighetsgrad i anmälan. 

Anmälan 1 var som du säger. Den kom in till socialtjänsten från skolan. Soc ringde mig först och berättade och vi bestämde tid för träff. Sedan fick jag ringa barnens andre förälder (där borde de ha ringt) och berätta vad som skett.

Anmälan 2 var allvarligare. Där bedömdes att det behövde göras en polisanmälan. Barnen hämtades i skolan (det var lärare som tog dem ur klassrummet) och skjutsades till polisen av en polis samt kuratorn på skolan i en civilmärkt bil. Polisen ringde mig först och därefter den andre föräldern. Behövde träffa socialtjänsten samma dag. Jag fick åka och hämta barnen efter inledande samtal. 

Vi fick sedan inte åka hem pga oro gällande den andre förälderns agerande plus att denne inte kom till detta inledande möte. Jag fick alternativen att åka till annan plats hos släkting eller åka till hemlig plats med barnen. Hade jag valt alternativet att åka hem (som trots allt var min första reaktion) så hade jag inte fått med mig barnen och då hade det blivit kaos. Vi åkte till släkting och har inte bott med den andre föräldern sedan dess. 

Den andre föräldern har tagit den hjälp som stått till förfogande och har därmed fått träffa barnen och haft dem på semester även fast vi haft en pågående polisutredning. 

Jag har fått ett enormt stöd från socialtjänsten i detta att ta mig ut ur vår situation.

Ja, faktiskt. Eftersom det finns så många som inte blir tagna på allvar, där de vuxna blundar. 

Mitt ex tycker inte att hen betett sig illa heller. Hen anser att det varit en häxjakt. Till en början kom även anklagelser mot barnen att de bara sökt uppmärksamhet och hittat på. 

Ingen kan veta från början och därmed så finns det ibland situationer där det tas felaktiga beslut. Socialtjänsten är under konstant lupp gällande hur de hanterar orosanmälningar där barn är involverade. Oavsett beslut så får de kritik. Antingen gör de för mycket/för drastiska åtgärder, eller så gör de för lite. Det finns inte heller vare sig tydliga regler eller praxis att förhålla sig till. 

Ja. Sedan finns det självklart situationer där de betett sig suspekt. Så är det i fallet gällande en barndomsvän och hens barn. Inte på så vis att de placerat barnet, det är helt rätt beslut. Däremot så får inte min barndomsvän eller hens mamma veta vart barnet befinner sig denna gång. Barndomsvännens mamma har haft mer, och stadigvarande, kontakt med barnet hos tidigare fosterfamilj men nu är all kontakt strypt. Där finns det suspekta delar så klart i hur man hanterat det hela.

Om man anmälan är av sådan grad att det ska göras en polisanmälan så hämtas barnen men det är inte säkert att de tas ifrån föräldrarna för det. Det beror helt på både samarbetsvilja och misstankegraden. 

Mina barn fick stanna med mig under förutsättning att jag inte åkte hem till den andre föräldern. Hade jag valt att göra det så hade barnen placerats däremot. Man ansåg att barnen var trygga och säkra med mig men inte med den andre föräldern. 

Med tanke på hur många ärenden Socialtjänsten hanterar så är det förhållandevis få som får dessa problem som du säger är det vanligaste. Självklart är det tragiskt när det blir fel, inte bara när barn dör för att Socialtjänsten varit för försiktig utan även när det blivit fel åt andra hållet. Men det är precis som när det kommer till relationsproblem här på Familjeliv, man hör bara om de dåliga sakerna, inte när det är bra. Samma med myndigheter, du hör bara om när folk har problem med dem, inte när det flyter på bra. 

Du har kassa erfarenheter av Socialtjänsten, jag har bra. Ingen av oss har facit över hur det fungerar. Till skillnad från dig dock så kan jag se saker både från mitt eget håll och från andra sidan. Jag har varit med om både kontakt med dem utan polisförhör av barnen samt att de blivit hämtade (och tillbakakörda) för samtal. Jag har riskerat att få mina barn omhändertagna men då jag samarbetade och hade annan lösning så fick de vara kvar med mig. 

När ska du förstå att du har fel? Att det inte alls är så det fungerar utan att det helt och hållet beror på allvarlighetsgrad i anmälan, om åklagare blir involverad eller ej. Åklagare blir inte involverad i alla anmälningar, men alla anmälningar behöver hanteras och utredas.

Men alla orosanmälningar handlar ju inte om våld i hemmet.

Inte ens vid misstänkt våld eller sexuella övergrepp är det alltid det sker. En fd arbetskamrats dotter anmälde pappan för det (falskt, dottern var arg på pappan), inte ens under utredningen togs hon från familjen då pappan valde att flytta ut så att dottern kunde bo kvar hemma.  

I mitt eget fall så har du rätt delvis i sak. Ja, man hämtade barnen i skolan och gjorde barnförhör med dem om det som stod i anmälan (saker de själva berättat vid ett tillfälle i skolan för lärare). Barnen lämnades sedan tillbaks till skolan. Jag och den andre föräldern fick samtal om att komma till kommunen samma dag (någon timme senare). Jag dök upp, inte den andre föräldern. Vi pratade löst om vad som förorsakat anmälan, vad de pratat om hon polisen, jag fick bekräfta eller dementera. Då jag bekräftade vissa saker, validerade barnens berättelser och samarbetade gjordes valet att hämta barnen till mig. Då man var orolig för hur den andre föräldern skulle agera (och barnen var oroliga för reaktionen) fick jag frågan om det fanns någon annan stans vi kunde sova eller om de skulle ta oss till skyddat boende. 

Det enda som hade gjort att de hade separerat mig från barnen hade varit om jag insisterat på att åka hem. Jag valde mina barn. 

Så nej, det är inte ens alltid vid misstanke om våld som man separerar barn från föräldrarna helt. Det handlar om den icke misstänkte förälderns förmåga och vilja att skydda barnen från den misstänkte föräldern. 

Varför är det konstigt att ha kvar sina barn på en skola där personalen haft en oro för att ett barn far illa hemma? 

Ja, det tar ibland lite tid från det att de får in anmälan till det att de kan agera. De har typ tre veckor på sig att säga om det ska bli en utredning eller om ärendet ska läggas ner. Även om en oro finns för våld under den tiden så är det ju som så att det måste hanteras av åklagare innan de kan prata med barnet/barnen. 

Ja, i vårt fall fanns det grund för både förhör och utredning denna, senaste, gången. Eftersom jag vet att grunden till anmälan ligger i saker barnen sagt när de pratat om hur man beter sig mot varandra och hur föräldrarna beter sig i hemmet så är jag både glad att skolan faktiskt tog det på allvar och för att barnen vågade prata. 

Den första anmälan (också skolan) var lite mer luddig men även där så var jag stolt över barnen och glad över att personalen ändå försökte skydda barn de trodde for illa. 

Hag och barnen har pratat mycket om det, att skolan inte har gjort något fel som anmält, att de inte gjort fel som pratat. Den andre föräldern ser inte saken på samma sätt utan har, ända sedan första anmälan, försökt få barnen att "inte prata skit" och helt enkelt inte ta något som helst ansvar för sin del i det som skett.