Du kan orossnmäla anonymt på nätet. Fundera inte så mkt på hur du formulerar dig. Det viktigaste är att informationen kommer fram. Arbetar själv på en vårdcentral och bvc, dock som sekreterare. Men det är viktigt att sådana saker kommer fram. Och även om det inte skulle vara så att det är att barnen har det dåligt, så har de iallafall kollat upp det. Ifall.
Det bästa är att kontakta socialen. Jag gjorde en anmälan när jag uppdagade att min son med några andra i klassen blivit vän med en överviktig klasskamrat enbart i syfte att få denna till diarré och göra bort sig. Riktigt illa var det
Men du kan inte utgå från att det INTE är så, när du inte vet.
Vad menar du med skjuter upp i armen? Droger? Man får ju såklart ha grunder för en anmälan, inte bara hitta på något/tro saker. Saker som man sett eller hört själv. Skrik och slag i väggar är iallafall bra grunder tycker jag till en orosmalan.
Slår man i väggar är väl risken relativt hög att det är annat våld också inblandat.
Familjen behöver ju hjälp iallafall. Om man hör sådant.
Om jag hör någon skrika och slå i väggar och grejer var och varannan dag så tycker jag snarare det är märkligt om man inte reagerar. Det är ju uppenbart att någon inte mår bra iallafall och behöver hjälp.
Min syrra har autism och betedde sig likadant, skrek och slogs. Hur mådde hon då? Skit. Hur mådde jag? skit.
Som sagt, min mamma var tyvärr inte så bra. Hon hade behövt hjälp. Hela familjen hade behövt det. Allt handlar bara om henne. Men ingen reagerade trots att alla visste.
Det gör jag inte och det är inget trauma.
Som sagt tycker jag iallafall att man ska reagera om det bråkas och stökas flertalet gånger. Det är väl menat. Du får tycka så men jag tycker inte som dig.
Du kanske är uppvuxen med bråk och skrik och smällande i dörrar och väggar. Men jag anser inte att det ska vara så. Det säger inte heller mina kollegor på BVC iallafall.
Vi verkar ha liknande erfarenheter.
Folk (i synnerhet Soc själva) förstår inte hur illa Soc kan göra bara genom att utföra utredningen. Det kan vara fruktansvärt plågsamt, för hela familjen. Barn med autism är särskilt ömtåliga, och min erfarenhet är att Soc kunskap om det är absolut noll. Mitt barn skadades allvarligt och hens mående försämrades dramatiskt av hur utredningen utfördes. Och vi har nu, precis som ni verkar ha, problem med att barnet är både arg på och väldigt rädd för alla typer av myndighets- och omsorgspersonal. Tack för det liksom. Som om vi inte hade problem nog som det var.
Min inställning till orosanmälningar är efter våra erfarenheter väldigt kluven. Det borde ju vara så att det är en trygghet att det systemet finns, men med de erfarfnheter som vi har så vet jag ju att det lika gärna kan göra väldigt stor skada. Jag vill inte gå in på detaljer, men de symptom mitt barn fick under utredningen är mycket allvarliga.
De behöver säkert hjälp att hantera barnet då. Så ska det ändå inte behöva vara! och hellre anmäla en gång för mycket än för lite för man kan bara gissa vad som händer innanför fyra väggar där.
Jag var orolig hela tiden fram tills han fyllde 18, en Sten lättade från våra axlar då.
rädslan har grundat sig i att soc ska placera honom på nåt hvb hem bland en massa män, han har alltid vart speciell som person. Inte bara pga sin autism. Men alltid umgåtts med tjejer. Det har aldrig handlat om att jag känner mig som en dålig mamma utan enbart för att han ska behöva flytta till nåt sånt ställe.
som sagt, utredning vid 8-års ålder satte spår i honom. Det är en lång historia men allt började med en sån löjlig grej som "örfil" som han tolkade bokstavligt med att fila i öronen med en tops. Och en osäker (vill skriva psykiskt sjuk) lärare, där det slutade med att hon anmälde 10 barn i klassen. Bara det säger allt.
Efter detta har vi ständigt vart oroliga för att låta så att grannarna ska höra så vi ska få fler annälningar och att dom slutligen ska ta det på allvar för att vi gjort en utredning.
när han blev äldre började han röka cannabis t.ex. , när man åker till Maria ungdom görs en orosanmälan automatiskt till soc och då sa soc bl.a. att Vi får komma på möte just pga tidigare anmälningar.
en granne gjorde en orosanmälan med, och han har adhd och autism och kunde skrika "horgubbe" till sin pappa ibland, då har grannen sagt att jag skriker horunge till honom 😂
vi har alltid gjort allt för att han ska få den hjälp han behöver. Vi har gått utbildningar, han hade kontakter till höger och vänster med bup och andra instanser. M.M.
vi har en dotter som är 17 och aldrig haft med soc att göra, dvs det har aldrig legat hos oss föräldrar. Inte för att allt såklart hänger på om man haft med soc att göra men du förstår nog vad jag menar.
nu är han iaf 20 och väldigt självständig. Ska plugga till civilingenjör och när bra psykiskt. Alla som vart så oroliga för honom...