Kvällsoro? Hjälp!

Gör det som funkar, kort sagt. Och släpp tanken på att "ja men nu är klockan si och så, nu ska han ju sova!" för det funkar inte så. Små bebisar måste få sova när de känner för det. Antagligen känner han av er oro och får därför svårare att somna! De är som små barometrar och fångar upp sådana signaler hur lätt som helst! Så se till att själva vara trygga och lugna i situationen, tänk ungefär att "jaja, han somnar när han somnar" så kan det gå lättare.

Ni har haft bebis i tre veckor och är redan knäckta...? Vill inte skrämmas men det lär inte bli bättre på ett bra tag så fokusera på det som funkar och gör mer av det. Ingen mår bra av stress och förstörd sömn.

Så gjorde vi med första barnet. Vi slog verkligen knut på oss själva för att göra bebisen nöjd, för gud förbjude att vårt barn skriker! Med andra barnet var vi mycket lugnare, och trots att hon var lika missnöjd som med första så var de första månaderna tusen gånger lättare att hantera. 

Som du redan verkar ha läst dig till så finns det en kurva som de flesta barn följer, där de börjar visa missnöje vid den åldern er bebis är i och där kulmen brukar nås vid 6-8 veckor, sedan klingar det vanligtvis långsamt av. Det finns normalt inget man kan göra åt detta (så länge barnet är friskt, följer sin kurva och det inte finns någon misstanke om någon mjölkallergi eller annan underliggande sjukdom) utan det är helt enkelt så det är. Man får hålla ut och försöka hitta saker att göra för att fördriva tiden. 

Det enda du kan vara säker på är att inget kommer vara för evigt. Allt ni vänjer er vid kommer sannolikt ändras, och allt som är jobbigt kommer försvinna såsmåningom. De tar inte bort det jobbiga, men det kan bli mer uthärdligt genom att tänka att det är en fas, det kommer gå över. Det är väldigt vanligt att små bebisar är ledsna på kvällarna. Fokusera inte på tankar som sovtid eller var ni vill att bebis ska sova, gör det ni behöver för att få det att funka så löser resten sig.

Jag menar att det vanligtvis eskalerar fram till ca 6-8 veckors ålder och då är det som värst, och därefter vänder det. De flesta spädbarn följer detta mönster men har olika grundtemperament. Hos de lugnaste spädbarnen märker man kanske att de är lite extra svårtröstliga just under den period då det är som värst, och hos de mest temperamentsfulla kan det snarare vara så att de skriker 4 timmar per dygn vid 2 veckors ålder, 16 timmar vid 8 veckor och är nere på 4 timmar igen vid 12 veckor. Testa att Googla på ?infant crying curve? och tryck på bilder så finns det visualiseringar som förklarar vad jag menar. 

Självklart kommer det att bli bättre, och den här tiden kommer gå mycket snabbare än du tror. Du är antagligen helt inställd på barnets välmående just nu, men jag råder dig verkligen att inte glömma det eget. Försök att tänka på vad du själv mår bäst av: är det att komma bort och ut en stund så se till att du får till det. Är det att helt spärra in sig inomhus med barnet i ett par månader så är det också helt ok.

Det blir bättre! De är små en sån himla kort period av livet, några veckor eller månader. Det går över och det går över ganska snabbt. Släpp alla krav och bara existera. Njut av de bra dagarna och hjälp varandra att vila när ni behöver, ni får turas om och hjälpas åt. Det går över snart :)

Jag är mitt inne i samma träsk som du just nu! Lider med dig? Ammade konstant i 7 timmar en kväll i början innan vi hittade knep för att parera det - det var tufft. Dottern är 9 veckor och kommer ibland inte till ro trots att man ser att hon är slut och periodvis så övertrött på kvällen att hon bara skriker och skriker. Sover hon en stund så är hon sen tillbaka till sitt charmiga vanliga jag igen.
Det enda som funkar för oss är bärsele och att antingen dammsuga, vandra rundor i huset eller att sitta på pilatesbollen och gunga. Är hon extra kinkig så funkar det ganska bra att gå ut utomhus i friskluften med bärselen och vandra rundor där istället. Lider med dig och hoppas att ni kommer igenom det fort!