Ta med dyr present?

Jag håller inte med dig. Det är hennes present och hon har två hem. Inte hennes fel hon har två hem. Det här blir fel, som att du äger hennes present. Om den går sönder går den sönder. 

Om du misstänker eller vet redan att pappan kommer använda den och du inte vill det ser jag det som tyvärr ditt problem nu. Du får försöka släppa, det här känns lite som ett kontrollbehov hos dig. Ge inte bort presenter som ger dig så mycket huvudbry, det är det inte värt.

Ni kunde ju ha gjort så här istället: Ni hade båda köpt presenten till henne, från er båda, så hade du bara lagt ut betydligt mindre del och då hade det inte varit någon större fara om den sedan gick sönder? Tips för framtiden? 

Ni har gjort upp fel upplägg från början låter det ju som. Han ska inte förbjuda han heller. Det här blir till någon konstig dragkamp, maktkamp mellan er två. Det här gäller inte presenten. Det här gäller något annat och det är ert barn nu som hamnar i mitten av er två som ni håller på. Barnet har haft sin födelsedag, fått sin present, det är hennes present. Jag är själv skilsmässobarn och känner stanken av detta lång väg. Försök sätt er in i ert barns perspektiv. Hur vill ert barn ha det? Vi/jag drog fram saker fram och tillbaka enligt mitt önskemål för det var mina saker, inte mammas, inte pappas. Jag är ledsen om jag låter hård här, men det är för ert barns bästa. Låt henne få känna att det hon får i present är hennes 100%. Ni vinner på det i längden. 

TS, jag kan tyvärr inte citera så det får bli så här...

Det här är ju en soppa, så dumt, tycker han borde tänka på hennes bästa, istället är det nerpackat = hans grejer som han bestämmer över. 

Som förälder tycker jag det är viktigt att barnet får känna vad som är deras är deras, och respekt  och integritet för det. O inte göra nåt bråk av presenter. 

Mina föräldrar kunde bråka om annat men i det lät de mig vara, det var mina saker. När det var något som skulle installeras (för tung för att bära med mig) minns jag att pappa betalade för den och kom hem med den till oss/mammas hem till mitt rum där och satte in den/installerade den. Det var där jag var mest då under den perioden och jag ville ha den där. Det går ju alltid att hitta kompromisser, men det viktigaste som inte får gå förlorat är hennes känsla av att det är hennes present och att vad som är hennes inte ska vara en anledning för hennes föräldrar att börja bråka över. Det ska vara en frizon från det. 

jag vill inte förolämpa ngn av er men jag uppfattar det här som en maktkamp, ett kontrollbehov och så uppför man sig bara om man är rädd, inte vill tappa ansiktet, ha sista ordet, kontrollen, makten över exet... kommer helt ifrån vad det ska handla om vilket är om barnet. Och så blir det så lätt att för att den ena föräldern gör så så måste jag då göra si... så är man inne i den hemska cirkusen. 

Jag hade gett mig i det här fallet och låtit henne ta den med sig till pappan, men det hade inte varit för pappans skull eller att han skulle känna att han vann det här, utan för hennes. Upptäcker hon att pappan använder den kanske hon blir arg på honom och vill ha den då bara hos er? Jag hade nog ändå sett den som lite av en förlorad (oturligt nog dyr) sak. Sen hade jag hoppats på att om jag inte uppför mig som han gjort att han också börjar tänka efter, skämmas, ändra på sig, och också med tiden att dottern får en starkare röst och kan säga ifrån att du, det där är mitt! Handlar om att respektera gränser barnen får lov att ha för sitt, sin egen person mer än något annat. Det hade jag sett som mest viktigt. 

Jag håller med.

Om det är dottern som inte vill att HENNES present ska vara med henne när hon är hos sin pappa då hon är rädd för att han ska använda den och förstöra den då är det en annan sak. Då hade jag respekterat hennes vilja där, givetvis. 

Men sedan måste jag ändå protestera. bara för att en förälder bestämt att inget får lämna hemmet som är hennes när hon ska över till den andre betyder inte det att man själv måste sjunka till den nivån. Över allt annat hade jag värdesatt att lära mitt barn att det som är hennes är hennes. Hon hade fått göra vad hon ville med sin present från mig. Så också barn lär sig att vara rädda om sina prylar.