Svärföräldrarna är hoarders
Eller ja, kanske inte hoarders som man tänker sig i extremfall (med de som har gångar i huset, skadedjur osv) men de är så OTROLIGT stökiga och helt ärligt lite sunkiga.
Detta är ett problem för mig under hela somrarna då vi umgås ihop. Först hos mig och min man, sedan hos dem. Jag ogillar hela stöket som blir hos oss - hos dem ogillar jag även där stöket samt att allt är ofräscht.
Exempel så ni förstår:
Hemma hos dem är det så mycket plotter och saker överallt att man knappt får plats i deras gästrum med våra barn. I gästrummet är det massor med pant, en micro (som inte fick plats i köket pga stök där med), smutstvätt liggandes, en bokhylla fullt med absolut allt och ingenting (de säger själv att de inte vet vad som finns där exakt), en gammal gitarr ligger på golvet. Gardinerna är värdelösa. Väggarna är målad i en fruktansvärd ful färg och slitna, har inte blivit ommålat på flera, flera år. Garderoberna likaså. Madrassen vi sover på är bara äckligt och otroligt tunn, till och med ett av våra yngre barn utbrast "mamma det är smutsigt" och försökte torka bort fläckarna... Sängkläderna och handdukarna känns sunkiga, ofräscha och urtvättade. Täcken och kuddar är håliga, tunna och även de sunkiga. Alla dörrar är katastrof - gamla, lite söndriga och stänger inte ute något ljud överhuvudtaget. Toaletterna är ofräscha, alltid otroligt mycket stänk av tandkräms-skum på spegeln från när de borstat tänderna (märker även av detta när de är hos oss, jag vet tusan hur de borstar tänderna men helvete vad det skvätter bara på en kväll), tomma toarullar osv. Köket är också stökigt och ofräscht, man får aldrig plats. Inga sopor eller så som ligger och blir äckliga dock tack och lov, men alltid tomma kartonger, gårdagens rester mm. Förutom detta är det plotter överallt genomgående i hela boendet - prydnadssaker, pappersfakturor, mediciner, kapsylöppnare, glasögon, nycklar, näsdukar osv. Det är liksom ö v e r a l l t. Väggarna är även de fulla av plotter - vissa har dock sentimentalt värde så det kan man inte säga något om. Men det blir så otroligt rörigt alltihop.
När de är hos oss jobbar jag i motvind konstant. Jag är uppväxt att man lämnar ett rum fint och snyggt, och jag mår otroligt bra av ordning och reda, rena ytor, fräscha textiler osv. Men herregud, jag fixar inte att hålla ordningen när de är hos oss. Isåfall skulle jag inte göra något annat. Där har jag lärt mig att försöka strunta i det och försöka ha mina rum där jag har min ordning - sen städa när de åker. Då behöver jag bara städa en gång iallafall, även fast det är mycket. De är mästare på att sprida ut sina och saker när de är hemma hos oss, även fast de har ett stort gästrum med dubbelsäng och massor med tomma garderober att lägga sina saker i. Men som sagt, hemma hos oss kan jag ändå hantera.
Problemet för mig är när vi är hemma hos dem. Jag tar redan med mig egna sängkläder, handdukar osv. Men jag kan ju inte ta med mig en egen säng? Börja ta ut deras pant/micro I det lilla rummet vi bor i? De har pratat länge om att rensa i den där bokhyllan och på andra ställen, så länge jag och min man varit ihop, men ingenting händer. Helt ärligt så känner jag mig rätt ovälkommen - min man är enda barnet och jag tycker det är rätt nonchalant att inte se till att vi får något mer än en tunn, smutsig gammal madrass på golvet att sova på? När jag varit gravid fick jag panik båda gånger för jag sov så obekvämt, grät efter några dagar. Vi har två barn och haft det nu i ungefär 5 år, och jag tänkte väl när jag var gravid med andra - att NU blir det väl ändå ordning på det där gästrummet. Det blev det inte, trots att de även sa det. De säger typ "du som är så bra på inredning, kan inte du skicka tips?" Och jag skickar MASSOR med tips men INGET händer. De får också handdukar, sängkläder osv som presenter av oss men det är ju skitsamma när de inte kan tvätta sakerna ordentligt eller lägger det på en sunkig madrass och har i tunna, urtvättade täcken... De kan liksom inte ta hand om sakerna?
Vart står då min man i detta undrar ni? Han tycker inte att det är ett problem. Jag har försökt ta upp det med honom och han blir otroligt stött varje gång, och tycker att jag är gäst i deras hem och det är ju så de vill ha det. Madrasserna är helt okej, det gör inget att de är fläckiga är hans åsikt. De ska få ha sina saker precis vart de vill och jag ska inte säga något om det.
Svärföräldrarna bor nämligen ett dygn bilfärd från oss, och det är därför vi bor ihop hela somrarna för det är i princip enda gången på året de får träffa sin son och sina barnbarn. Och förstår mig rätt - de är verkligen underbara och jag trivs otroligt bra i deras sällskap - men de är faktiskt rätt sunkiga av sig när det kommer till att sköta ett hem.
Så, min fråga är alltså; HUR hanterar jag den långa vistelsen hos dem utan att må dåligt själv? Ska man säga något? Det är ju också min semester och jag vill själv må bra. Jag kräver inte nitisk ordning, men jag vill gärna bli erbjuden ett gästrum med skön och fräsch säng och lite ytor som vi kan ha våra väskor på, istället för en massa pant/micro/allt möjligt... Vill inte heller såra någon. Jag har fått erbjudande av en kompis som bor på samma ort att sova i deras lägenhet, vilket jag gärna skulle gjort, men jag tror helt ärligt att de alla (både svärföräldrarna och min man) skulle ta illa upp om jag ens föreslog det...
Tips mottages gärna.
