Graviditetsdepression - erfarenheter? HJÄLP!!!
Så elakt och onödigt att vara fördömande mot ts som uttryckligen skriver att hon känner sig deprimerad. På vilket sätt skulle ditt svar hjälpa henne hade du tänkt?
Till ts.
Mycket av det du beskriver tycker jag låter som graviditetshormoner. Det kan vara skönt att veta att en del av ens tankar som man inte hade precis innan graviditeten men som man har nu som gravid och som verkar helt irrationella kan bero på hormoner.
Lägg sedan till alla stora livsförändringar där du inte riktigt vet om du gör rätt val (som att ge upp lägenheten för att flytta till hans görs tex) och ångesten du tar upp om graviditeten som skedde tidigare än planerat. Det har blivit för överväldigande helt enkelt vilket inte är så konstigt.
Kanske skulle det hjälpa dig att gå och prata med någon? Någon som kan hjälpa dig att reda ut dina tankar och känslor. Eller så behöver du kanske bara tid att landa i allt?
När det kommer till ångesten om graviditeten som blev tidigare än planerat så tänk på att ni ändå hade planerat att bli gravida om ett halvår till. Och ja, det är tidigt i ett förhållande för man har inte hunnit lära känna varandra ordentligt på så kort tid men det är du redan medveten om och ni har era skäl till varför ni inte vill eller kan vänta, och nu är du ju redan gravid så. Och det var det här ni ville, så försök tänka på det.