Inlägg från: Anonym (Stora barn) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Stora barn)

    Hur är det att ha barn? Hur kan folk uppleva så olika?

    Att ha barn är underbart och samtidigt en stor oro.

    Mina är tonåringar, 3 år mellan dem.

    1an var svår med maten, sömnen men en fröjd att ha med på stan, satt snällt i vagnen/ höll handen, ganska försiktig.
    2an, som hela nätter från 5 v, åt allt , älskade alla, kunde aldrig sitta still, full fart hela dagarna.

    Under åren med barn/och nu tonåringar får man en chans att upptäcka världen tillsammans, kultur, sport, djur, resor och nya relationer.

    Pappan och jag har i perioder jobbet deltid/gått skift
    för att få ihop vardagen.

    Det jag lärt mig är styrde är små saker som sandslott och skogsutflykt som fastnar i minnet.

  • Anonym (Stora barn)
    Sommarsol2 skrev 2024-07-29 14:33:45 följande:

    Saken för mig är att jag har så oerhört mycket fritid och för lite meningsfullhet i mitt liv, då jag jobbar haltiv pga delvis depression och hjärntrötthet.

    Jag har så oerhört svårt för att komma fram till ett beslut som tar knäcken på mig. :(

    Hade jag jobbat heltid eller 80-90% hade jag inte skaffat barn för då hade jag nog känt att mitt liv är tillräckligt meningsfullt och rikt.


    Fråga
    Hur mår du av stress och sömnbrist?
    Hur stort är ditt sociala skyddsnät?
    Kan pappan ta hela föräldraledigheten om du behöver sjukskriva dig?
  • Anonym (Stora barn)

    TS är du gravid nu, grattis!
    Då kommer ni fixa det.
    Då kommer istället tips hur du ska överleva vardagen.
    Gör det som funkar för er, försök inte följa andras ideal och duktighetsidioti.
    Ta micropaus,
    Sov när ungen sover, disk och städ kan du vänta med, dessutom går det lika bra att städa en annan dag.
    När du och babyn inte vill samarbeta tex båda är övertrötta, stoppa ner ungen i vagnen och bara gå ut, gå av dig stress och ilska och även den lille kommer slappna av.

Svar på tråden Hur är det att ha barn? Hur kan folk uppleva så olika?