Hur vanligt är det att man växer ifrån varandra?

Varför ska andra vara glada över det du gör och åstakommer, när du inte är glad över vad DE åstadkommer utan istället ser ner på dem?

Din kompis, som du kallar honom, sopåkaren, hans jobb är väl värt precis lika mycket som ditt, eller hade du velat ta hand om dina sopor själv? Och städpersonalen som du har hemma, du skulle väl aldrig kunna vara vän med en städare heller, men du ser ner på dem för att du betalar dem för att skrubba dina toaletter?

Med tanke på vad du skriver är det kanske så att du inte lyckas behålla några relationer pga hur du ser på människor?

Du skriver om ditt bibliotek och ditt musikrum som om fattiga(re) människor varken läser eller spelar instrument? 

Du är kanske rik och har det bra ställt men du har en unken människosyn, och sådana personer behåller ofta inte vänner. För de vänner de får är exakt som de själva, och de skulle såklart lämna dig i sticket på en sekund om du förlorade det du har.