Dessa jäkla känslor (som kvinna)!

Min partner visar sin kärlek till mig på så många andra sätt att jag inte tvivlar men visst känns det trist att inte få höra det! Han älskar mig men har svårt att säga det. Men, det känns ändå, speciellt eftersom jag analyserar allt.

Han har inte växt upp med föräldrar som sagt det till honom, det har aldrig varit naturligt för honom att säga det. Vi har haft långa diskussioner om detta och han är mer en kille som visar sin kärlek med handling. Detta vet jag om och nu, i min ålder är jag så känslig och överanalyserar allt. Han säger och bedyrar att känslorna finns där, en gång sa han "to the woman I love", det är väl det närmaste jag älsksr dig han kommit. 

Ja, visst är det en brist och att nåt saknas när man har svårt att säga att man älskar någon. Dock bedyrar han att han inte tvivlar på mig och att känslorna finns samt att jag är den rätte för honom och hsn ställer verkligen upp för mig i vått och torrt så jag vet att han älskar mig men visst hade det varit trevligt att få höra det nägongång. Han är väldigt fysisk istället och överöser mig med kramar och pussar. Jag tror att han påverkats mycket av sin uppväxt och även när han levde med sitt ex. 

Jag analyserar previs allt och är väldogt känslig, jag har inte varit så här innan, beror nog på åldern. Just, när jag startade tråden hade jag varit inne i en fas av analyserande, nu är det bättre. Jag vet vad han känner med vidhåller fortfarande att för mig är det skumt att inte kunna säga allt!

Du ska nog låta bli att tjata om detta, för då framstår du som en tjatig och "needy" kvinna. Man kan faktiskt inte tvinga någon att säga att de älskar en, utan det måste komma spontant. Det är ju heller inget värt om han känner sig skyldig att säga det, eller säger det bara för att du ska hålla dig lugn, eller hur?

Många människor blir tillsammans med någon de inte är kära i. För att de trivs med personen ändå, med tvåsamheten och gemenskapen. För att det är dags att gifta sig, sätta bo och skaffa barn. Klart att man kan vilja göra allt detta, även om man misslyckas med att få till en besvarad kärlek. Vissa människor kan bara bli kära i människor som är över deras liga, eller som de UPPFATTAR är över deras liga, vilket oftast får samma resultat (d.v.s. de kan inte uppföra sig normalt intill personen p.g.a. blyghet, och då blir det inget förhållande med den personen). 

Då nöjer de sig med någon som de kan få. Det är som sagt jättevanligt. Jag tror att man för sin egen skull ska låta bli att fråga sin partner om den verkligen är kär i en. Det är lugnast att inte veta. Med tiden växer känslor av gemenskap fram ändå, och för de som varit kära går passionen över. Sedan är det inte så stor skillnad längre. Om det inte var så, skulle de arrangerade äktenskapen inte fungera så bra som de oftast gör.