Nöjer ni er med semester hemma?

Lite skralt ekonomiskt här också men jag tog tåget till fjällen och vandrade. Det blev in så dyrt och det var underbart. Min tonåring ville inte följa med. 

Jag vill gärna se något annat än Stockholm på semestern men jag är å andra sidan väldigt trött på att bo här. Jag kan inte flytta nu men jag vill alltid ut i naturen. Jag har några smultronställen här i stan också iofs. 

Jag är rätt bra på att hitta billiga resor. Om man sätter ihop resan själv kan man tjäna många tusenlappar och med Airbnb finns ju många möjligheter att bo billigt. 

 

Jag älskar att vara hemma och har egentligen inget som helst behov att åka bort. Huvudsaken för mig är att jag får vara ledig på semestern, jag reser mycket i tjänsten och skulle helst vara hemma hela sommaren.

Vi är på Gotland en vecka nu och jag kommer att börja jobba dagen efter vi kommer hem och det tycker jag är rätt jobbigt. 

Jag har, sedan jag fick ett heltidsjobb och möjligheten till betald semester, känt en press att "maxa semestern".

Tror den pressen dels kom från att jag fram till dess (var 27 när jag fick mitt första heltidsjobb) jobbat och pluggat året runt. Tagit alla möjligheter till extrajobb och arbetat prick hela somrarna, julhelger, påsken osv. Bokstavligt talat aaaldrig varit ledig. Så tanken på att få 4-5 veckors betald ledighet var på något sätt så otroligt lyxig att jag kände att jag måste göra det bästa av den tiden. 

Sen kom också en hel del press utifrån andra, när jag hörde hur andra planerade in sina semesterveckor i minsta detalj så kände jag "åhå, det är så man gör". Jag har inte varit utomlands varje semesterperiod men alltid åkt bort någon annanstans i Sverige, hälsat på folk som bor i andra delar av landet, varit hos släktingar, hyrt stuga i skogen eller skärgården osv osv. I flera år kom jag tillbaka till jobbet typ mer utmattad och icke-utvilad än innan jag gick på semester. 

Detta trots att jag är en sån som alltid gillat att chilla hemma, softa och ta dagen som den kommer. Har även flera hobbys som jag lägger så mycket tid på jag kan, till vardags och på helgerna, men på semestern är det som att andra lagar styrt och jag har t.ex aldrig tagit tid till mina hobbys på semestern för jag har knökt in så mycket planerade resor och utflykter.

Sen kom pandemin. Som en f*cking skänk från ovan. 
Semestern 2020, jag hade inte planerat någonting öht. Det var fyra veckor av sterilt tom kalender. Och det var som att jag äntligen förstod vad återhämtning var, på riktigt. Jag tog varje dag som den kom, skrotade hemma, pysslade med mina hobbys, tog en spontan öl på en kompis altan en kväll för att nästa kväll bingea en bra serie, jag provade laga mat jag velat prova länge, experimenterade i köket, gick på promenader i solen, bjöd över vänner på kaffe på balkongen. Det var verkligen vakna -> kolla ut genom fönstret -> hm... bra väder... vad vill jag göra idag? Messa en kompis och dra och bada? Dra ner persiennerna och kolla Sopranos? Måla om en möbel? Kolla om någon vill grilla ikväll?

Alltså det var ljuvligt. Och jag kom verkligen ner i varv, släppte jobbet helt, kände ingen stress öht. 
Så sen dess har jag slutat planera mina semesterveckor. Och mina semestrar har varit fantastiska. Ofta lämnar jag inte ens kommungränsen, och gör jag det så är det bara över dagen. 
Jag har också förstått att jag inte ens gillar att t.ex resa utomlands. Jag har bara blivit stressad av det och ger mig lätt ångest. Jag har nog åkt utomlands för att det finns någon slags resnorm att alla ska ääääälska att åka utomlands och livet bara är en startsträcka till nästa utlandsresa. 

Nu är ju pandemin slut och jag tycker min omgivning är inne i gamla "måste planera hela semestern i detalj"-vanor, och när jag får frågan vad jag har planerat för semestern lutar jag mig tillbaka och säger "jag har inte planerat någonting" och så ler jag nöjt. 

