Ni som inte gillade nyfödda tiden, när blev det bättre och varför?

Första tiden var övermäktig tills jag själv insåg att jag själv satt på svaret. Att vara uppfinningsrik och testa olika saker.  Bärsjal, bärsele, vagnen inomhus, babyskyddet, babysitter mfl saker blev mina bästa vänner när jag insåg att jag kunde få avlastning kortare stunder.  Samt att jag erkände för mig själv att vara mamma är så mycket mer jobb än jag kunde ana att det faktiskt gjorde skillnad på att strunta i olika "måsten" . 
Nånstans klickade det in ett survivalmode och halleluja så skön insikt. Det var fortfarande slitigt och jobbigt men jag kunde äntligen få en hygglig vardag med att kunna duscha och  ta ut soppåsen och bebis var nöjd korta stunder utan mig. Att gnälla en stund var inte farligt.