Anonym (Bu) skrev 2024-07-24 09:27:15 följande:
Jag var orolig hela tiden fram tills han fyllde 18, en Sten lättade från våra axlar då.
rädslan har grundat sig i att soc ska placera honom på nåt hvb hem bland en massa män, han har alltid vart speciell som person. Inte bara pga sin autism. Men alltid umgåtts med tjejer. Det har aldrig handlat om att jag känner mig som en dålig mamma utan enbart för att han ska behöva flytta till nåt sånt ställe.
som sagt, utredning vid 8-års ålder satte spår i honom. Det är en lång historia men allt började med en sån löjlig grej som "örfil" som han tolkade bokstavligt med att fila i öronen med en tops. Och en osäker (vill skriva psykiskt sjuk) lärare, där det slutade med att hon anmälde 10 barn i klassen. Bara det säger allt.
Efter detta har vi ständigt vart oroliga för att låta så att grannarna ska höra så vi ska få fler annälningar och att dom slutligen ska ta det på allvar för att vi gjort en utredning.
när han blev äldre började han röka cannabis t.ex. , när man åker till Maria ungdom görs en orosanmälan automatiskt till soc och då sa soc bl.a. att Vi får komma på möte just pga tidigare anmälningar.
en granne gjorde en orosanmälan med, och han har adhd och autism och kunde skrika "horgubbe" till sin pappa ibland, då har grannen sagt att jag skriker horunge till honom 😂
vi har alltid gjort allt för att han ska få den hjälp han behöver. Vi har gått utbildningar, han hade kontakter till höger och vänster med bup och andra instanser. M.M.
vi har en dotter som är 17 och aldrig haft med soc att göra, dvs det har aldrig legat hos oss föräldrar. Inte för att allt såklart hänger på om man haft med soc att göra men du förstår nog vad jag menar.
nu är han iaf 20 och väldigt självständig. Ska plugga till civilingenjör och när bra psykiskt. Alla som vart så oroliga för honom...
Ja just det, jag tror du har nämnt det där med örfilen förut i forumet? Fruktansvärda upplevelser ni också blivit utsatta för! Och då hade vi bara en enkel utredning som var hemsk nog, kan bara föreställa mig hur det är för andra som får större insatser :( Även här var det ena gången ett språkligt missförstånd som låg bakom kan man säga. Det var då de drog igång hela faderullan på riktigt.
BVC, vård och skola får man alltid vara försiktiga med som förälder, och det säger jag som ändå jobbar i skolans värld och vet hur det kan se ut från andra hållet. Vad man tvingas göra inom sin yrkesroll är en sak, men som privatperson måste man tänka sig för ordentligt om det är hönserier och fantasier eller om man verkligen vet något på riktigt innan man anmäler!
Vad skönt ändå att era barn är så stora nu så ni kan börja andas ut! Och håller tummarna för sonens fortsatta fina liv :)