Dejtat en tjej i ett halvår, hon är nu sur för att min bästa kompis sedan födseln är en tjej

Jag brukar alltid skriva i namntrådarna, att man inte ska välja könsambivalenta namn till sina barn, just för att det inte ska bli sådana här missuppfattningar. 

Jag tror faktiskt att de flesta tjejer skulle tycka att det var jobbigt att din bästa kompis är en tjej. Du får rådet av flera här i tråden att göra slut med din tjej för din tjejkompis' skull, men som sagt - det blir nog inte lätt för dig att hitta någon annan heller, som kan tänka sig att acceptera detta.

Om din tjej verkligen är den rätta och det känns så utan tvekan, så kanske det är dags att välja bort tjejkompisen? Eller fasa ut henne en bit i alla fall, så att du bara träffar henne i sällskap med flera, och när din tjej också är med.

En kompis (oavsett kön) blir ändå mycket mindre viktig än förut, när man slår sig till ro med en partner, gifter sig, köper hus, skaffar barn... Att välja bort allt detta för en kompis är bara dumt. Men du kanske är så ung att det ändå ligger långt fram i tiden, och då kan kompisarna förstås vara väldigt viktiga fortfarande. Så jag kan inte ge något bestämt råd, jag kan bara säga att det inte är KONSTIGT att din tjej känner som hon känner. 

Det hjälper inte att man "litar på" en person, det kan hända saker ändå. Som inte ens han/hon/personen själv hade kunnat föreställa sig - innan det hände. När det gäller just kärlek och sex kan vi inte ens lita på oss själva... i alla fall inte under ungdomsåren, i medelåldern blir det lättare att kontrollera. 

Nu vet vi inte hur gammal TS är, han låter rätt ung. Och då kanske kompisarna är väldigt viktiga fortfarande, medan tjejer och killar kommer och går. 

Men om man är vuxen/lite äldre och känner med varje fiber i sin kropp att man har hittat rätt, att detta är den man/kvinna man vill leva med resten av livet och ha barn tillsammans med. Då avstår man väl inte detta, för att få ha kvar en viss kompis (oavsett kön)? Människor som verkligen älskar någon, är beredda att avstå från mycket mer än så för att få vara med den de älskar. 

I så fall har du aldrig varit riktigt kär, misstänker jag? Är man riktigt kär så kan man lämna allt för den personen - familj, barndomsvänner, karriär - och flytta med honom till en hydda i regnskogen i Amazonas.

Dessutom är det en väldigt ny idé det här att män och kvinnor ska kunna umgås ensamma tillsammans, som vänner. När jag tänker på mina föräldrar t.ex. och alla deras syskon med respektive; det hade ju varit helt otänkbart att t.ex. min mamma skulle ha gått någonstans ensam med en make till en av mina fastrar, eller att min pappa hade sprungit iväg någonstans ensam med någon av mina mostrar.

Det förekom inte. Utan man umgicks antingen parvis, eller med en eller flera vänner av det egna könet (t.ex. ett jaktlag, eller en grupp väninnor som träffades på konditori). Högst troligt undgick man många skilsmässor på det sättet. 

Har du någon man då, och vad är det för slags cuck i så fall?  

Ja, men den mänskliga naturen har inte ändrats de senaste 10 000 åren. Eller 100 000 åren. Vi har bara blivit mer vänsterliberalt naiva de senaste 50 åren eller så. 

Nej, men då har jag också alltid haft höga ideal på den punkten också. Det har inte de flesta unga människor idag. De tycker inte att sex är en så stor grej, man kan ha one night stands, kn*llkompisar, friends-with-benefits etc.. Händer det en olycka så gör man bara abort. Samvetet säger ingenting, och man bryr sig inte om sitt rykte heller. 

Ja, i de breda lagren blev den vanlig först på 1970-talet. "Den sexuella revolutionen" började år 1968.

De riktigt fattiga som inte har något alls att förlora, och vet att livet kommer att bli kort hur de än gör, har förstås alltid kunnat leva som de velat i städernas slumkvarter med prostitution, fylleri och opiumhålor.

Och likaså den allra högsta överklassen/adeln/kungahusen, där man ändå inte förlorade sin utkomst eller sin status. Dock var det strängt för gifta kvinnor under de år då den nye arvingen + reserven till tronen eller godset skulle produceras. När dessa var på plats i barnkammaren flyttade man och hustru, som oftast inte fått välja varandra, ofta till var sitt sovrum och hade vilka älskarinnor och älskare de ville - villkoret var bara att det sköttes diskret..

Arbetar- och medelklassen däremot har alltid varit tvungna att vara försiktiga, och innan de säkra preventivmedlen kom på 1960-70-talet var riskerna med utomäktenskapligt sex mycket stora för dem. En ogift gravid dotter, och hela familjens rykte var förstört.

Men nu är vi lite OT, och jag tänker inte svara på något mer som är OT. 

