Anonym (Myggan89) skrev 2024-08-31 12:57:44 följande:
Nu kommer ett ev lite annorlunda inlägg.. hur känner ni inför gravidbesked runtom er? En av mina närmsta vänner berättade precis att hon väntar sin tredje. Jag väntar fortfarande på min första 💔 alla nära vänner vet att jag längtar och att vi kämpar och är OTROLIGT förstående och osjälviska. De tar alltid mina känslor i beaktning, nästan mer än de borde.. men det blir tyvärr inte lättare för det.
Jag känner mig så FRUKTANSVÄRT utanför. Utanför den här världen som det innebär att vara förälder. Jag känner mig misslyckad. Det känns som folk runtom kring tycker synd om mig och att vekanta som inte känner mig så väl funderar varför inte jag har barn. Jag känner mig omsprungen och tvingas ständigt glädjas åt ALLA andra fastän jag går sönder varje dag. Jag stålsätter mig för babyshowers, för gravidmagar och för barnvagnar VARJE dag. Och det känns verkligen som alla runt mig är gravida. Liksom till och med min frisör idag hade en kula och överallt ser jag bara kulor på magen.
Jag vet inte om jag orkar mer. När blir det min tur? Och hur gör ni med eventuella liknande känslor?
Sorry för långt och blottande inlägg. Hoppas okej och hoppas nån förstår ❤️
Förstår också! Funderar mycket på hur det där med vänkretsen spelar roll. Bland gymnasievänner är jag sist ut (flera har två barn) men bland vänner som jag umgås mest med nu är det ingen annan som har barn. För mig har det hjälpt att kunna "zooma ut" lite från mina sammanhang, att liksom se att normerna kan vara ganska olika även om man är jämnåriga, man har valt att prioritera olika saker osv.
Jag försöker tänka att ett gravidbesked inte minskar sannolikheten för att det ska funka för oss snart, till och med vända det: "skönt, det funkar för andra, då ska det mycket till för att det inte snart ska funka här med"
Men tror också det är viktigt att tillåta sig att vara ledsen!