Ta med dyr present?

Ni har gjort upp fel upplägg från början låter det ju som. Han ska inte förbjuda han heller. Det här blir till någon konstig dragkamp, maktkamp mellan er två. Det här gäller inte presenten. Det här gäller något annat och det är ert barn nu som hamnar i mitten av er två som ni håller på. Barnet har haft sin födelsedag, fått sin present, det är hennes present. Jag är själv skilsmässobarn och känner stanken av detta lång väg. Försök sätt er in i ert barns perspektiv. Hur vill ert barn ha det? Vi/jag drog fram saker fram och tillbaka enligt mitt önskemål för det var mina saker, inte mammas, inte pappas. Jag är ledsen om jag låter hård här, men det är för ert barns bästa. Låt henne få känna att det hon får i present är hennes 100%. Ni vinner på det i längden. 

Jag gissar att det är ett tv-spel eller liknande. Jag hade heller inte skickat med!

Mitt barn fick en dyr pryl av mig, gick isär med hennes pappa och hon ville ha prylen hos pappa och inte ta med till mig.
Jag sa nej. Prylen gick inte att flytta och presenten var från mig och skulle stå i det hem jag hade med dottern. Tur var det för pappan bodde ändå inte kvar där sen.

Jag tycker att det är helt ok att inte flytta dyra prylar mellan hem. Det är ju mycket större risk om de går sönder. Tror ingen tyckt att tex en tv, stationär dator, piano, trumset etc skulle flyttas mellan hem heller, så är det ett tv-spel eller padda, säg helt enkelt till dottern att sådan elektronik mår bäst av att inte hålla på att flyttas utomhus då det kan gå sönder.

Presenten är lika mycket hennes även om den bara är här. Ingen får använda den utan hennes godkännande, medan jag vet att pappan skulle lägga beslag på den där.

Uppdelningen är inte min. Den är pappans. Barnen har saker som ligger nerpackat där för att de inte har plats, men han vägrar låta dem ha det här. Det är saker han la beslag på i bodelningen utan mitt medhåll.

TS, jag kan tyvärr inte citera så det får bli så här...

Det här är ju en soppa, så dumt, tycker han borde tänka på hennes bästa, istället är det nerpackat = hans grejer som han bestämmer över. 

Som förälder tycker jag det är viktigt att barnet får känna vad som är deras är deras, och respekt  och integritet för det. O inte göra nåt bråk av presenter. 

Mina föräldrar kunde bråka om annat men i det lät de mig vara, det var mina saker. När det var något som skulle installeras (för tung för att bära med mig) minns jag att pappa betalade för den och kom hem med den till oss/mammas hem till mitt rum där och satte in den/installerade den. Det var där jag var mest då under den perioden och jag ville ha den där. Det går ju alltid att hitta kompromisser, men det viktigaste som inte får gå förlorat är hennes känsla av att det är hennes present och att vad som är hennes inte ska vara en anledning för hennes föräldrar att börja bråka över. Det ska vara en frizon från det. 

jag vill inte förolämpa ngn av er men jag uppfattar det här som en maktkamp, ett kontrollbehov och så uppför man sig bara om man är rädd, inte vill tappa ansiktet, ha sista ordet, kontrollen, makten över exet... kommer helt ifrån vad det ska handla om vilket är om barnet. Och så blir det så lätt att för att den ena föräldern gör så så måste jag då göra si... så är man inne i den hemska cirkusen. 

Jag hade gett mig i det här fallet och låtit henne ta den med sig till pappan, men det hade inte varit för pappans skull eller att han skulle känna att han vann det här, utan för hennes. Upptäcker hon att pappan använder den kanske hon blir arg på honom och vill ha den då bara hos er? Jag hade nog ändå sett den som lite av en förlorad (oturligt nog dyr) sak. Sen hade jag hoppats på att om jag inte uppför mig som han gjort att han också börjar tänka efter, skämmas, ändra på sig, och också med tiden att dottern får en starkare röst och kan säga ifrån att du, det där är mitt! Handlar om att respektera gränser barnen får lov att ha för sitt, sin egen person mer än något annat. Det hade jag sett som mest viktigt. 

"Det är en elektronikpryl som kostade 3000-4000. Pappan vill ha dit för att få använda det själv, något jag inte är okej med. Vet att han inte heller skulle ersätta det om det går sönder hos honom."

 

Låt henne ta med grejen till pappan.
Om dottern märker att pappan använder saken mer än vad hon gör kanske hon inte tar med den till pappan något mer.

Men för fan snälla sluta nu! Detta är en grej mellan er föräldrar där ni kastar skit på varandra till höger och vänster och försöker sabba för varandra så mycket som möjligt. Blanda inte in er egen dotter i denna jävla konflikt! Om hon har fått en gåva som hon vill ha och har två hem måste hon rimligtvis självklart få ha med sig sin sak till det andra hemmet. Det är fanimig inte hennes fel att ni separerat och att hon tvingas flytta från hem till hem som en fucking zigenare. Istället för att hämnas på den hemska elaka pappan kanske du borde fokusera på att göra allt för att underlätta och göra tillvaran roligare för ditt barn som redan sitter i en svår sits från början.

Och om den går sönder?

Exakt! Jag tror mamma har en enorm paranoia här som spökar samtidigt som man märker hur en djup konflikt mellan de två finns där. Dottern är antagligen normalbegåvad och kommer således inte ta med prylen om pappa använder den mer.

Det är allt annat än en maktkamp från min sida, jag vill helt enkelt inte att idioten ska få använda något jag betalat. Han kan köpa en egen. Han hade alternativet att bekosta halva, men det vägrade han, precis som han kommer vägra ersätta den om den går sönder hos honom.

Jag har ingen paranoia. Han är elak, jag tänker inte låta honom använda något jag köpt. Då får han betala halva.