Sambon kan inte vara spontan

Han spelar datorspel i några timmar för att fördriva tiden, eller tittar på tv ibland. Vi kollar på serier tillsammans, men då är vi ju ofta hemma. Jag vill liksom ut och göra saker.

Jag ska tillägga att han ofta har hjärnspöken och kanske tycker det är jobbigt att tänka när han redan gör det så mycket... Jag kanske är lite självisk, men jag saknar också lite spontanitet och passion.

Vill och vill, jo kanske, men det är ett stort steg att ta. Det är inte så att jag har en djup depression, den håller sig ganska jämn och jobbet fungerar bra.

Nu handlade inte tråden om mig, ville mest få fram att det skulle kunna vara något liknande som spökade för TS sambo.

Det är ju bra att alla är olika, men jag tycker i alla fall att det hade varit skönt om min partner också kunde komma med förslag ibland.

Vi har heller inga barn.

Men då pratar man väl om det och söker hjälp. TS sambo verkar ju inte bry sig särskilt mycket. Han inser kanske inte att risken finns att hon lämnar honom. Eller så bryr han sig inte.

Och framtiden? Skaffa barn?

Jag tror att depression spökar för min sambo också. Han har liksom tappat glädjen över saker som han kunde göra i timmar förut. Jag vet inte hur jag ska göra. Han går på terapisamtal men känner att det inte hjälper. Vet liksom inte vad jag ska göra. Han säger att han alltid kommer att vara sån, för när han har tänkt positivt om något så har någon alltid tryckt ner honom. Han har så låg självkänsla och tror inte på sig själv, oavsett vad någon annan säger om honom. Jag känner också att hans inställning och tankegång gör att han hindrar sig själv också. Det är svårt.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på detta. Jag vill ju leva med honom, men känner mig trött och uttråkad.

I detta fall så har vi inga planer på att skaffa barn.

Inte nödvändigtvis så enkelt. Om det kräver mycket för en person att åka till en annan stad 30 minuter bort, tänk då hur mycket mer energi det krävs för samme person att öppna upp sig och ta tag i sina problem (Som dessutom kan vara problem den inte ser).

Förstår hur han tänker, tyvärr. Kan också känna att glädjen försvunnit i vissa saker. Det kan vara en lång väg tillbaka för honom och du ska inte känna dåligt samvete om du inte orkar vara den som ska "dra" honom ut därifrån, det är ju inte det du skrev under på när ni blev ihop så att säga.

Jag förstår ju honom jag också. Ibland vill jag bara att han ska komma ut lite så han slipper tänka så mycket, se annat liksom.

Skönt att du förstår både min och hans sida.

Bra. 

Nu var det ju inte detta mitt inlägg handlade om egentligen, så om det är bra eller dåligt att vi inte skaffar barn eller tvärtom är icke-relevant i detta läge. Och hade fallet varit så, hade jag formulerat mitt inlägg annorlunda ifrån början. Mitt inlägg handlade om att min sambo inte kan vara spontan, så skulle uppskatta svar på detta i såna fall.

Och då är det väl jättebra att ni inte har barn, eftersom det är mkt som är spontant med barn.
Nu är det ju bara upp till dig hur du vill ha det. 

Finns inte mkt att svara på. Han vill/kan inte vara spontan. Han vill inte prata om det eller söka hjälp. Så det ända som återstår är din inställning, om du vill leva så här. Du kan inte ändra på honom, bara dig själv. Så du kan antingen stanna och börja vara social och göra saker med andra, eller stanna och bli likadan som honom eller lämna. 

Citerar mig själv här.

Jag och min sambo har pratat om vad som bekymrar oss och vi kom båda fram till att vi har kommunikationsproblem. Han kan inte prata om saker, och jag förstår saker fel och det slutar i att vi blir arga och ledsna på varandra. Men vi har diskuterat och vi jobbar på detta.

Jag är tacksam över svaren som har kommit in på detta inlägg, och jag förstår att jag skrev det när jag var som mest ledsen. Ibland är man inte mer än människa.

Men tack i alla fall för alla svar och hoppas att ni får en fortsatt fin sommar ☀️☀️☀️



Här är en bild på när vi fikade på ett urmysigt litet ställe igår.

Jag är nog motsvarigheten här.. jag gillar att vara spontan,dock så är min sambo inte riktigt på samma våglängd om man säger så.. ja kan sitta och klura eller se något så blixtar det till..dit kan vi åka tex..men min sambo är mera av en planerare, hon blir mera stressad& irriterad.. inte varenda gång som tur är

/D