Prata med mamma om min flickvän

Man kan konstatera att jag gjorde ett stort misstag som berättade för min flickvän att jag pratar om henne med mamma. Hade jag inte råkat försäga mig hade ingen skada varit skedd, för det man inte känner till mår man inte dåligt av. Visst är det så att många skvallrar om varandra, det kan man ju inte förneka.

Frågan är hur stor skada som är skedd? Har jag saboterat min flickväns tillit till mig? Jag vet att jag borde ta upp detta med henne men jag vågar inte riktigt det för hon blev så arg sist.

Usch, vilken soppa. Det är alltid riskabelt att snoka i saker som man inte borde beblanda sig med. Man kan ta väldigt illa vid sig om man får veta saker som det inte var tänkt att man skulle få kännedom om. Jag har svårt att tänka mig att exmannen deltog i denna chatt för att vara elak mot dig, snarare behövde han lätta sitt hjärta. Men när du fick veta detta blev det väldigt fel vilket ledde till skilsmässa.

Historien visar även på vikten av tydlig kommunikation. Om du hade varit tydlig mot exmannen om att dessa privata saker inte fick spridas vidare så hade han förmodligen inte gjort det. Nu verkar det som att han inte kände till att det inte fick spridas. Även om det var självklart för sig så var det ett risktagande att tänka att ?han måste ha fattat att det var ett förtroende?. Även om kvinnor ofta tycker att män ?borde förstå? olika saker så är det inte säkert att mannen ser det på samma sätt.

Jag må vara socialt inkompetent, men jag fattar verkligen inte på vilket sätt det skulle vara bättre att vara otydlig.

Om det nu är något man verkligen inte vill ska spridas, på vilket sätt är det bättre att vara otydlig om detta? Det ökar ju risken att det sprids pga missförstånd.

Det vi diskuterar är att en kvinna har spridit privat information till sin pojkvän. Sedan förväntar hon att han ska förstå att den inte får spridas vidare, utan att hon talar om detta. Hon har då själv gjort valet att inte berätta att det är hemligt, trots att hon verkligen inte vill att informationen ska spridas vidare.

I exemplet med Anonym (Gör inte det) har vi inte fått veta vilken information det handlar om. Men det vi vet är att exmannen har spridit den vidare till sin familj, trots att Anonym (Gör inte det) absolut inte ville detta. Av detta kan man dra slutsatsen att det är troligt att exmannen inte kände till att informationen inte fick spridas. 

Du argumenterar för otydlig kommunikation och tycker att man ska förstå saker ändå med sunt förnuft. Jag argumenterar för tydlig kommunikation och menar att missförstånd, som i Anonym (Gör inte det):s fall var förödande, därmed kan undvikas.

Till stöd för din argumentation tar du upp diverse privata och känsliga exempel, som man enligt dig ska förstå att de inte får spridas vidare, trots att man inte talar om detta. Om man då faktiskt förstår att det inte ska spridas vidare så är ju ingen skada skedd. Men exemplet med Anonym (Gör inte det) visar tydligt på vad som kan hända om man inte förstår det som man förväntades förstå. Jag har fortfarande inte blivit övertygad om på vilket sätt otydlig kommunikation skulle vara bättre.

Om man ser saken från exmannens synvinkel så är det han visste att informationen inte var mer hemlig än att han själv fick veta den. Exmannen tyckte då att det var jobbigt att bära på en så tung hemlighet. Följaktligen hade han behov att lätta sitt hjärta, vilket han gjorde i en privat chatt med sin familj, med motivet att han inte ville ha hemligheter för dessa. Det var då tänkt att Anonym (Gör inte det) inte skulle få kännedom om denna chatt men när hon ändå fick det så var det en av de saker som ledde till skilsmässa.

