Leva tillsammans utan ett fungerande sexliv

Hej, 

Tack alla för svar, jag tar till mig. Förstår att mycket handlar om min självkänsla. Ja, vad svarar han, han säger att han absolut tycker att jag är attraktiv men har svårt att säga och visa. Han säger att jag ska säga vad jag behöver, jag berättar så tydligt jag kan. Väldigt lite händer,när jag tar upp det igen så hamnar han i resonemang som jag inte hänger med i. Det handlar bland annat om att människor är olika och visar kärlek på olika sätt, att han glömmer bort, att han har svårt, att han måste bli påmind, att han ska försöka.  Eftersom han ofta, nästan dagligen ropar att han behöver en kram, närhet eller liknande så har jag föreslagit att när den känslan kommer så ska själv initiera  närhet istället. Då blir det automatiskt att jag också får uppmärksamhet. Han håller med men det håller inte. Jag kramas mycket, uttrycker mig verbalt,  tycker om att vara nära och tycker inte att vi behöver vara exakt lika där men så klart behöver jag också uppmärksamhet i form att att min sambo initierar närhet 

Han är inte självcentrerad när det gäller ekonomi, jag har bättre ekonomiska förutsättningar, högre lön men han är generös och delar med sig med det han har. Han menar att när han " ropar" att han behöver en kram så är det hans sätt att uttrycka sina behov.  Vilket han tycker är bra. 
Jag och han själv har absolut varit inne på tanken om autism, han har barn med autism.  Det kan vara så och min förståelse finns, men samtidigt så är det ofta så svårt. Jag har föreslagit terapi men han vägrar. På något sätt hade det varit enklare att förstå om han helt enkelt var en person som inte gillade närhet i så stor grad, här är det ju att jag ska krama, lägga handen på, röra vid honom osv. 

Du kan vara inne på något när du spekulerar om mannen har något ur NPF spektrumet, Gradskillnaderna är verkligen stora mellan Autistens nivå av autism där nivå ett är den lindrigaste som tidigare kallades Aspergers syndrom. Ett av kännetecknen är just svårigheter i kommunikation och i inlevelse av andra människors behov, känslor och reaktioner. TS kan ha en förståelig utmaning i att tolka och förstå hennes behov till fullo rätt, något som inte nödvändigtvis behöver handla om en uttalad kärleksbrist eller egocentriska drag för den delen.

Något som talar för att paret borde köra online testet för autism är sonens diagnos, när genetiken i hög grad spelar in. Vuxna föräldrar får bakvänt vetskap om sin diagnos först när ett eller flera av barnen visat sig utvecklat autism eller ADHD diagnos. Om internetbaserade testet visar på autismenspektrum för TS mans del är värt att höra efter om remiss till Vuxenhabiliteringens program. I kurserna som hålls ges mycket matnyttig info med ökade kunskaper om ömsesidig kommunikation och samspel för vuxna. 

De vänner med autism som du refererar till är sannolikt behäftade med lindrigare autism dvs nivå ett. Egentligen är lindrigare verkligen helt fel ordval av mig eftersom utmaningarna kan vara nog så betydande oavsett. Allt är förstås väldigt individuellt inom vilket område autismen utrycker sig som mest. Närhet- och intimitet brukar ju kunna vara behäftade med svårigheter för en del klienter, andra åter jobbar med relationer eller utmaningar i studie- eller jobb situationer. 

Jag tror att min sambo har autism, det tror han med. I mitt yrke arbetar jag med att förbereda  underlag till psykologer som arbetar med npf- utredningar, jag har också rätt stor erfarenhet av att leva nära människor med npf- diagnoser. Med det sagt så är jag ingen expert och visst kan jag känna igen mig själv i många kvinnor med autism. Min sambo är som sagt inne på samma spår, men vill inte utreda då han aldrig skulle söka någon form av stödinsatser. Han har en bakgrund inom sportens värld och mycket socialträning i sitt yrke. Han beskriver dock att han alltid haft det svårt med sin självbild och blir extremt trött i sociala sammanhang. 

Hans många kvinnliga vänner och min tanke att de är för ett uppmärksamhetsbehov bygger på att när vi träffades så berättade han om dessa, de hade också lite kontakt till en början.  Jag uppmuntrade detta och ville en bit in i förhållandet träffa dessa, då jag flyttat till hans hemstad. Han var positiv till detta men nu två år in har det aldrig skett, någon träff blev inställd men han beskrev det sedan som att jag ändå inte passar med dem, de är inte min typ och att han vanligtvis inte har kontakt med kvinnliga vänner när han är i förhållande.  Jag ifrågasatte hur han tror att de vännerna känner när man endast umgås och pratar när man inte har en partner. Min sambo är en god lyssnare, arbetar med många kvinnor och det är ofta där han träffat tidigare partners. Han är inte den som skulle prata med någon på krogen. Jag tycker så klart att han är enormt attraktiv, han är ju den första mannen som jag upplever lust med. 

Jag tror som många sagt att det nog inte kommer bli så mycket ändring, han vet kanske inte hur eller har inte engagemanget för det. När han har engagemang föt något då kan han flytta berg. Han är väldigt mån om att leva ihop, gifta sig och att jag aldrig ska lämna.  Han är villig att lyssna in mig i mycket men just denna här delen av relationen når vi inte varandra.