Jag tycker inte man ska skämmas eller må dåligt över att man inte reser och flänger och planerar allting i detalj. Oavsett orsaken bakom, vare sig det handlar om ekonomi eller att man helt enkelt inte vill. Handlar det om pengar; gör det bästa med det du har. Är du en sån som VILL resa, men inte har råd, spara till en utlandsresa som ligger några år framåt. Och tills dess hittar du på annat hemma.

Och låt ingen tuta i dig att det inte är en "riktig" semester bara för att du inte varit utomlands eller rest inrikes. Det är bara trams. 

Vi har inget emot att hålla oss på hemmaplan under semestern och då menar jag inom Sverige. Kan bli att vi åker bort några dagar. En tur till Gotland eller något liknande, men annars gör vi dagsutflykter om vädret tillåter det. Det finns dem som känner att de absolut måste göra en massa saker bara för att de har semester och när det är dags att gå tillbaka till jobbet är de panka och måste leva på fågelfrö tills nästa löning samt att de är ännu tröttare vid semesterns slut än innan semestern. De har inte riktig fattat vitsen med semester.

Vi har tyvärr också hemmasemester på grund av skral ekonomi. Vi har inga skulder förutom bolån och jag studiemedel - men vi har kassa löner tyvärr.

Mest synd om våra ungdomar, men de har varit bra på att sysselsätta sig själva. Vi vuxna har några saker vi behöver fixa här hemma.

Jag ångrar att jag skaffade barn. Jag älskar dom och de är underbara men vi vuxna räcker inte till. Har inte haft förmåga att ta oss fram i yrkeslivet som vi borde ha behövt. Jag har det jobbet och den lönen jag kan få.

Vi har haft hemma semester. Vi har gjort dagsutflykt nära hemmet så som fikat ute, gått på olika loppis, badat i sjön osv. 
Har hunnit med mycket i hemmet och på gården. 

Ja, det får jag nog göra eftersom jag saknar en reskamrat. 

Res ensam? Det gjorde jag och hade det härligt ändå. 

Jag vill inte det. Känns inte tryggt. Blir ensamt också och jag vill dela upplevelsen med någon.

Jag har rest jättemycket på egen hand, alltså minst 15 resor.
Jag har aldrig, förutom en gång i Turkiet när jag lyckades irra mig in i någon gränd. Det kändes som att gå rakt in i 40-talet, allt var gammal och det luktae motorolja, rätt vad det var mötte jag två killar som gav mig en sjuk obehagskänsla, kunde inte direkt vända om och springa men jag var snabbt tillbaka i "civilisationen" kan jag lova. Och det blev inga fler rundor utanför områden där det var mycket folk.

Ensam har jag aldrig känt mig då jag är en väldigt social person som lätt skapar nya kontakter. 

Det är inget att oroa sig för. Ta en charter vetja!

Bra att du skapade nya kontakter men för mig hade det bara känts sorgligt. Har vänner och familj men de vill inte följa med. Är ett speciellt land jag länge velat resa till och har medel till det men inget sällskap.

Får väl vänta lite till då tills väninnan har råd. 

Mm, man behöver ha rätt personlighet kanske... som jag som är supersocial av mig. Speciellt bra främlingar. Det spelar liksom ingen roll, vi kommer aldrig ses igen ändå. 

Är det ett land inom EU?
Kanske en sista minuten skulle passa din väninnas plånbok? Om hon vill, vill säga.

Den här semestern har hittills tillbringats i husvagn (med förtält) strandnära på en superfin camping. Ca tio mil hemifrån så ingen jätteresa.

Vi åker nog dit igen en eller ett par gånger till innan semestern är över. Ikväll ska vi gå på stan och lyssna på en trubadur och äta middag.

Nu har jag inga barn (mina är vuxna) och det gör såklart saker mycket enklare.

Nöjer och nöjer... Det är väl inte så att de flesta har möjlighet, varken ekonomiskt eller praktiskt, att resa långt bort. Även om de skulle vilja.

Men för att besvara din fråga: jag är supernöjd med att vara hemma. Riktig vila och återhämtning för mig är att kunna ta dagen precis som den kommer. Kortare turer i närområdet som man kan göra spontant räcker mer än väl. Jag gillar även att resa långt men det kan ta mycket av ens energi också.

Är ett nordiskt land. Vi får se. Vill ingen följa med inom kort så får jag väl åka själv då och ha det lite tråkigare.

Jag har inte åkt någonstans på semestern på många år. Har inte råd och det är liksom ingen prioritet i vår familj.