När slutar ni betala för barnens semester?

Är det så att ni ska åka hela familjen, och har yngre hemmavarande barn som ni ska betala för? I så fall hade jag betalat för 20-åringen också!

Jag åkte på min sista familjesemester när jag var 16-17 år, tror jag. Sen semestrade jag med kompisar. 

Så jag förstår inte riktigt vad du menar med att begära att ert barn ska betala. Ni kan ju planera resan ihop och var och en betala sitt, som de vuxna ni alla är. Om ni vill och har råd är det säkert uppskattat om ni bjuder. Men ert barn är vuxen nu och jag tycker inte på något sätt att hen kan förvänta sig att ni ska bjuda på dyra nöjen. 

Betalar för det andra barnet som bor hemma och vill åka med. Om det här barnet t.ex bor hemma när hon är 20, ska jag sluta betala för hennes semester också?

Ingen familj som åker på semster "där var och en betalar för sitt" skulle funka om båda barnen hade flyttat ut och hade jobb ja. Men när 3 och 4 ska få sin resa betald blir det väl lite skumt?

Följer han inte med om ni inte betalar så är det ju så. Kan ni välja en billigare resa?

Jag skulle betala. Annars väljer ju barnet troligen att lägga de pengarna på semester med vännerna istället. Skillnad sen när barnet har en riktig inkomst och kanske egen familj. Tex om min mamma ville ha med mig och mina syskon på semester, vi är runt 35-40 år, då skulle vi utgå från att vi betalar själva. Ville jag ha med min 19-åring som har deltidsjobb skulle jag betala för honom. 

Som 20-årig student hade jag garanterat roligare saker att lägga 5000-8000 på än en resa med familjen.

Mina föräldrar och mindre syskon åkte tex till Muminland i Finland när jag var i den åldern. Hade de betalat för mig hade jag säkert åkt med. Gratis är gott. Hade de sagt att jag kunde följa med om jag betalade själv så hade jag prioriterat annat, för SÅ intresserad var jag varken av att umgås med familjen eller se mumintroll. 
Men jag blev aldrig tillfrågad utan var hemma och jobbade istället. 

På familjesemestrar betalar vi vuxna för våra vuxna barn (22 och 24). Bägge studerar, bor i dyra studentlägenheter och det lilla de får in på extrajobb räcker inte alls för att sätta någon guldkant på tillvaron. 

Familjen åker till fjällen varje jul och självklart ska barnen med så länge de vill fortsätta hänga med oss föräldrar är vi glada och tacksamma för det. Vi står för stughyra, bilresa/bensin, liftkort och mat (ca 20-25 Tkr totalt). Annars skulle de inte ha möjlighet att följa med alls. 
Vi gjorde även en USA-resa för några år sedan och även den stod vi för. Shopping och nöjen på resan fick de såklart bekosta själva. 

Åker de på semester med kompisar/partners får de givetvis bekosta sådant själva. 

Det finns inte på kartan att behandla sina barn olika ekonomiskt när man åker på en familjesemester. Punkt! Har man inte råd att ta med alla så får man välja ett annat resmål.

Ibland planerar vi en resa för att umgås/ uppleva något speciellt och då åkervåra unga vuxna gärna med, vi föräldrar betalar.
Det händer även att 1 förälder åker med ett barn på special intressen.

Vill man att en 20åring på CSN ska följa med på en familjesemester får man betala. Det finns som folk säger mycket annat som lockar mer.

Vi har alltid betalt när vi åkt hela familjen, oavsett om alla följt med eller inte. 

Nu är de utflugna sedan länge men i våras bjöd jag ens barnet på en semestervecka. Nästa år bjuder jag nog båda på en resa. 

Det där är väl snarare en prioriteringsfråga från er sida, få i den åldern är villiga att betala flera tusen för att umgås med familjen.

Jag är 36 med egen familj och blir fortfarande bjuden när mina föräldrar frågar om jag och familjen ska följa med på något, för de vet att jag måste prioritera min ekonomi efter vårt liv, och då finns sällan utrymme för annat än det man lägger upp med sin egen familj 

Det är väl inte mer skumt än att ni försörjer hemmaboende och studerande barn, men inte de barn som är vuxna, har flyttat hemifrån och arbetar eller har annan egen inkomst?

Vill föräldrarna ha med sitt studerande barn så får de nog gott betala för det, jag har svårt att se att barnet själv har råd med det.

Det handlar väl om er ekonomiska situation till syvende och sist. 

Har ni råd med god marginal så hade du inte ens ställt frågan. Nu har ni inte riktigt råd och då är det som det är. Inga konstigheter. 

Det är ingen som önskar att ens föräldrar ska hamna i en negativ ekonomisk situation för en resas skull. 

ja vi betalar för vår studerande 20 åring precis som våra vänner när studerande vuxna barn följer med men då tillåter vår ekonomi det.
Har ni råd betalar ni även för den studerande som lever på csn, har ni inte råd så har ni inte men kan inte räkna med att det studerande barnet har råd heller med resa eller måste välja bort annat för att ha råd så då kanske inte det barnet följer med på resan. Det blir en avvägning både för er och det studerande barnet.
kan ni hitta något billigare alternativ om ni vill åka alla tillsammans? 
så antingen att ni har råd att betala för alla eller att den studerande har råd att betala för sig? 

Är det föräldrarna som vill att hela familjen ska vara med så är det inte alls konstigt att de betalar. Mina föräldrar gjorde så att de betalade för sina vuxna barn en gång (vi snackar i åldern 30+) men ville de ha med sina partners och barn fick de betala det själva. Helt rimligt. 
Det har också varit så att de rest med de hemmavarande barnen bara, och då såklart betalat för dem. De utflyttade har inte följt med, de gör ju egna resor numera. 

Vi åkte på en resa hela familjen och då stod vi för all kostnad även för 19-åringen som flyttat hemifrån.

Åker vi på ytterligare resa inom närtid tänker jag att vi gör lika igen. 

Kanske att vuxna barn får betala för sin egen mat om de har jobb (vi reser oftast bara med frukost så matkostnaden blir en hel del då vi är många i familjen). Och kanske bjuder oss alla på en middag en av dagarna. Men att vi står för resan. 

Jag har bjudit min mamma och vuxna dotter på resor. Min dotter har bjudit mig på resor. Hade dotterns mormor levat hade dottern säkert bjudit henne också. Vi bjuder över hej vilt över generationsgränser såsom andan faller på och efter våra förutsättningar.