Olycklig med ny tvättmaskin och barnens resa till Grekland

Långt inlägg.

Jag och min sambo skaffade barn innan "we got our shit togheter", så ekonomiskt var det tufft. Spola fram 14 år och vi är i en något bättre sits, jag vidareutbildade mig och har ett OK jobb med OK lön. 2025 kommer vi nog ligga på plus. Det är där vi är nu. Marginal, vi går +- 0 varje månad, klarar oss bra men det finns inga pengar till utsvävningar, sparande eller problemlösning.

Problem 1; Vår tvättmaskin gick sönder. Det är inget stort problem, vi har ju en allmän tvättstuga och man får en begagnad på blocket för 5-600.
Dock måste vi vänta på löning. I ett telefonsamtal med min pappa beklagar jag mig lite över förhållandena i tvättstugan, det vanliga, men folk som snor maskiner eller inte kan hålla på tider. Skämtar eventuellt om att jag vill mörda vissa individer. Vi pratar om lite annat och säger hej då. Jag sätter mig och tecknar lite, efter 2 timmar ringer pappa.
"Hörru, vi åker och köper en ny tvättmaskin så slipper ni byta om ett halvår"
"Ha ha, tack men det behövs inte, vi kan bita ihop några veckor och fixa en begagnad om några dagar"
"Var inte så jävla dum, pojk, du får hjälp nu så ta den. Fixa en pirra och möt mig i Knivsta!"
"Ok."

Sagt och gjort. 1,25 timme senare står vi på Elgiganten Uppsala och plockar upp en tvättmaskin för 6000. Tar hem den, installerar och farsan får en kopp kaffe. Han är här kanske 0,5 timme, sen åker han efter att ha sett att maskinen funkar.
Kvar siter jag, lycklig över att ha en tvättmaskin i hemmet igen men med grov ångest över att ha tagit 6000 från min far 70 going on 80.
Jag vet att han nog är glad över att kunna hjälpa mig, ge en liten bit mer frid i en värld fylld av ångest. Men jag kan inte hjälpa att skämmas. Jag är inte dum i huvudet, om jag någon gång skulle behöva 10.000 och inte hade det skulle jag be om det, men den här tvättmaskinen behöve vi ju inte på riktigt, vi kunde ha klarat oss med en begangad för en femtedel av priset. Så nu känns det bara som jag utnyttjat pappas snällhet för att göra en väldigt liten del av mitt liv bättre.