Om du någonsin har varit på en dejtingapp eller liknande så kommer det inte vara en nyhet att det går cirka 100 män på varje kvinna på dessa sidor om inte ännu fler män.
Det borde rimligtvis vara ungefär lika många män som kvinnor som söker partner.
Frågan är då. Hur söker kvinnorna sina? Eller är det massa kvinnor därute som helt enkelt gett upp?
Jag får inte ihop statistiken ;)
Därför jag gillar Grindr, där kan man bli ordentligt uppvaktad även som man. Skönt när andra tar initativ.
Om behovet uppstod hade jag fixat till mig och dragit på teknikmässa ute i världen, så får man se vad som händer i baren efter kl 17. 
Om behovet uppstod hade jag fixat till mig och dragit på teknikmässa ute i världen, så får man se vad som händer i baren efter kl 17.
Om jag bara ser till mig själv och min omgivning där vi som är kring 50 och är skilda/separerade så har vi mött nya dejter på andra platser än specifikt dejtingappar.
Vissa på nätet ja men på andra sätt än just specifikt dejting. Många Facebook-grupper är ju utformad från intressen tex och det dejtas friskt via dom om man ändå träffas på event som har med intresset att göra.
Dom flesta av oss dejtar IRL via dom möjligheter som finns att tillgå och det funkar utmärkt.
Pratar jag med kollegor och bekantas bekanta etc så är det samma erfarenhet. Kvinnorna går utanför dörren och dejtar medan männen skapar profiler på Tinder och hoppas på napp.
Om jag bara ser till mig själv och min omgivning där vi som är kring 50 och är skilda/separerade så har vi mött nya dejter på andra platser än specifikt dejtingappar.
Vissa på nätet ja men på andra sätt än just specifikt dejting. Många Facebook-grupper är ju utformad från intressen tex och det dejtas friskt via dom om man ändå träffas på event som har med intresset att göra.
Dom flesta av oss dejtar IRL via dom möjligheter som finns att tillgå och det funkar utmärkt.
Pratar jag med kollegor och bekantas bekanta etc så är det samma erfarenhet. Kvinnorna går utanför dörren och dejtar medan männen skapar profiler på Tinder och hoppas på napp.
Jag är en kvinna, ganska passiv på den dejtingapp som jag har skrivit mig i. Skulle vilja dejta men problemet dessvärre att flera män är oseriösa i bästa fall sedan finns de med besatthet(stakers) och bedragare. Att lyssna på vad vissa kvinnor har råkat ut till gör mig illa tillmods. Tyvärr har jag inte mod att ta risken efter allt jag har hört och läst om. Kommer nog att vara singel for ever. IRL finns inga att dejt. Japp.. hoppas jag har svarat på din fundering. Men flera kvinnor väljer nätdejting så vitt jag vet.
Min erfarenhet av olika dejtingappar är att det finns två stora kategorier av killar. Antingen yngre, snygga som är ute efter sex eller riktigt oattraktiva märkbart äldre män.
Jag är kvinna och har slutat vara på dejtingappar då det nästan bara består av oseriösa, otrogna, loosers, känslomässigt otillgängliga och idioter.
De vettiga singelmännen verkar göra samma
som många kvinnor, antingen är de nöjda som singlar eller så hoppas dom på att finna kärlek irl.
Jag har försökt nöda ner mej I statistik o det intressanta är inte hur många av varje kön det är på en viss app eller inte utan hur folk agerar o 80%av kvinnorna swipar höger på 5%av männen det är ingen officiell statistik utan det har man fått fram via intervjuer med i första hand kvinnor.
Skälv har jag i dom här 6åren hängt på dom flesta appar o är nu tillbaka på fb appen men inser mitt misstag.
Ur mitt perspektiv:
1. Nackdelen med att bo i en by/på liten ort eller ha snävt sökområde geografiskt är att det är meningslöst att ens skapa en profil på nätet då det är exakt samma singelmän online som jag redan känner till IRL och dom är ju liksom ointressant ...
2. Att ha specifika krav av olika skäl gör det svårt och nästan omöjligt att matcha med nån online , där behövs det i princip att man möter nån man är bekant med IRL som just därför fattar bakgrunden till dessa krav. ..
3. Den lätt osynliga statistiken ... kvinnan som skapar profil och loggar in två gånger på samma vecka, får sju svar och sen tar bort sin profil för att det blivit napp . Vi finns men syns inte. Och får ofta bära den kollektiva skulden från dom som inte fick något.. "men vi då, det är ju orättvist, du kan ju inte inte logga ut så fort, hur ska andra få nån chans?...." etc etc.. Så jag ska alltså ha dåligt samvete för att jag hittade en match?
Kul med nätdejting? Not so much.... 
Om jag bara ser till mig själv och min omgivning där vi som är kring 50 och är skilda/separerade så har vi mött nya dejter på andra platser än specifikt dejtingappar.
Vissa på nätet ja men på andra sätt än just specifikt dejting. Många Facebook-grupper är ju utformad från intressen tex och det dejtas friskt via dom om man ändå träffas på event som har med intresset att göra.
Dom flesta av oss dejtar IRL via dom möjligheter som finns att tillgå och det funkar utmärkt.
Pratar jag med kollegor och bekantas bekanta etc så är det samma erfarenhet. Kvinnorna går utanför dörren och dejtar medan männen skapar profiler på Tinder och hoppas på napp.