Någon som gjort orosanmälan?

Jag har gjort och det är inget konstigt. Det är dessutom lagstadgat för vissa personalkategorier så att avstå vore tjänstefel.

Tänk som du gör med polisen.
Du vet inte om ett brott begåtts och du kan själv inget om brottsbalken eller så. Men du anmäler och de utreder.
Hos socialtjänsten finns kompetensen. Du ska inte avgöra om det finns skäl för någon slags insats utan du går på din oro. Sen är det socialtjänsten som utreder och agerar.

Du anmäler utifrån oro. Du känner oro, det känns inte bra i magen. Mer än så behöver inte finnas som skäl. Snarare borde fler göra samma sak.

Lycka till!

Anonym (Gina)

Sat 7 Sep 18:23

#26

Anonym (Myran) skrev 2024-09-07 18:11:12 följande:

Jag har gjort soc anmälan flertalet gånger (via mitt jobb) och jag har inte haft dåligt samvete en ända gång. Jag har varit ledsen men det har inte varit pga av anmälan utan mer att jag varit ledsen över att barnen behövt leva som de levt och inte fått det stöd de behöver hemifrån. Ser det mera som att jag gör en tjänst för barnen och hjälper dom att få den hjälp dom och deras föräldrar behöver för att det ska bli bra för alla inblandade.

Ibland har jag och kollegan skickar in anmälan( vi är alltid två som jobbar tillsammans och anmälder då tillsammans, vi pratar innan om vi ska anmäla eller ej).
Ibland har vi skrivit chefens namn i samråd med denna då det förlegat hot eller att vi kännt att det kan bli hotfullt. Några gånger har jag dessutom ringt direkt till socjouren och de har kommit till platsen och sen har vi skrivit i anmälan efter det.

Fast det stämmer inte. Vid två av mina anmälningar där chefens namn stått som anmälare har soc velat ställa kompletterande frågor och därför ringt upp chefen. När vi gör en anmälan och skriver chefens namn får han en kopia av anmälan och därefter sätter han en postitlapp på med vilka som är med på det berörda fallet. Ena gången hade de ställt sina kompletterande frågor och han bad om att få återkomma med svaret om en stund. Och ringde därefter upp mig och jag fick svara på de kompletterande frågorna. Andra gånger ville de prata med mig direkt varvid de lämnade ett nummer jag skulle ringa på. Chefen skickade numret till mig, jag ringde upp och berättade vilket ärende det gällde men sa aldrig mitt namn. De frågade de kompletterande frågorna, jag svarade pch de tackade för sig.

Det låter som en sund hantering.

Anonym (Gina)

Mon 9 Sep 11:50

#63

Anonym (Va?) skrev 2024-09-08 18:25:57 följande:

Jag vet, jag har upplevt något annat.
Du får tro vad du vill, mitt liv är mitt facit.

Vad som hänt just dig är anekdotiskt och säger inte "så här är det för alla". Det måste du väl ändå förstå?

Många orosanmälningar (min erfarenhet - som också då blir anekdotiskt men från myndighetsidan) stannar hos handläggarna och blir som Epic skrev ofta inte mer än ett telefonsamtal.
Där man öppet och förutsättningslöst tar en kontakt och pratar med föräldern, luskar lite, och sen bokar möte vid behov. Där kan det stanna om det inte finns fog för ytterligare utredning/insats. Om inte fler anmälningar kommer in som gör att misstankar väcks.

Sen hur folk kan tycka att det är fel är en annan fråga.
Klart att hanteringen av ett specifikt ärende kan vara felaktig.
Men i min värld är det inte "fel" att ta upp sånt man känner oro för, i 95% av fallen är det med de godaste av intentioner och för att man är mån om att inga barn ska fara illa, punkt slut.

Anonym (Gina)

Mon 9 Sep 19:51

#77

Anonym (Gladeligen kvar på skolan) skrev 2024-09-09 19:37:26 följande:

Ja, faktiskt. Eftersom det finns så många som inte blir tagna på allvar, där de vuxna blundar.

Mitt ex tycker inte att hen betett sig illa heller. Hen anser att det varit en häxjakt. Till en början kom även anklagelser mot barnen att de bara sökt uppmärksamhet och hittat på.

Ingen kan veta från början och därmed så finns det ibland situationer där det tas felaktiga beslut. Socialtjänsten är under konstant lupp gällande hur de hanterar orosanmälningar där barn är involverade. Oavsett beslut så får de kritik. Antingen gör de för mycket/för drastiska åtgärder, eller så gör de för lite. Det finns inte heller vare sig tydliga regler eller praxis att förhålla sig till.

Alltför många vuxna som blundar.
Tack för att du delar med dig!

Någon som gjort orosanmälan?

INNEHÅLL