Ni som inte gillade nyfödda tiden, när blev det bättre och varför?

Helt normal känsla!
Första barnet är en stor omställning. Du går igenom en lättare kris. Det är helt okej att du känner dig låst, du är låst.
Men denna känslan kommer successivt att släppas. Den dagen du återgår i tjänst kommer du märka en stor skillnad. Även när barnet blir äldre så blir du inte lika låst.

Det tar tid att identifiera sig som mamma. Desto lättare med barn nr 2. För då är du förberedd på riktigt och vet att bebisfasen är övergående.
På ett sätt var det lättare att få ett andra barn rent mentalt. 

Ta emot hjälp när den erbjuds och lägg ingen prestige på att du ska klara allt själv. Dom flesta tycker att det är  mysigt att få om en liten bebis. 

Det tar tid att finna sig i en helt ny roll.  Du sköter sig exemplariskt pga att du frågar !

Blir faktiskt lite rörd när jag läser din kommentar. Jag känner igen mig i din beskrivning.❤️
Jag längtade också  efter barn och kände skam och skuld när kag kände mig kvävd. Det är bra att du har startat upp en tråd, jag tror att den kan hjälpa många.

Som många skriver är 3 månader en stor vändning.

Kom i håg att energin inte är sig lik. Du sover sämre och den påverkar dig också.

Och vet du vad, det är inte sorgligt att du beskriver att det är så, det sorgliga är att vi inte pratar om ämnet oftare. Det är svårt att vara lycklig när du genom genomgår en snabb omställning och dessutom  är dina sovrutiner påverkade till det negativa.

Jag lovar dig att det kommer bli bra även om det inte känns så för stunden.❤️