Finns det fler som stannar i sin relation pga barn? Hur resonerar ni? Hur hittar ni glädje och lycka i vardagen?
Ena delen av mig vill skiljas men andra kan inte tänka tanken av att missa så mycket av mina barns uppväxt. Jag vill alltid vara en del av mina barns vardag och liv, men går det ens med Delad vårdnad?
Det är klart det går. Mina bonusbarns föräldrar har inga skarpa gränser utan är föräldrar 24/7/365.
yapp jag kan vara helt ärlig att precis så är det att jag håller ihop mitt sk förhållande pga av barn, då jag själv är ett skilsmässobarn en gång i tiden o det var inte någon "dans på rosor", och mitt förhållande med min sambo "dog ut" runt 2017, vi är mera kompisar än ett par, vi har pratat men hon tycker att allt är helt okej vilket ja tycker har känts helt tomt,vi bråkar aldrig,det finns microskopiska känslor kvar ungefär, o otroligt nog efter så pass lång tid så har ja inte varit otrogen heller, då jag har inte har några bra erfarenheter av att vara ett skilsmässobarn så då tänker jag vara kvar i tills ialla fall det har tagit studenten så dom kan börja att så sakta men säkert starta en egen karriär i livet, hitta min glädje i vardagen? för men är det små sakerna, att få vara själv för en liten stund låt säga 30 min, kanske par gånger i månaden åka till några vänner o dricka kaffe o snacka, har som tur är ett jobb med roliga arbetskamrater så det händer att vi snacka ihop oss så kan vi dra o käka på fredagen efter jobbet.. så om 3 år blir de dags o dra "pluggen" här på detta..då blir är det 25årsen vi träffades, o ha jag stått ut sedan 2017 så kan ja stå ut 3år till..
Det går ju inte att svara generellt på, det beror på alla inblandade. Sedan är det även så att nya partners påverkar, och du kan inte veta vem din man (?) kommer att träffa om du lämnar honom.
Min exman och jag hade ett bra samarbete om barnen, vi firade alla storhelger tillsammans, åkte till och med på semester tillsammans ett par gånger efter skilsmässan, hade nycklar till varandras lägenheter, kunde i princip komma och gå som vi ville hemma hos varandra, barnen sprang mellan oss, det var inga fasta gränser.
Men i den period som han hade en sambo så bröts ju allt detta, då blev det strikt varannan vecka, jag fick inte ringa när som helst, barnen fick inte heller gå och ringa på hans dörr när det inte var hans vecka o.s.v.. Jag kan till viss del förstå henne också, jag skulle inte heller vilja att min man skulle ha så mycket kontakt med sitt ex, eller att hon skulle ha nycklar hem till oss.
Men det kan bli ännu värre: min exman började ett tag att träffa en yngre kvinna, som krävde att om dom två skulle bli ihop, så skulle han knappt få ha någon kontakt alls med mig! Vi skulle inte ens få prata i telefon, all kommunikation skulle gå genom lappar i barnens ryggsäckar! 
Min exman bröt det där ganska omgående, för han är en vettig person, men du TS vet kanske inte hur din man (?) skulle reagera i samma situation.
yapp jag kan vara helt ärlig att precis så är det att jag håller ihop mitt sk förhållande pga av barn, då jag själv är ett skilsmässobarn en gång i tiden o det var inte någon "dans på rosor", och mitt förhållande med min sambo "dog ut" runt 2017, vi är mera kompisar än ett par, vi har pratat men hon tycker att allt är helt okej vilket ja tycker har känts helt tomt,vi bråkar aldrig,det finns microskopiska känslor kvar ungefär, o otroligt nog efter så pass lång tid så har ja inte varit otrogen heller, då jag har inte har några bra erfarenheter av att vara ett skilsmässobarn så då tänker jag vara kvar i tills ialla fall det har tagit studenten så dom kan börja att så sakta men säkert starta en egen karriär i livet, hitta min glädje i vardagen? för men är det små sakerna, att få vara själv för en liten stund låt säga 30 min, kanske par gånger i månaden åka till några vänner o dricka kaffe o snacka, har som tur är ett jobb med roliga arbetskamrater så det händer att vi snacka ihop oss så kan vi dra o käka på fredagen efter jobbet.. så om 3 år blir de dags o dra "pluggen" här på detta..då blir är det 25årsen vi träffades, o ha jag stått ut sedan 2017 så kan ja stå ut 3år till..
Det gick inte att citera igen, måste vara någon bugg som inte är fixad..
Jessd.. Jag kan svara lite här på dina frågor.. Om det är värt att hålla ut, som jag ser detta så har jag "sumpat" rätt så många år och att loosa 3år till känns som ingenting, ja offrar hellre mej o låta grabben få lugn o bra uppväxt utan att fara mellan olika ställen och bo, det var så jag hade det och det va inget som jag fann speciellt bra, kändes inte som om man vart fast i något hem, och han är en väldigt orolig kille med inte världens bästa självförtroende, hoppas att detta svaret på första frågan vart okej,,
fråga nummer 2 om vi har sex, ja tror senast var i början av November förra året, gången innan det va juni/juli "osäker 2023" och gången innan det va nog hösten 2018.. så ja brukar sitta och småler lite när man läser här att dom inte ha fått ligga på 3 månader 
.. missade jag något så får du skriva igen så ska jag försöka att svarva på det.