Ångrar mig efter första aborttabletten, ngn med erfarenhet?

Gick igenom samma sak i april, samma vecka som du? hormonstinn och var efter mycket velande säker på att det var rätt med abort men redan dagen efter (när hormonerna lättat något) fick jag fullständig panik över vad jag hade gjort. 

jag fullföljde dock, efter att jag läst om missbildningar och komplikationer OM fostret mot förmodan skulle överleva. Skulle inte kunna leva med mig själv att få ett (kanske) gravt handikappat barn och veta att det är MITT fel. 

fostret kom ut en hel vecka efter jag påbörjat aborten. Jag mår än idag fruktansvärt dåligt och tänker på det i princip varje dag. Klarar inte av att interagera med bebisar utan att riskera att tappa det och falla i gråt.. det enda jag tänker på är att jag vill bli gravid igen, varje steg i min menscykel gör mig nedstämd.. först ägglossning där jag potentiellt kan bli gravid (men min kille använder kondom) så när han skyddar sig så hoppas jag att den ska gå sönder eller att han ska slarva, blir besviken varje gång men försöker dölja.. svårt dock. Sen pms när allt är skit ändå och sen mensen, blodet påminner om aborten och det är så jävla hemskt. 

jag tänker på dig! Och jag förstår att ditt hjärta slits itu men du borde verkligen fullfölja aborten nu när du påbörjat den :( 
stor kram

 

Svenska barnmorskor är i regel a) korkade, b) lågutbildade och c) har instruktioner från Socialstyrelsen att främja aborter. Så även om de skulle känna till att det finns en antidot så kommer de inte att berätta det för kvinnan. Det är likadant i USA: ringer en kvinna till Planned Parenthood (som är Pro Choice) så får de höra att det inte finns någon återvändo, men ringer de till kvinnokliniker som drivs av Pro Life-rörelsen så får de progesteron. 

Jag läste för övrigt TS för snabbt innan jag svarade (mitt förra inlägg) och JA har det gått tre dagar så är det för sent. Det var synd att hon inte frågade här tidigare. Men hon behöver för den skull INTE ta de uppföljande tabletterna, hon kan vänta och se. Det finns barn som har överlevt Mifegyne utan antidot.

Angående ev. missbildningar så syns ju de på ultraljud senare i så fall, och då går det att göra abort då i stället. Följden blir ju en aborterad individ i båda fallen, så det finns ingen anledning att inte ge ett eventuellt friskt och oskadat barn en chans till livet först. 

Hej B,

Jag fattar vad du menar men jag kan inte fullfölja innan jag är helt hundra på att fostret inte lever. Så länge det finns minsta chans att det överlevt så hänger jag fast vid det halmstrået. (dock tror jag det är kört för jag har inga graviditetssymtom kvar)

Progesteron är vanligt motgift mot mifegyne i t ex USA men svenska vården vill bara inte erkänna det.

Både sjuksköterske- och barnmorskeutbildningarna i Sverige är ju väldigt enkla i förhållande till t.ex. USA. Du kan ju googla på deras tentamensfrågor t.ex.. Det är frågor som ligger på läkarprogrammets tentor i Sverige. 

Jag har mött otroligt korkade barnmorskor. "Min" barnmorska vid en av mina graviditeter sa t.ex. att man inte behöver bry sig om vad man äter under graviditeten. Hon sa att det var gammalt, från förr när man trodde att fostrets näring kom från modern. Numera vet man att den kommer från moderkakan! 

En annan barnmorska, som jag känner privat, sa när vi pratade om evolutionen av amning, att den hade uppkommit när vi var apmänniskor. Tidigare apor som levde i träden, hade matat sina ungar med fruktjuicer! 

(Bara två exempel av många jag skulle kunna dra.)

Antalet aborter i Sverige har legat på en liknande nivå sedan mitten på 1980-talet. Då får man också komma ihåg att hela befolkningen har ökat under den tiden. Antalet tonårsaborter har minskat (enligt Socialstyrelsens uppgifter).

Staten/Socialstyrelsen har inget eget intresse av att aborterna ska öka. Om ett lands befolkning krymper så kommer man att få stora ekonomiska problem framöver. Få personer måste då försörja många äldre människor. 

