Katt som går runt fritt i lägenhetshus

Inte ok att porten står uppställd
Hör av dig till hyresvärden edyl

Nej jag tänker också att det inte borde vara okej. Det står på dörren till innegården att den ska vara stängd. Jag har tidigare stängt och undrat vem som hela tiden öppnar, men förstått nu att det är kattägaren som öppnar. Nu tror jag inte att någon skulle kunna ta sig in i huset från innergården (tänker på inbrottsrisken). I mitt förra hus dock fick vi veta att några hade gått på vårt tak sent på kvällen/natten, så det kan ju finnas risk att någon tar sig in. 

Min sambo som tycker om katter tycker att jag är töntig och gör ett problem av ingenting, att jag inte borde bry mig att katten går runt fritt i huset och att dörren till innergården står öppen för kattens skull. Ägaren brukar hämta in katten vid ca 20 på kvällen. 

Finns olika aspekter i detta:
1. Att låta en bengal gå ute fritt är som att be om att den blir stulen (dyr ras)
2. Att katten går ute sådär innebär en stor risk för den (kan bli påkörd, misshandlad mm)
3. Katter som är ute riskerar att skapa problem hos grannar (skiter i rabatter osv)
4. Det finns (enligt mig) egentligen ingen legitim anledning att ha katten ute när man bor så
5. Du borde gå i KBT för din kattfobi då den är extremt överdriven

Som kattälskare önskar jag nästan att jag bodde på din gård. Bengaler är så oerhört vackra och det hade varit godis för ögonen att få komma in på gården till en sådan syn varje dag.

Men av rent förnuft skulle jag ändå råda dig till att tala med kattens ägare och påpeka detta med öppna portar och otryggheten det skapar. 

Själv har jag flera kattgrannar som strövar fritt på min innergård där det också ligger flera sandlådor för lekande barn. Bl.a. en himmelskt söt birma med päls mjuk som silke. En blåögd liten ängel som brukar ligga där på lur och spana in sin omgivning.

Har tagit bilder på honom, klappar, kliar och sitter med honom ibland då han är mycket lugn och kärvänlig.
Men samtidigt förstår jag inte hur ägarna vågar ha honom lös och utan uppsikt, en så dyr och exklusiv raskatt. Hade aldrig kommit på fråga om han vore min. Då hade jag gått ut med honom på en gemensam promenad istället.

Ägaren är pensionär och alltså hemma stor del av dagen. Min sambo säger även att ägaren har öppet fönster. Ägaren har även gps på katten. 

Jag förstår din åsikt om att jag borde gå i kbt. Jag har själv tänkt tanken. Det som gör mig rädd för katter är att de är oföutsägbara och jag vet att de markerar revir. Jag vet inte om katter kan attackera människor som gögpr inom det aom katten anser som sitt revit. 

Jag älskar hundar, men bara för att jag har träffat majoriteten snälla hundar betyder inte det att en hund inte kan bita en människa oprovocerat, vi hade en sån hund i släkten som bet tre personer utan anledning. Hunden slutade med det som tur var. 
finns ju katter som attackerar hundar också. Vet ingenting om ifall den här katten skulle göra det, men om vi skaffar hund i framtiden känns det lite otryggt med lösa katter, men så är det överallt i områden där det bor både hund och kattägare. 

katten som min sambos granne hade som var utekatt trots bodde i lägenhet. Det var ju inte meningen att den skulle gå inne i trapphuset, men den följde efter folk in i porten. Den här katten verkar dock inte gå ute bland trafiken, bara vara på innergården och i trapphuset. 

*går inom det som katten anser som sitt revir

Det var egentligen ingen åsikt, utan fakta :) Den är extremt överdriven.
Katträdda tar alltid upp att katter är oförutsägbara, när så de facto inte alls är fallet. Dom ger många signaler innan en eventuell attack sker. Det gäller bara att kunna läsa av dom signalerna. 
Och det där reviret dom vill försvara riktar sig ju mot andra katter och inte mot dig då människor inte är ett hot mot reviret.

Nej du.. Så funkar inte katter. Då hade folk blivit attackerade hela tiden. Dom är inte som en vakthund i miniformat med djävulska instinkter och onda avsikter som vill bita och riva allt som kommer i dess väg. Tvärtom faktiskt. 
Andra katter, hundar och rävar däremot bör passa sig.

Det låter som du inte alls kan så mycket om katter och mest har låtit dina rädslor tala om för dig hur katter fungerar. Tror det är bra även för ditt förhållande att gå i KBT för detta då din kille är kattkär. 
Första steget är att titta på mängder av kattvideos på Youtube. Helst informationsvideos. Jag rekommenderar kanalen Jackson Galaxy och My cat from hell.
Kunskap är makt :)

Går jag ut med en hund går jag gärna inte förbi om jag ser en katt. Har läst historier om/sätt videos på katter som flugit fram ur buskar för att attackera hundar, när de gått i koppel med sin ägare. 
Jag vet dock människor som blivit oprovocerat attackerade av katter. Hade vänner med katt under uppväxten. Den katten var jag rädd för då jag vet att den tex hoppat fram och attackerat min systers ben från ingenstans. 
Kattägare brukar säga att ?min katt är snäll, katter är inte farliga osv? men katter kan ju agera aggressivt mot människor de inte känner och litar på. Det har även kattägare berättat för mig, att de blivit bitna och klösta av sin katt innan katten lärde känna ägaren och lita på sin ägare. 
Jag vet att det kan hända med hundar också, men de tenderar oftare att lita på människor och lita på och behandla sin ägare väl redan från början. 

Ja hundar kan uppfattas som ett hot. Speciellt om det rör sig om en kattmamma med ungar. Dock är det nog ytterst få individer som oprovocerat hoppar på hundar eftersom katter hellre flyr än slåss. Undantaget är som sagt kattmammor. Dom är riktiga bitchar!!! 

9 av 10 gånger är det inte oprovocerade attacker, utan handlar om att man inte förstått när katten visat tecken på att man gått över dess gräns. 

Det du nämnde med katten som attackerade din systers ben, kan jag (nästan) garantera var en lekfull attack. Min katt gör så varje dag flera gånger om dagen mot mig. Jag förstår att det kan tolkas hotfullt och skrämmande för folk som är ovana vid katter.
Just det där är dock något katten oftast gör med människor den känner sig trygg med. Den vågar vara kaxig mot folk och andra djur som den litar på eftersom deras "kaxighet" skulle kunna tolkas som en provokation, vilket kan leda till ett tvättäkta slagsmål och det vill den INTE riskera. Det är ett beteende den har med sig från barnsben då syskonen lekte "slagsmål" med varandra. 
Det kanske gör lite ont, men inte i närheten av vad det skulle kännas som om det rörde sig om en äkta aggressiv attack. 

I ytterst få fall handlar oprovocerade attacker om att katten är sjuk. Att den har ont eller har hormonella obalanser i kroppen. Friska katter ska inte bete sig aggressivt utan anledning. Och gör dom det, handlar det som sagt om att vi människor missbedömt hur mycket vi kan klappa/bära/klia katten innan den fått nog. Det är vanligare förekommande med katter man inte känner, men om du låter katten vara så kommer den garanterat låta dig vara.