Hur ska jag tolka detta?

När jag flyttade för mina studier lyckades jag inte få studentlägenhet eller korridor för ett rimligt pris så jag blev inneboende. Priset för att vara inneboende var också dyrt men det var rimligare villkor då jag för samma pris hade behövt dela kök med ca 8 personer, hade inte kyl och inte heller internet eller el.

Mamma tror att jag kommer tjäna mycket när jag pluggat klart och hennes inställning har alltid varit att jag ska bara leva på CSN och inte vara ett dugg orolig. När jag berättade för henne att majoriteten av mina vänner jag känner knappt flyttar ut pga att de vill spara CSN som kontantinsats för lägenhet osv och hur man måste ha nån form av besparing när man har pluggat klart om 5 år, då gick hon med på att hjälpa mig med ca 1500kr i månad med hyra så jag kan spara dessa. 

Varje gång jag var hemma köpte hon även småsaker till mig (mest mat) som jag skulle ta med mig. Varje gång hon har gjort detta har hon på skoj eller ej sagt "när du blir rik kommer du betala tillbaka det här" och hon refererar konstant till din äldre bror som t.ex köpte ett helt hus till sina föräldrar och blev väldigt väldigt rik. 

Den här typen av diskussioner har jag haft oändligt många gånger med mamma under det här året och det blir ännu mer aktuellt nu när jag ska flytta. Jag räknade på det och jag kommer vara skyldig henne ca 40 000 om ett år då planen är att jag ska flytta in i en studentetta eller någonstans som har ett rimligare pris och då är jag inte beroende av mammas ekonomiska hjälp. 

Pappa ser mig även som anledningen till att jag får mamma att må dåligt just för att hon letar efter bostad för mig och även hjälper mig ekonomiskt. De är inte direkt rika och han har sina egna problem med hur han ser och hanterar pengar så han har t.ex försökt övertala min syster att inte plugga det hon vill och inte flytta ut för att det skulle vara billigare och enklare för henne. 

Jag får dåligt samvete av både lånet och hur mamma och pappa har tagit det. Mamma verkar inte ta det på allvar och hon lever efter principen "du kommer betala mig när du har fått jobb" och pappa är bara rentav besviken på mig. 

Jag förstår inte något utav detta för det jag ser runtomkring mig är föräldrar som typ köpa lägenheter för deras barn och bara skänker bort pengar till de hit och dit. Jag har lånat typ 12000 av mamma hittills och i princip varje månad blir jag påmind om hur jag ska betala tillbaka detta. Det här har påverkat mig så mycket att jag ärligt vill inte välja en viss karriär jag drömde om för att jag vet att jag inte kommer kunna betala tillbaka mamma lika fort om jag väljer det.  Är det här normalt? Är det jag som är problemet eller beter ni er på samma sätt mot era barn? Jag kan tillägga att pappa jobbar heltid men mamma är timanställd och hon har sagt att det hon hjälper mig med är från hennes del och inte påverkar deras ekonomi på något sätt.