I början på 1900-talet, då Sverige var mer auktoritärt styrt (kvinnorna fick rösträtt först i början på 1920-talet), så var preventivmedel helt förbjudna. Staten var rädd för en befolkningsminskning. Kvinnor började informera andra kvinnor om preventivmedel och till slut, 1938, blev det lagligt att sälja och använda dem (främst kondomer o. dyl.) 

Aborträtten växte fram från 1938, då det av vissa skäl blev tillåtet med abort (till exempel av medicinska skäl). Många olagliga aborter genomfördes (en del mycket farliga) och en del kvinnor åkte till Polen, där det var lättare att få abort.

Under 60-talet växte en praxis fram att om en gravid kvinna hade egna starka skäl att få abort så fick hon det. 1974 genomfördes rätten till fri abort i början av graviditeten.

Jag tycker att det skulle vara konstigt om en läkare gratulerade en kvinna till en graviditet, om hon kände att det var helt fel och tog emot beskedet med sorg. 

Att upplysa om att det finns en aborträtt under början av graviditeten kan vara  bra, så att ingen går och funderar så länge att beslutet sedan visar sig vara för sent taget. Ingen kvinna som vill ha barn tar något intryck av en sådan upplysning. De som är tveksamma till graviditeten går hem och funderar på alternativen. 

Jag skulle inte vilja vara barn till en mamma som inte vill ha/orkar med mig.

"Antalet aborter i Sverige har legat på en liknande nivå sedan mitten på 1980-talet. Då får man också komma ihåg att hela befolkningen har ökat under den tiden. Antalet tonårsaborter har minskat (enligt Socialstyrelsens uppgifter)."

Och vad tror du DET beror på, då? Befolkningsökningen består av människor som anser att det är kvinnans plikt att föda sin man många söner (döttrarna är en tråkig biprodukt). När den Dumme Svensken betalar för både försörjning, mödravård, förlossningsvård, BVC, förskola, skola o.s.v. så behöver man inte hålla tillbaka alls, som man kanske var tvungen att göra i hemlandet. Och då blir det 8-10 ungar, när man föder det första vid 14 eller 15.

"Staten/Socialstyrelsen har inget eget intresse av att aborterna ska öka. Om ett lands befolkning krymper så kommer man att få stora ekonomiska problem framöver. Få personer måste då försörja många äldre människor."

Så borde man tänka, men så tänkte inte de socialister som skrev riktlinjerna. För dem var den feministiska tanken att kvinnor ska vara i arbetslivet i lika stor utsträckning som män, här och nu, den allenarådande. Då är barn i vägen. Och NÄR det ska skaffas barn, så styr samhället med alla medel för att kvinnorna raskt ska gå tillbaka till arbetet igen: borttagen sambeskattning, höga dagissubventioner, pappamånader i föräldraförsäkringen och intensiva kampanjer för att föräldrarna ska dela fp och vab lika, kvinnor som skaffar barn unga innan de har etablerat sig i arbetslivet straffas med en så löjligt låg föräldrapenning att den inte räcker till mer än halva hyran i en liten hyreslägenhet... Aborterna är en viktig del av detta styrpaket.
 

"I början på 1900-talet, då Sverige var mer auktoritärt styrt (kvinnorna fick rösträtt först i början på 1920-talet), så var preventivmedel helt förbjudna. Staten var rädd för en befolkningsminskning." 

I början av 1900-talet byggde våra lagar fortfarande direkt på Mose lagar (t.ex. var det straffbart att ligga med sin svåger/svägerska), och anledningen att p-medel inte fick säljas var religiös. Katolikerna har än idag ett förbud mot p-medel, även om de katolska länderna inte längre styrs av kyrkan, vilket gör att människorna som bor där kan köpa p-medel ändå. Men KYRKAN fördömer det fortfarande.

"Befolkningsfrågan" blev aktuell först på 1930-talet p.g.a. depressionen, som gjorde att folk inte vågade gifta sig och skaffa barn, då de var rädda att inte ha någon mat att ge till barnen. Detta försökte man då lösa genom ekonomiska reformer som barnbidrag, gratisutdelning av mjölk till gravida kvinnor och barn upp till en viss ålder, etc..

"Kvinnor började informera andra kvinnor om preventivmedel och till slut, 1938, blev det lagligt att sälja och använda dem (främst kondomer o. dyl.)"

