Bebis som bara vill bli buren, blir det bättre?

Nej! Det blir inte bättre, min numera 18-åriga dotter vill fortfarande bli buren! Skämt åsido, ja, självklart blir det bättre! Min dotter hade ett extremt närhetsbehov och jag kånkade runt på henne hela tiden. Jag hade henne tidigt i bärsele så jag fick händerna fria till annat. Efter hand kunde hon acceptera att ligga själv.

Ja, det blir lättare. Ditt barn kan ha starkt fysiskt behov. Du får ha avlastning med annat, bli van att inte hinna göra a till b, så länge. Också läst att för ett så litet barn är det som att någon rycker bort en egen kroppsdel från dem, t ex deras arm, när mamman försvinner och en annan tar över. Ser dig som en och samma. Då är det mer förståeligt varför bebisen tycker ni ska sitta ihop, är som ett klister på dig. 

TS, du har startat flera trådar om din bebis. Du låter väldigt osäker och ängslig, jag tycker du ska prata med BVC nästa gång du går dit. 

Vad har du för bärsele? Vår bärfis hade vi i en Manduca där han satt mot mig och kunde ha kroppskontakt. Det finns även en spädbarnsinsats som man kunde använda sig om om bebisen är nyfödd/liten. Han gnällde när man satte fast honom men var nöjd när han väl kom upp och mot oss. Det gick ju även att gå utan tröja på både barn och mig om man var inomhus. 

För barnvagn - testa att lägga ner en väl ingrodd tröja som du haft med massor av mammadoft som sonen kan känna din lukt av. Det kan vara en stor trygghet. 

Men minns också allt skumpande på sängkant eller pilatesboll för att få ungar att sova. 

Är ingen förespråkare av att ungar ska skrika sig till sömns, men det är okej att de låter en stund. Du ska orka också, håll en hand å honom. Prata med lugn röst. Han kan självklart inte fixa det själv på en kvart, man behöver öva som allt annat..

Det är jobbigt (men härligt och mysigt) med 100% kroppskontakt 27/7.

Samma för babynest och barnvagn - mammas ingrodda doft. Även en vetekudde som värmt upp platsen är bra. Att gå från din varma goa famn till en "iskall" vagn är helt klart lätt att vakna upp av. 

Men okej, jag avundas dig ändå lite. Skulle gärna byta ut min humörssvängande  tweenie just nu mot en mysig klängapa. 

Det går över. Det blir bättre. Det känns som en evighet nu. Det blir bättre. 

Spädbarn utvecklas. I bland långsamt lite i taget, men ofta i stora språng bara på en dag.
De första 2 månaderna vill de flesta vara nära hela tiden. Äter i famnen förstås, sover i famnen, är i famnen de vakna stunderna däremellan. Men det måste inte nödvändigtvis vara mamman. Pappans famn duger mycket bra när det inte gäller mat. Mina yngre barn har kunnat ligga på en filt när de haft ett storasyskon bredvid sig.

Det är väldigt vanligt att de inte gillar vagnen när de är riktigt små, men vid 3-4 månader är det oftast inget problem. Då har de inte samma behov längre, av att hela tiden ha kroppskontakt.

Lägg ingen energi på såna där meddelanden TS. Det är svårt att vara mamma överlag och extra svårt när man gör det för första gången. Ge det inte din energi. 

Vi sov i skift de första 2-3 månaderna för att Vår bebis bara sov på oss på mage vilket innebar att en av oss alltid var tvungen att vara vaken. Att de vill vara nära är helt normalt. Idag är hon 10 månader och sover i egen säng och första natten i eget rum men det har varit en resa dit. Tog lång tid med stegvis övergång till säng. Ett tips är att köpa lyhört föräldraskap av Malin bergström som är barnpsykolog så kan du lära dig om barns utveckling. 

Såg att du sa att du försökte lägga barnet på sidan. Kom ihåg att barn ska sova på rygg utan massa saker omkring sig för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd.