Nu är vi inne på ett annat ämne än trådskaparens. Hennes ämne är sorg och oro kring en abort.
Men det du skriver behöver bemötas, för delar stämmer inte.
Sedan slutet 1800-talet fanns en oro för en befolkningsminskning i Sverige på grund av emigrationen (1,5 miljon lämnade). Man försökte med bl.a. Egnahemsrörelsen hitta sätt som skulle minska rörligheten. Denna oro för befolkningsantalet gick hand i hand med kyrkans påbud om att preventivmedel är dåligt.
Men det var kvinnorna som offentligt gick ut med preventivmedelsupplysning och hade stora möten, där alla typer av preventivmetoder diskuterades.
Männen tipsade säkert varandra om preventivmedel, var de fanns att köpa o.s.v., men det var kvinnorna som gjorde det i organiserad form. Det gav ett tryck och till slut fick man lagliga preventivmedel 1938. Då kom också en lag om rätten till abort. Den gav tre skäl till abort:
Medicinska skäl, till exempel om den gravida var sjuk och graviditeten innebar allvarliga risker.
Humanitära skäl, till exempel efter en våldtäkt.
Rashygieniska skäl, utifrån dåtidens idé om att det var viktigt att förbättra befolkningens ?genetiska kvalitet?. Detta skäl kunde användas om den gravida eller hennes partner bar på en allvarlig sjukdom eller ansågs vara psykiskt sjuk. Ofta medförde ingreppet också en tvångssterilisering.
De rashygieniska skälen var flera politiska partier i Sverige inne på då, en ful historia.
Sverige har haft en hög nativitet, dvs måttet på hur många barn en kvinna föder.
I utvecklade länder i nutid som har mer traditionella könsroller, som exempelvis Italien och Japan, har de en väldigt låg nativitet. Där väljer kvinnorna mellan att vara hemma med barnen eller att fortsätta arbeta, men då inte skaffa barn. Det kommer delegationer från Japan för att titta på våra svenska förskolor av den anledningen. Så traditionella värderingar verkar inte ge önskat resultat.
Det stämmer att utrikes första-generationens invandrarkvinnor föder fler barn än genomsnittet. Men gruppen invandrarflickor är samtidigt den grupp ungdomar som i högst grad söker sig till högskoleutbildning. Internationellt har man sett att när kvinnor får utbildning så föder de färre barn, och de barnen får en bättre hälsa. Så det är en generationsfråga för många med den bakgrunden.
Det var kvinnorna som drev igenom att det skulle bli lättare för kvinnor att förvärvsarbeta på 60- 70-talet. Männen i det socialdemokratiska partiet var inte inne på det. Statsminister Tage Elander och många andra inom partiet tyckte att hemmafruar var bra.
Anledningen till att att kvinnorna fick gehör var att den svenska industrin på den tiden hade ett mycket stort och växande behov av arbetskraft. Genom att underlätta för kvinnorna att gå ut på arbetsmarknaden så behövde invandringen inte öka i så hög grad, som den annars hade behövt göra.
En praxis växte fram under slutet av 60- och början av 70-talet att en kvinna kunde få abort genom sjukvården (utan några falska intyg eller att hon uppfyllde 1938 års krav) Det som krävdes var samtal med bl.a. en kurator och att kvinnan stod fast vid att hon hade svårigheter med att ta hand om barnet på ett bra sätt. Det finns bl.a. beskrivet i Marianne de Geer Lindbergs böcker.
De flesta kvinnor har mer självreflektion och självförståelse än att det blir avgörande om en läkare skulle säga grattis i samband med att hon får reda på att hon är gravid. Men det är onödig styrning. Hon har tänkt på en eventuell graviditet sedan hon började fundera på att ta ett graviditetstest, hon vet ofta själv om hon är mest nöjd, mest oroad eller för tillfället förvirrad. Det hela handlar om ifall man ser en kvinna som en självständig individ, som har rätt att ta egna beslut, eller om någon annan ska föreskriva vad hon ska känna och göra. Om hennes liv tillhör henne själv eller staten.
Vårdpersonalen ska inte signalera något speciellt alls utom vänlighet, de kan exempelvis fråga "hur känns det här beskedet"? Information om möjligheten till en abort inom viss tid ska ges på ett neutralt sätt, bara som en information.
Jag har aldrig sagt att man ska pröva vem som blir en bra mamma! Jag utgår ifrån att kvinnan själv ska bestämma om hon vill bli mamma eller ej. Sedan är det en bieffekt att oddsen för en harmonisk uppväxt ändå är bättre om modern känner att hon vill det.
