Dejtat en tjej i ett halvår, hon är nu sur för att min bästa kompis sedan födseln är en tjej

Nej, men då har jag också alltid haft höga ideal på den punkten också. Det har inte de flesta unga människor idag. De tycker inte att sex är en så stor grej, man kan ha one night stands, kn*llkompisar, friends-with-benefits etc.. Händer det en olycka så gör man bara abort. Samvetet säger ingenting, och man bryr sig inte om sitt rykte heller. 

Ja, i de breda lagren blev den vanlig först på 1970-talet. "Den sexuella revolutionen" började år 1968.

De riktigt fattiga som inte har något alls att förlora, och vet att livet kommer att bli kort hur de än gör, har förstås alltid kunnat leva som de velat i städernas slumkvarter med prostitution, fylleri och opiumhålor.

Och likaså den allra högsta överklassen/adeln/kungahusen, där man ändå inte förlorade sin utkomst eller sin status. Dock var det strängt för gifta kvinnor under de år då den nye arvingen + reserven till tronen eller godset skulle produceras. När dessa var på plats i barnkammaren flyttade man och hustru, som oftast inte fått välja varandra, ofta till var sitt sovrum och hade vilka älskarinnor och älskare de ville - villkoret var bara att det sköttes diskret..

Arbetar- och medelklassen däremot har alltid varit tvungna att vara försiktiga, och innan de säkra preventivmedlen kom på 1960-70-talet var riskerna med utomäktenskapligt sex mycket stora för dem. En ogift gravid dotter, och hela familjens rykte var förstört.

Men nu är vi lite OT, och jag tänker inte svara på något mer som är OT. 

Inte alla tjejer vill ligga med sina killkompisar, men om en tjejkompis skulle ta initiativ till sex vill nästintill alla killar ligga med sin tjejkompis. Man kan tycka vad man vill om detta, men det är trots allt den bittra sanningen hur mycket man än försöker intala sig att det inte stämmer.

Det har till stora delar blivit kvar, även om vi har en muslimsk befolkning nu som balanserar upp lite. 

Ja , jag känner igen det där. 

En killes/mans svar på frågan.

Jag gillar inte att ni gaslightar den här kvinnan. Det hör nämligen inte till vanligheterna, att män och kvinnor fortsätter att umgås parvis ensamma, när den ena eller båda redan är i en relation. Jag skulle snarare säga att det är mycket ovanligt, och i de äldre generationerna (typ födda på 1940-talet och tidigare) förekom det inte överhuvudtaget. I alla tider bakåt i tiden, förekom det inte. Och i större delen av världen förekommer det inte än idag - inte ens när ingen av parterna är gift/i relation med någon annan.

Då är det knappast den här kvinnan som är konstig. Jag menar, om sådana nära och uteslutande vänskapsförhållanden man-kvinna (fast den ena redan var gift eller i ett äktenskapsliknande förhållande) hade varit normala, ofarliga och oförargliga, så hade det ju alltid förekommit hela tiden över hela världen - eller hur? Det är ju ERFARENHETER som har format lagarna och reglerna i världen. Om något inte fungerar utan ställer till problem i samhället, så förbjuder man det för att få lugn och ro.

Många killar tänker rätt lika om andra saker gällande tjejer , så säkert gällande detta också. Det är även min egen erfarenhet. Undantag finns alltid, men vågar man chansa med oddsen mot sig?

Naeh, har personligen dåliga erfarenheter av killkompisar och därmed svårt att tro på det. 

Du kan ju läsa vilken roman eller faktaskildring eller se vilken film som helst, från före mitten av 1960-talet. Män och kvinnor umgicks inte på det sättet. Och när de någon gång gjorde det, så utvecklades det alltid till att de skaffade ett rum där de kunde vara ensamma för att... ja... och sedan slutade det i en familjetragedi. Ofta dog någon.Nu är det här ett dåligt exempel, eftersom dagens blodpudding som man köper i affärerna är väldigt välkontrollerad. Men om det hade varit så att många människor blir sjuka av blodpudding, men vissa beslutar sig för att strunta i andras erfarenheter och äta det ändå, så är det inte annat än korkat.