Kvinnor har nog aldrig informerat andra kvinnor om kondomer i någon större utsträckning, och absolut inte före 1970-talet. Det preventivmedel som kvinnor kunde rekommendera andra kvinnor på 1930-talet var först och främst pessaret. Män informerade däremot andra män om var de kunde köpa "franska brev" (alltså kondomer). De såldes ofta under disken hos barberare... det vill säga i strikt manliga miljöer. När kondomerna hade blivit lagliga, satte restauranger och klubbar upp sådana automater på herrtoaletterna. 

"Aborträtten växte fram från 1938, då det av vissa skäl blev tillåtet med abort (till exempel av medicinska skäl). Många olagliga aborter genomfördes (en del mycket farliga) och en del kvinnor åkte till Polen, där det var lättare att få abort."

Aborträtten från 1930-talet och framåt växte fram p.g.a. att makarna Myrdal tog intryck av ett viss herre med mustasch som ledde ett visst växande parti i ett visst centraleuropeiskt land, och införde rashygien. Kvinnor och män med dåliga anlag tvångssteriliserades, och var kvinnan redan gravid så tvångsaborterades hon. Ville en sådan kvinna som ansågs dålig själv ha abort, så beviljades den naturligtvis med glädje. Friska kvinnor med tillhörande friska män beviljades inte abort, för de skulle föda fram friska ariska A-barn som stärkte den nordiska rasen.

"Under 60-talet växte en praxis fram att om en gravid kvinna hade egna starka skäl att få abort så fick hon det. 1974 genomfördes rätten till fri abort i början av graviditeten."

Fullt friska kvinnor utan dåliga anlag (ej heller hos barnafadern), kunde inte få abort före 1974, om de inte kände två läkare som kunde skriva ut falska läkarintyg. Detta var aldrig någon "praxis", utan de läkare som lät sig övertalas eller köpas (ja det förekom mutor också) riskerade sin legitimation om det kom fram. 

"Jag tycker att det skulle vara konstigt om en läkare gratulerade en kvinna till en graviditet, om hon kände att det var helt fel och tog emot beskedet med sorg. Att upplysa om att det finns en aborträtt under början av graviditeten kan vara  bra, så att ingen går och funderar så länge att beslutet sedan visar sig vara för sent taget. Ingen kvinna som vill ha barn tar något intryck av en sådan upplysning. De som är tveksamma till graviditeten går hem och funderar på alternativen."

Hur den förste som berättar nyheten för henne reagerar, kan mycket väl påverka hur hon känner. Om han signalerar att "det här är toppen!" eller "det här var verkligen tråkigt, men som tur är kan vi göra något åt det". (Ja jag fattar också att det inte hjälper med hurtiga utrop, om det är en 14-årig flicka som har blivit våldtagen av sin egen far, men det händer i ungefär 1 av en miljon graviditeter, så du behöver inte komma med det exemplet...)

"Jag skulle inte vilja vara barn till en mamma som inte vill ha/orkar med mig."

Nja. Jag tror att de flesta skulle välja livet ändå. Det är ju inte så, att man hamnar i en rondskål - och sedan återföds man något år senare i en toppenfamilj. Utan this was it, om det blev rondskålen. Det är dessutom så, att det inte är graden av planering inför att bli gravid som avgör vem som blir en bra mamma och inte. Det sitter djupare i personligheten, det beror först och främst på hur väl man själv har blivit mammad som liten. Kvinnor kan även skaffa barn av mycket speciella och egoistiska skäl.

Vill man skydda barn från dåliga mammor, så måste man göra en omfattande hemutredning inklusive psykologutredning av alla kvinnor som önskar bli gravida, och det skulle vara för integritetskränkande. Men man skulle faktiskt kunna göra det med abortsökande kvinnor, för det är ingen självklarhet att de ska få ett skattefinansierat ingrepp, som tar resurser från sjukvården. Så där skulle man kunna lägga in ett villkor, och då skulle man även kunna rädda en del barn från att födas till olämpliga mammor, precis som du säger, samtidigt som man skulle kunna rädda andra så att de fick födas, när deras mammor egentligen är rätt vettiga och kommer att komma runt bara de har ungen i famnen.

