Snälla hjälp
De kommer bara aldrig fram för att prata.
Extremt orättvist att de också förväntar sig att killar ska ta det första steget, bara för att vi sedan ska bli förnedrade.
När jag gick i högstadiet för sådär 10 år sedan vågade jag inte gå fram till killen jag var kär i. Absolut inte. Men han kollade på mig och smäckte mig på rumpan med sitt nyckelband hela tiden. På skämt alltså. Sedan närmade han sig ofta. Vi satt i bussen hela tiden och så. Någon gång höll han armen om mig. Det var så jag märkte att en kille gillade mig och det uppskattas jag. Tyvärr dissade jag honom. Men 10 år efter var jag på hemmafest hos honom och vi började strula. Lite Kim, så långt efter. Blev inget mer med det. Båda var blyga. Men det var spännande och kul. Vi är vänner än. Men han har tjej och några barn nu. Får ofta leenden och en kram när vi möts ute på tex fest fortfarande.
Det jag menar är iallafall att jag hade inte heller gått fram. Det hade jag inte vågat. Men jag hade kollat och lett mot killen jag gillar.