Någon som gjort orosanmälan?

Det är väl ändå inte tillåtet att bolla runt orosanmälningar med hela arbetslag? Det råder väl ändå tystnadsplikt? Låter klart olämpligt! 

Det framgår av utredningen vem som gjort anmälan. Det är sedan busenkelt att kolla upp någons adress.
Att namnet är vanligt spelar ingen roll. Det är bara att begära ut personaliggaren från kommunen (offentlig handling). Därefter söka på Ratsit eller kontakta Skatteverket. Om man i sin yrkesroll känner sig tvingad att göra en anmälan bör man rakryggat kunna stå för den. 

Så är det ju. Det bör man vara medveten om. Tror ingen förälder som blivit anmäld till soc vill ha sina barn kvar i den förskolan / skolan. Skulle vara intressant att se statistik på det. 

Att sitta och ha samtal och dialog rörande sina barns utveckling, gå på föräldramöten m.m. och träffa någon som soc-anmält barn och föräldrar tror jag de flesta skulle se som oerhört olustigt. Förtroendet är ju helt borta. Trist att behöva riva upp sina barn från kompisar och gemenskap men jag tror de flesta ser det som totalt nödvändigt. Tyvärr slutar inte sådana byten alltid så lyckligt. 

Du måste ju fatta att i samma stund som det börjas prata runt dröjer det ju inte länge innan ryktet spritt sig till hela personalstyrkan, samt barn och föräldrar.

Vem skulle vilja ha sitt barn kvar på den förskolan/skolan efter något sådant?

Kul att sitta på de kvartssamtalen och föräldramötena. En orosanmälan betyder i allmänhet två saker. Den läggs ned av soc i 99% av fallen efter avslutad utredning och föräldrarna tar sina barn därifrån. Största förlorarna är antagligen barnen. 

De flesta går nog inte så långt att de börjar hota personalen, men det är nog inga vackra tankar som tänks. Det är ju bara att sätta sig in i situationen själv. 

 Börjar det pratas runt är det klart att ryktet sprids. 
Att du inte hört något beror antingen inte skett anmälningar eller att det inte pratats runt. 

Att föräldrar som blivit orosanmälda av skolan inte vill låta sina barn gå kvar där är rätt självklart om du tänker efter lite. 

Det som händer om ett barn anmäler att mamma varit dum, eller på något vis misstänks ha brukat våld mot barnet är följande.

Pedagog/lärare kommunicerar med rektor som gör anmälan till soc. 

Soc kontaktar polis. Polis, soc och tillfälligt förordnad vårdnadshavare åker och hämtar barnet på skolan och kör det till barnahus där det hålls förhör med barnet. Föräldrar och ordinarie vårdnadshavare får inget veta. 

Men eftersom detta är något som sker för öppen ridå får garanterat de andra barnen veta, liksom deras vårdnadshavare. Du kan ju också vara säker på att de andra barnen kommer fråga ut det barnet som hämtades. Det barnet har inte informerats om någon tystnadsplikt. 

I det läget spelar det inget roll om det fanns fog för anmälan eller inte. I omgivningens ögon finns det problem. De vet ju inte i detalj vad som hänt. Bara att något hänt. Allt från att föräldrarna knarkar, misshandlar sina barn eller utsätter dem för sexuella övergrepp. Grogrund för rykten är ju maximal. 
Att som förälder efter en sådan händelse skulle låtsas som ingenting, när andra helt plötsligt slutar hälsa eller vända bort blicken blir ju svårt. 

Så det där med tystnadsplikt ger jag inte så mycket för. Det jag skriver är hämtat direkt från verkligheten. 

Nej, när det finns misstanke om våld är det enligt gängse rutin. 

Kan inte gå in på enskilda fall, men i det aktuella fallet förekom inget våld eller övriga missförhållanden. Men scenariot som jag beskrev var precis vad som hände. 

Det blev i praktiken omöjligt för föräldrarna att låta barnet gå kvar i skolan. Hela anmälan och de konsekvenser den gav och den medvetenhet den skapade när polis och socialtjänst klampade in och tog med sig barnet från skolan inför ögon på alla gav upphov till stor ryktesspridning. 

Jag vet också att det är så det går till. 
Det sjuka är också att det inte går att få rätt, eller någon form av upprättelse. Någon som suttit oskyldigt häktad kan få skadestånd, men den som fått sina barn  omhändertagna under en period har inget att hämta. Någon upprättelse eller ens en ursäkt finns inte. Någon pudel eller tillkännagivande mot övriga som fått kännedom på olika avvägar kommer inte heller på grund av tystnadsplikten, för den fungerar bara åt ena hållet. Inte åt det andra. 
Hela hanteringen av dessa ärenden är katastrofal. 

Det handlade om misstänkt våld i hemmet. Så särskilt akut bedömde de nog inte att det var eftersom det dröjde några veckor från det att anmälan inkom till socialtjänsten innan de agerade. Det vill säga åkte och hämtade barnet i skolan tillsammans med polis till ett så kallat barnahus. Först därefter lades utredningen ned. 

Det är enligt gängse rutin att hämta barnen på skolan först och banda allt inför polis, socialtjänst och åklagare. Först därefter tar socialtjänst kontakt med föräldrar och informerar dem. Detta för att det finns en uppfattning att föräldrar annars skulle kunna påverka barnen. Hur föräldrar däremot kan försäkra sig om att socialtjänsten inte skulle kunna påverka barnen att överdriva, fabulera eller få ord i mun finns det däremot inga svar på.