Hur är det att ha barn? Hur kan folk uppleva så olika?
Att ha barn är underbart och samtidigt en stor oro.
Mina är tonåringar, 3 år mellan dem.
1an var svår med maten, sömnen men en fröjd att ha med på stan, satt snällt i vagnen/ höll handen, ganska försiktig.
2an, som hela nätter från 5 v, åt allt , älskade alla, kunde aldrig sitta still, full fart hela dagarna.
Under åren med barn/och nu tonåringar får man en chans att upptäcka världen tillsammans, kultur, sport, djur, resor och nya relationer.
Pappan och jag har i perioder jobbet deltid/gått skift
för att få ihop vardagen.
Det jag lärt mig är styrde är små saker som sandslott och skogsutflykt som fastnar i minnet.