Dejtat en tjej i ett halvår, hon är nu sur för att min bästa kompis sedan födseln är en tjej

Nu vet vi inte hur gammal TS är, han låter rätt ung. Och då kanske kompisarna är väldigt viktiga fortfarande, medan tjejer och killar kommer och går. 

Men om man är vuxen/lite äldre och känner med varje fiber i sin kropp att man har hittat rätt, att detta är den man/kvinna man vill leva med resten av livet och ha barn tillsammans med. Då avstår man väl inte detta, för att få ha kvar en viss kompis (oavsett kön)? Människor som verkligen älskar någon, är beredda att avstå från mycket mer än så för att få vara med den de älskar. 

I så fall har du aldrig varit riktigt kär, misstänker jag? Är man riktigt kär så kan man lämna allt för den personen - familj, barndomsvänner, karriär - och flytta med honom till en hydda i regnskogen i Amazonas.

Dessutom är det en väldigt ny idé det här att män och kvinnor ska kunna umgås ensamma tillsammans, som vänner. När jag tänker på mina föräldrar t.ex. och alla deras syskon med respektive; det hade ju varit helt otänkbart att t.ex. min mamma skulle ha gått någonstans ensam med en make till en av mina fastrar, eller att min pappa hade sprungit iväg någonstans ensam med någon av mina mostrar.

Det förekom inte. Utan man umgicks antingen parvis, eller med en eller flera vänner av det egna könet (t.ex. ett jaktlag, eller en grupp väninnor som träffades på konditori). Högst troligt undgick man många skilsmässor på det sättet.

Är det så kanske att alla som tycker att man inte kan ha kompisar av motsatt kön är de som själva skulle hoppa i säng med vem som helst om tillfälle gavs?

Och vi som anser att man kan ha kompisar av motsatt kön är den trogna sorten som faktiskt aldrig skulle vilja ha sex med en vän eftersom vi ser dem som just vänner?

Exakt, samtliga killkompisar jag haft har antingen haft sex eller önskat att få ha sex med mig (och det har varit extremt pinsamt uppenbart!).