Hur blir det egentligen efter ca 3 månader

Man kan aldrig ge en bebis för mycket närhet!

Det va inte min fråga, jag ger gärna min bebis närhet. Men vill veta om det är en utvecklingsfråga som gör att de inte behöver lika mycket. 

jag vill ju helst inte hålla min bebis konstant när han nästa är ett år

Det som händer efter 3-4 månader är att bebis är vaken mer, mer medveten om sin omgivning och signalerar bättre sina behov. Utveckling helt enkelt. Då kan det också bli att skrik och kolik avtar, sömn blir bättre och andra saker justeras...

MEN!  Även om bebis utvecklas så är ju vissa saker fortfarande personlighet och behov så det är inte säkert att ditt barn blir lättare per definition men du kanske har lärt dig att hantera bebis på ett annat sätt och hittat andra lösningar som funkar i din vardag. 

Mitt bästa tips är att bli bättre lösningsorienterad och fokusera på hur du kan underlätta i din vardagliga rutin. 

Skulle säga tvärtom. Första tre månaderna sover de ju mycket. Den tiden är ju på det sättet väldigt ?lätt?.
Efter de börjar de vara mer vakna, de är mer med och man får mer kontakt, vilket är fantastiskt och mer givande, men de blir också mer krävande, vid 6 månader är de frustrerade om de inte kan ta sig själva nånstans, och de drar sig upp och ramlar. Sen när de börjar gå får man springa efter. Men då behöver man ju inte bära lika mycket, å andra sidan är de tunga så den tiden man behöver bära är ju tung.

Jag har haft samma problem med min tjej som idag är 4 månader. Hon har HATAT vagnen och endast kunna sova om hon får sova kloss intill mig. det har varit så mycket mer krävande än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, och har varit så ledsen för att jag inte kunnat ta någon mysig barnvagnspromenad som jag så längtat efter under graviditeten. 

hörde också att det skulle bli enklare efter 3 månader med behovet av närhet, och till viss del blev det nog det. Men det brors ju också på vad man jämför med då behovet fortfarande är stort. hon har inte ro att somna själv i vagnen men om jag nattar henne i famnen eller vid bröstet kan jag oftast lägga ner henne sen, dock vagnar hon alltid efter nästan exakt 30 min. Enda sättet att få henne att sova ordentliga tupplurar (90-120min) på dagen är att ha henne i bärsele, vilket knäcker min rygg så vissa dagar har det blivit en hel del tårar när jag kämpar för att natta henne på annat sätt (både från mig och bebis då haha) 

värst av allt är allas kommentarer om att ?jag måste lära henne vagnen?. blir Så ledsen av att få dämmande kommentarer när man kämpar på som tusan här hemma och det är de enda jag vill att hon ska gilla? 

iibland känns det som att det aldrig kommer vända vad gåller detta så erfarenhet från andra som kan uppmuntra tas tacksamt emot

Nej man ska inte vänja av ett barn den närhet de behöver. Som en skrev ovan så utvecklas barnet och kontakten ändras men närhet behöver barnet. Man kan inte skämma bort bebisar med närhet. 

Lättare vet jag inte om det blir, allt beror på barnets och förälderns personlighet, men saker ändras fort i den åldern. Personligen tyckte jag nog att det började bli "lättare" när barnen började förskolan och nu när de går i skolan är det betydligt roligare att vara förälder än när de var bebisar (även om det var mysigt också) men som sagt, alla är olika. 
Om du mår dålig och har det kämpigt finns det hjälp att få via BVC, det är långt ifrån alla som tycker spädbarnstiden är toppen, ingen skam i det. 

Då får du nog börja vänja dig vid tanken på att anpassa dig till ditt barns behov istället för några föreställningar om hur det borde vara. Det är barnet som sätter rutinerna i den här åldern, inte de vuxna.

Har aldrig hört att det blir lättare efter 3 månader. Efter 3 år brukar jag säga.