Anonym (Ensamseglaren) skrev 2024-11-08 01:16:05 följande:
Hej alla!
Här är en till som också saknar forumet. (Ensamseglaren kallade jag mig)
Efter att nu ensamseglat i ett år sen separationen så berättade min fru idag att hon skickat in skilsmässoansökan. Jag har levt på hoppet länge, dels av att många ändå trott på oss som par igen. Familjerådgivningen trodde på det, men inte min fru.
Jag dör inombords ännu en gång. Om sex månader är jag skild, då hoppas jag att en resa likt den The Tin can man gjorde även blir en liknande resa för mig.
Kämpat med min frus dåliga mående i två år nu, allt har inte skötts snyggt, men hon är min människa. Jag fixar inte livet utan henne.
Kära Ensamseglaren!
Det är skittufft, en väg att vandra med ett stort hål med dy och gegga i botten.
Du kommer att klättra upp, du halkar ner på vägen, börjar klättra igen, du kommer att ta dig över kanten på hålet, platt på mage, lerig som fan, sen kryper du längre ifrån hålet. Plötsligt ser du att du faktiskt kan dra in benen och börja vartefter stå på huk. Ibland sviker knäna, men du kommer upp i stående till slut!
Du kan!
Viljan att vilja resa sig, motivation, kommer till dig.
Men jag tror att du behöver hjälp av terapeut, så du inte fastnar platt på mage!
Jag trodde inte att jag kunde, men med rätt hjälp gick det. Jag är fortfarande inte stående men jag vet att jag kommer bli det. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om, men jag ska stå!!!
kram!