Med tydlig kommunikation kan missförstånd med diverse negativa konsekvenser undvikas. Trots detta argumenterar du för att kommunikation ska vara otydlig och att man ska förstå saker utan att man talar om det klart och tydligt. Då får man beakta att det sker mängder av missförstånd med olika negativa konsekvenser när en kvinna tycker att en man ska ?förstå saker ändå? och han sedan inte gör det.

Det är möjligt att du avfärdar mitt resonemang med att jag är ?socialt förvriden?. Men att sätta en sådan stämpel istället för att komma med sakliga argument är oseriöst.

Jag har autism och begriper utan problem att man inte gör så som TS gjort, och jag förstår även hur det är självklart att veta att man inte kan ränna runt och skvallra bakom ryggen på folk. Om sådant som är helt uppenbart privat och sagt i förtroende. 

Skall fan inte behöva förtydligas! Säger ju sig själv att man inte skall utelämna folks privata hemligheter eller känsliga erfarenheter/upplevelser dom gått igenom i sina liv. 

Man är inte immun mot sunt förnuft eller vanligt hyfs pga en diagnos. Har man normal intellekt bör man åtminstone förstå resonemang, som dom du har lagt fram tex. Om man nu då mot förmodan, just missat att klura ut tidigare varför det är olämpligt att prata om privata saker om sin partner bakom dennes rygg till sina föräldrar/vänner. Eller välja att ta upp relationsproblem med ens mamma, istället för med den man faktiskt är i relation med. 

Tappade ärligt talat hakan över den där berättelsen om exmaken som startat gruppchatt och hängt ut sin fru på allehanda vis. Sådär gör man helt enkelt inte. 

Ja det är sant. Men just det att inte vilja försöka förstå resonemangen ens? För det är lite så jag uppfattar TS, att han inte just nu är villig att ens försöka. Utan har en defensiv och bortförklarande inställning. 

Nej, eller hur?! Låter helt stört ärligt talat. Jobbigt läge med, att tvingas vara bunden till det där sveket och den drivande personen bakom, iom att man har barn tillsammans. Särskilt när man vet att skitsnacket säkerligen fortfarande pågår i någon utsträckning. 

Ja, jag kan läsa att du skriver att du inte förespråkar otydlighet. Likväl tycker du inte att man ska berätta om man tycker att något är privat och inte får spridas vidare. Istället tycker du att man ska ha vett själv att fatta det, att man måste kunna fatta vissa gränser själv, att man borde fatta det, att man inte ska behöva påpeka det, att det är sunt förnuft och social kompetens. Oavsett vad du vill hävda så är detta mer otydligt än att säga det klart och tydligt. Så du säger emot dig själv.

En viktig anledning till att tydlig kommunikation är så värdefull är att olika personer uppfattar saker på olika sätt. För att ta Anonym (Gör inte det) som exempel så var det självklart för henne att det hon berättade var privat och inte fick spridas vidare. För exmannen var det däremot inte självklart. Det är troligt att Anonym (Gör inte det) resonerade som du dvs att exmannen borde ha haft vett själv att fatta detta, utan att hon ska behöva säga det. Men nu gjorde han inte det och då blev det pannkaka av alltihop.

Det finns flera tänkbara anledningar till att det gick som det gick. För att vara tydlig så spekulerar jag nu, för diskussionens skull. Det kan vara så att exmannen trodde att Anonym (Gör inte det) hade bearbetat och kommit över det jobbiga, och att det därför inte längre var känsligt att sprida. Han själv kanske inte tyckte att det var något känsligt, även om Anonym (Gör inte det) tyckte det. Han kanske hade fått kännedom om att Anonym (Gör inte det) berättat samma saker för väninnor, och därmed trodde att det inte var hemligt. Oavsett vilken anledningen kan tänkas ha varit så hade fiaskot kunnat undvikas om Anonym (Gör inte det) klart och tydligt hade talat om att det här är hemligt och inte får spridas vidare.

Jag ser det som smickrande att du har behov av att sätta en diagnos på mig.