Kvällsoro? Hjälp!

Så gjorde vi med första barnet. Vi slog verkligen knut på oss själva för att göra bebisen nöjd, för gud förbjude att vårt barn skriker! Med andra barnet var vi mycket lugnare, och trots att hon var lika missnöjd som med första så var de första månaderna tusen gånger lättare att hantera. 

Som du redan verkar ha läst dig till så finns det en kurva som de flesta barn följer, där de börjar visa missnöje vid den åldern er bebis är i och där kulmen brukar nås vid 6-8 veckor, sedan klingar det vanligtvis långsamt av. Det finns normalt inget man kan göra åt detta (så länge barnet är friskt, följer sin kurva och det inte finns någon misstanke om någon mjölkallergi eller annan underliggande sjukdom) utan det är helt enkelt så det är. Man får hålla ut och försöka hitta saker att göra för att fördriva tiden. 

Jag menar att det vanligtvis eskalerar fram till ca 6-8 veckors ålder och då är det som värst, och därefter vänder det. De flesta spädbarn följer detta mönster men har olika grundtemperament. Hos de lugnaste spädbarnen märker man kanske att de är lite extra svårtröstliga just under den period då det är som värst, och hos de mest temperamentsfulla kan det snarare vara så att de skriker 4 timmar per dygn vid 2 veckors ålder, 16 timmar vid 8 veckor och är nere på 4 timmar igen vid 12 veckor. Testa att Googla på ?infant crying curve? och tryck på bilder så finns det visualiseringar som förklarar vad jag menar. 

Självklart kommer det att bli bättre, och den här tiden kommer gå mycket snabbare än du tror. Du är antagligen helt inställd på barnets välmående just nu, men jag råder dig verkligen att inte glömma det eget. Försök att tänka på vad du själv mår bäst av: är det att komma bort och ut en stund så se till att du får till det. Är det att helt spärra in sig inomhus med barnet i ett par månader så är det också helt ok.