Graviditetsdepression - erfarenheter? HJÄLP!!!

Hej ts!

Vilken jobbig situation du har hamnat i!
Jag känner igen mig till viss del. Jag blev gravid åtta månader in i förhållandet med min numera man. Vi hade bestämt att vi inte skulle ha barn, dels pga att jag redan var 40 år, dels för att jag åt mediciner mot kronisk lindrig depression och dels för att jag kände mig klar med barn. Jag har två barn sen tidigare som då var 13 och 17 år. Han hade inga barn men kände att det var viktigare att leva med mig än att få barn. Skillnaden mellan dig och mig är att vi redan bodde ihop och att vi känt varann ytligt under ett drygt år innan vi blev tillsammans. 

Men när graviditeten väl var ett faktum kände vi båda att vi ville behålla. Trots det hade jag mycket ångest över huruvida det var rätt beslut, om jag skulle orka, om förhållandet skulle klara det osv. Jag hamnade i en graviditetsdepression, trots mediciner, och mådde skit. Jag blev irriterad på min sambo så fort jag såg honom och var så rädd att mina känslor höll på att försvinna. Lyckligtvis hade han ett otroligt tålamod och såg det för vad det var, och några månader in i graviditeten försvann olustkänslorna gentemot min sambo. Oron fanns kvar och försvann inte förrän vi fick en frisk och fin liten pojke. 

Jag kan ju inte avgöra hur ni borde göra. Kan bara säga att för oss gick det bra och nu, sex år senare, är vi lyckligt gifta. Jag fick ingen förlossningsdepression förresten. Var också livrädd för det. 

Du har ju otroligt stora omställningar i ditt liv just nu och även om jag kan relatera till mycket så kan jag inte föreställa mig hur du har det. Vill bara säga att det kan gå hur bra som helst. Samtidigt, om du tvivlar, du är ung och har många år på dig att få ett till barn. Jag råder dig till att gå och prata med någon och försöka få lite perspektiv på situationen. Hoppas du får någon rätsida på det 

Vad skönt att du har bättre dagar i alla fall!

Jag skulle precis byta medicin till venlafaxin, minns inte från vad, när jag blev gravid. Det visade sig att man inte får ta den under graviditet och min läkare som jag hade då vägrade skriva ut nåt annat. Han menade att man inte ska ta mediciner under graviditet (han var redan då över 80 och tydligen av den gamla skolan när det gäller sånt) och att om jag mådde väldigt dåligt så fick det väl bli sjukhusvistelse. Jag fick lyckligtvis tid till en annan läkare men det tog ett par veckor och under tiden mådde jag fruktansvärt. Den nya läkaren skrev ut Cymbalta, som fungerar att ta under graviditet. Utöver den fortsatte jag med Lamotrigin, som jag tagit i många år.
Jag tycker absolut att du ska överväga medicin, själv hade jag inte överlevt utan dem.