Det har till stora delar blivit kvar, även om vi har en muslimsk befolkning nu som balanserar upp lite. På gott och ont naturligtvis. Ja, jag har väl aldrig påstått något annat? En oattraktiv karl utgör ingen frestelse, precis... Men jag tror att tjejer även när de väljer killkompisar, väljer bort sådana killar som de ser som frånstötande. 
Ja, det är ju kvinnan som blir gravid. Och så kommer det alltid att vara. Dessutom smittas kvinnor lättare av könssjukdomar. Dessa båda fakta gör att män kan komma undan med mer, utan följder.

Det var då runt 1968-70 (lite senare i Sverige än i USA) som den stora förändringen skedde, i och med den sexuella relationen, samboförhållandena, p-pillren och andra säkra hormonella preventivmedel, och de legala aborterna. På gott och ont naturligtvis. 

...men du kanske har ett annat tidsperspektiv? Allt som hände före 1990 är Antikens historia och helt ointressant?

*den sexuella revolutionen, inte relationen

Jag gillar inte att ni gaslightar den här kvinnan. Det hör nämligen inte till vanligheterna, att män och kvinnor fortsätter att umgås parvis ensamma, när den ena eller båda redan är i en relation. Jag skulle snarare säga att det är mycket ovanligt, och i de äldre generationerna (typ födda på 1940-talet och tidigare) förekom det inte överhuvudtaget. I alla tider bakåt i tiden, förekom det inte. Och i större delen av världen förekommer det inte än idag - inte ens när ingen av parterna är gift/i relation med någon annan.

Då är det knappast den här kvinnan som är konstig. Jag menar, om sådana nära och uteslutande vänskapsförhållanden man-kvinna (fast den ena redan var gift eller i ett äktenskapsliknande förhållande) hade varit normala, ofarliga och oförargliga, så hade det ju alltid förekommit hela tiden över hela världen - eller hur? Det är ju ERFARENHETER som har format lagarna och reglerna i världen. Om något inte fungerar utan ställer till problem i samhället, så förbjuder man det för att få lugn och ro.

Det handlade även om att skydda dem från oönskat sex (och från sex som kunde upplevas som önskat för stunden, men orsakde en katastrof för kvinnan senare), och att skydda äktenskapen, hustrurna och barnen, och nya barn som skulle kunna bli till under olämpliga omständigheter i händelse av att kvinnan önskade umgås med en gift man.

För det är ju ett faktum, att har man väldigt fria umgängesförhållanden så blir det även fler otroheter (eftersom den mänskliga naturen är som den är), fler oönskade graviditeter (varför tror du att vi hade 35 500 aborter i Sverige förra året - för att män och kvinnor träffades på tu-man-hand för att diskutera politik och spela schack i all vänskaplighet..?), fler utomäktenskapliga barn som sedan hamnar i dysfunktionella styvfamiljer samt med ensamma mammor som inte orkar, fler skilsmässor, större kostnader för skattebetalarna när de utomäktenskapliga barnen och deras mödrar till stor del måste försörjas via dagissubventioner, barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och inte sällan även socialbidrag. 

Du kan ju läsa vilken roman eller faktaskildring eller se vilken film som helst, från före mitten av 1960-talet. Män och kvinnor umgicks inte på det sättet. Och när de någon gång gjorde det, så utvecklades det alltid till att de skaffade ett rum där de kunde vara ensamma för att... ja... och sedan slutade det i en familjetragedi. Ofta dog någon.Nu är det här ett dåligt exempel, eftersom dagens blodpudding som man köper i affärerna är väldigt välkontrollerad. Men om det hade varit så att många människor blir sjuka av blodpudding, men vissa beslutar sig för att strunta i andras erfarenheter och äta det ändå, så är det inte annat än korkat. 

Fast det kan också hända att ett par gamla barndomsvänner plötsligt upptäcker varandra på ett nytt sätt: han har fått breda axlar och mörk röst och manligt beskyddande uppträdande, och hon har fått bröst och börjat uppträda som en vuxen kvinna i stället för som en flicksnärta, och båda är av med de oklädsamma finnarna och överflödsfettet i hud och hår.

Relationer är inte statiska, och det vet jag av erfarenhet: plötsligt går man på klassträff och upptäcker att en gammal klasskamrat som man aldrig skulle ha tänkt på på "det" sättet när det begav såg - har förvandlats till en PUDDING! 

Dessutom fungerar det så för både män och kvinnor, att när någon annan har blivit tillsammans med en viss person som man inte sett på med "de" ögonen tidigare, så blir man mer intresserad av personen. För då har denna någon uppenbarligen sett något hos personen, och s.a.s. godkänt att den är attraktiv nog som partner. 

Du kan ju inte ha läst vad jag skrev? Jag räknade just upp ett stort antal nackdelar med de fria umgängesformer som vi har nu. Sedan tycker inte jag heller att sådant ska regleras i lag, för individens frihet är viktigare. Men i sina egna, privata relationer bestämmer man ju själv. Man måste inte acceptera att ens make går hem till en annan kvinna ett par timmar varje lördag, och förklarar att "Lotta är faktiskt min VÄNINNA - du har ju också väninnor, jag kräver inte att få veta vad ni gör".