Det är inte så enkelt som att gruppen "abortsökande kvinnor" = "kvinnor som saknar föräldraförmåga" - det är en förenkling som har blivit alldeles för allmän i debatten. De verkligt utflippade kvinnorna vet inte själva om att de är utflippade, och de söker inte abort för att skydda sina barn från sig själva.  

Klart de är snabba när du BER om en tid! Det är ofta lite tidspress just när det gäller aborter, sånt vill man inte dra ut på i onödan av både medicinska och psykiska orsaker, många tycker det är jobbigt att gå omkring och vara gravida när de väl bestämt sig. Och återigen, vården får inte ifrågasätta beslut om abort, inte ens när man gråter floder! Det är tjänstefel annars!!

Sluta skylla på vården när de bara sköter sitt jobb!

Cathariiina, varför ska du alltid sitta och höva ur dig massa felaktigheter inom ämnen du inte har kunnskap om? Vad är ditt syfte egentligen?

Ts vänta tre dagar, innan hon tog progesteron på egenhand köpt på en hälsobutik, vilket inte är samma styrka och tabletter istället för vaginaltabletter som är det vanliga. Och hon tog dessutom hela bruken med en gång. Det är inte bra eftersom det är farligt att överdosera. 

Det finns en god grund till att vården inte skriver ut Progesteron till de som ändrar sig, och det är inte för att på något sätt för att de har "order från Socialstyrelsen att bagatellisera aborter och se till att så många som möjligt fullföljs." utan för att det finns för lite och för osäker forskning om detta verkligen räddar barnet och för att man inte vet vilka skader de kan ge barnet. 

Socialstyrelsen struntar blankt i hur många som gör abort. Och nej, de bagatelliserar inte heller aborter. De står neutrala i abortfrågan i likhet med vad vårdpersonalen ska göra. Ja, det finns barnmorskor som är emot abort. Men det finns alltid vårdpersonalen som har sina egna funderingar om saker och ting. 

Har inga råd till TS men angående vårdpersonal, speciellt kring preventivmedel och graviditeter så har jag noll tillit för dem.

När jag var gravid med mitt första barn åt jag antidepressiv medicin vilket jag råddes av barnmorskan att fortsätta med. Att jag absolut inte skulle sluta. Samtidigt fick jag träffa en läkare som avrådde mig (med typ skrämselpropaganda) att sluta direkt. Ett sjukt utsatt läge att få så två olika råd. Jag bestämde själv att jag skulle gå ner på halv dos och fortsätta ta vilket gick bra.

Mycket tjat av barnmorskor att ta hormoner (p-piller, stav, spiral mm) fast man säger att man mår dåligt av dem. En vän till mig sa att hon var tvungen att ljuga när hon ville ha ut sin spiral, BM ville inte ta ut den utan en massa tjafs om annat p-medel så min vän sa att hon vill bli gravid (då var hon SÅ välkommen!) Som någon skrev här: det är politiskt. De blir programmerade att hålla på såhär. Är väl en sak med tonåringar men när man kommer 30+ och blir behandlat på det här viset då är det något fel i systemet. 

Jag har klarat mig hela livet på att hålla koll på min cykel och använda kondom under de dagar då jag är fertil.

Fick också höra när jag kom till min första förlossning att eftersom jag var förstföderska skulle det ta tid. De ville skicka hem mig, sjukt dålig attityd och mästrande, och sen visade det sig att min magkänsla var rätt. Jag var öppen och födde bara timmar efter.
 
Fick också en del skammande kommenterar under graviditeterna, av just barnmorskor, om min vikt. Att jag inte ska äta för mycket mm. Har gått ner allt inom 6 månader med båda barnen. 

Jag menar att mycket kring graviditeter, preventivmedel och även aborter är politiskt. Att det är styrt uppifrån hur sjukvården ska agera snarare än att ta reda på vad som vore bäst för varje patient. Så känns det i alla fall.

Säkert har läkemedelsföretagen ett finger med i spelet också. 

Det finns säkert många bra barnmorskor, men tyvärr har både jag och andra kvinnor jag känner stött på den här typen av bemötande just när det gäller den delen av vårdapparaten. Vet inte om det handlar om att det just är kvinna till kvinna (pga nästan alla barnmorskor är kvinnor) det är ett slags mästrande, klappa på huvet , jag vet bättre än dig osv.