Min dotter vill inte vara hos sin pappa

Vad är det som gör att hon inte vill vara hos honom? Är det hur han behandlar henne? Hur hans fru behandlar henne? Att det är långt till kompisarna? Något annat?

Varför tvekar du på om du ska berätta det för honom? Jag har barn varannan vecka i samma ålder. Hade sett det som en självklarhet att ha en öppen dialog med pappan om mina barn av någon anledning bara skulle vilja bo hos mig. Varför hålla inne med orsaken?

Det är lättare att ha en öppen dialog om relationen är såpass god att den tillåter det.

Jag misstänker att TS tvekar på grund av de orsaker hon angav i trådstarten - att han inte är mottaglig för information av den naturen från henne på grund av deras "minst sagt dåliga" relation, och att hon misstänker att han kommer tro att hon utsatt dottern för påverkan.

Fast det är ju redan ett faktum att dottern inte bor hos honom, som jag förstår det. Att inte förmedla orsaken känns lite underligt ändå

Det ville inte jag heller när jag var 12-13 och jag fick sitta och prata på familjerätten en gång men de gjorde inget åt saken eftersom min far faktiskt inte slog mig utan bara terrade mig psykiskt.

Det var bara att fortsätta plågas några veckor varje sommar, och några udda helger.

Hade jag tvingats att leva med honom 50% av tiden hade jag nog gjort som min halvsyster, rymt i Thailand och tatuerat hela magen i protest.

Barn från 11-12 års ålder bestämmer själva vem de vill bo hos.
Man skriver tex inte umgängesschema på tingsrätten från den åldern. 
Föräldrar har ingen rättighet att ha sina barn boendes hos sig.

Meddela honom att hon inte vill bo varannanvecka längre

Dåligt av pappan att inte berätta om flytten och bröllopet. Det skulle han absolut ha gjort eftersom det påverkar dottern och därmed även dig.

Jag förstår dottern att hon är ovillig att träffa pappan och du ska definitivt berätta för honom varför. Han får helt enkelt välja mellan att skärpa sig eller riskera att tappa kontakten med dottern. Jag tror inte att han vill hamna i samma sits som en vän till mig. Han tog inte sitt ansvar som pappa när han blev ihop med en ny kvinna och mer eller mindre negligerade sonen. När han och kvinnan gick isär var sonen i gymnasieåldern och pappan ville (så dags då) förnya kontakten med sonen, men han bad pappan mer eller mindre dra åt helvete. Så nu sitter vännen hemma och är ensam och bitter.

Dotterns svar är att hon inte kan vara sig själv hos sin pappa och hans fru. Att pappan inte är som han brukar och att hon bara sitter på sitt rum där. 

Dels skulle pappan på något sätt lägga över skulden på mig. När de skulle gifta sig och dottern inte vill gå på bröllopet så försökte jag prata med pappan om att hon kände sig osäker och att det var en stor förändring för henne. Då fick jag till svar: ?Det har väl inte du med att göra och det är väl inget jobbigt för henne. Hon ska ju bara sitta med i kyrkan? 

ja det är minst sagt konstigt. Men han är inte mottaglig. jag har försökt tidigare på olika sätt. Men pappan blir ofta arg och lägger över skulden på mig.

Ja jag får väl göra det. 

till saken hör att jag har ett väldigt krävande jobb som gör att jag reser en del. Då bor min mamma hos oss så det löser sig och dottern är hellre med mormor än hos sin pappa. Men en annan sak är att pappan inte betalar något underhåll. Dottern håller på med ridning som är kostsamt. Det är han med och betalar. Och så får jag halva barnbidraget OM jag påminner. Men inget mer än så. Kan jag begära mer underhåll än att han är med ocu betalar fritidssysselsäträningen? är rädd att om jag börjar kräva det så drar han in även för ridningen. 

Till saken hör att han inte jobbar fullt ut pga av en olycka och sjukskrivning, men han har pengar på banken så han klarar sig. Väldigt bra. Men det är ingen inkomst som tas upp någonstans. 

Precis den erfarenheten har min särbo med sin pappa också. hans pappa övergav honom pga ny kvinna och än idag har de minsta möjliga kontakt. 

ja jag får väl prata med honom om det. 

Det enda är att jag är rädd att han kommer gå på dottern och fråga varför. Och hon vågar inte säga. Jag vill inte bryta hennes förtroende. 

Jag är noga med att förklara för mitt barn som än bara är sex år att jag behöver meddela vissa saker till hans pappa men att jag alltid talar med honom om det innan. 
Jag vill inte att han tystnar mot mig men jag har ett ansvar när sonen drabbas av ex att pappan inte lämnar i tid till skolan eller lämnar i regnkläder vid ösregn.

Tack och lov att de bara blev ett barn och att jag skilt mig.

Har du försökt förklara för din dotter varför.du vill tala med hennes pappa om det hon berättar?
Hon verkar uttryck en tydlighet att hon saknar sin och pappas relation. Pappans fru kanske behöver ge dem lite egen tid för att de ska kännas bättre?

Jag skiljde mig från dotterns mamma och två år senare blev jag ihop med annan kvinna. Dotter var då i samma ålder som TS:s dotter och hon bestämde sig från början att ogilla henne trots att min nya partner är hur rar som helst och verkligen ville bli vän med dottern. Jag och hennes mamma som fortfarande var goda vänner försökte tala reson med dottern och försöka få henne att förstå förhållandet oss emellan skulle vara precis som förut och att min nya kvinna inte på något sätt skulle bli hennes nya mamma. Men hon vägrade att acceptera henne. Till slut sa jag ifrån att hon bestämmer inte om jag blir ihop med någon eller inte. Hon behövde inte gilla min nya partner, men hon skulle respektera henne. Punkt slut. Efter det vägrade hon att bo hos mig och jag lät henne vara. Jag hoppades att hon skulle ta reson så småningom. Särskilt då min partner och jag fick en son och dottern blev storasyster, men nej. Då vägrade hon att prata mig helt och hållet i fortsättningen. Inte ens då när hon tog studenten som 19-åring förra året vägrade hon att prata med mig. Hon ville inte ens ta emot min studentpresent till henne. Då gav jag upp. Hon var trots allt vuxen nu och jag hade min partner och vår 3-åriga son att tänka på. Tydligen var offerkoftan dottern tog på sig 6 år innan för bekväm att ta av sig. Men hon är fortfarande min dotter och jag har via mamman meddelat att hon närhelst vill återuppta kontakten med mig är jag redo.