• Anonym (Kört?)

    Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.

    Jag och min sambo har alltid klarat oss undan på existensminimum, antingen för att en av oss pluggat och inte velat ta lån eller för att en av oss varit arbetslös eller för att vår son inte kunde gå i förskola förrän han var 4 år av privata skäl så vi fick stanna hemma länge på en lön bara. Vilket som så har både jag och min sambo nu kommit på att vi måste plugga och kommit in till hösten på utbildningar. Jag är dessutom gravid med vårat andra barn efter många många års längtan. Men nu känns allt hopplöst, jag jobbar just nu senaste 8 åren heltid med fast anställning men tjänar inte mycket (ca 20 000 i mån innan skatt). Min sambo har haft 0 kr i inkomst senaste året för han har studerat, och dessutom tagit CSN lån senaste 2 åren dock inte så högt. Han har använt en del av sitt arv som han fick av sin pappa efter han dog. Men han har ca 3-5 miljoner i fonder och på sitt konto.  Jag kan inte fp ett lån för jag tjänar för lite och har 0 kr i spar. Och han kan inte få ett lån för att han har inte haft någon inkomst senaste året  är det kört dp alltså? 

  • Svar på tråden Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.
  • Cathariiina
    Anonym (Kört?) skrev 2024-07-19 12:49:26 följande:

    Vi kommer kunna köpa hus om ca 4 år, när vi är färdigutbildad och har fått jobb och hinner jobba ett litet tag men 3 år känns väldigt länge. Vi flyttade till nuvarande by för 3 år sedan i hopp om att byta skola hit och leta hus här. Först hade vi för höga krav på hus sen så sänkte vi kraven men då steg huspriserna tokigt mycket. Vi har separat ekonomi så även om han spenderar mycket på ett hus så måste jag kunna matcha det framöver iaf. Min sambo vill inte lägga alla sina pengar på ett hus. En del av mig tycker att det känns som att han inte accepterar att det är hans pengar utan känner fortfarande att det är hans pappas för om han använder pengar från hans konto så brukar han försöka föra tillbaka pengarna sen så att beloppet inte ska sjunka. 

    Jag jobbar på en bensinmack i en liten by som inte kan ge mig löneökning, kanske blivit mer 90% än 100% i ärlighetens namn men ja vilket som så sliter jag som ett djur på jobbet men tjänar inte mycket. Önskar att jag tjänade mer men finns inte många jobb här man kan ha som outbildad som ändå ger säkerheten att vara längre tid än ett år, jag har haft så många jobb som inte är trygga och går i konkurs eller liknande efter ett år eller två. Dessutom är det skönt att slippa pendla.


    Jag tycker inte att det du skriver går ihop. Ni har turats om att vara hemma med en lön enbart, men ändå har ni separat ekonomi..? Kan ni ju inte ha haft då. 

    Jag tycker att det är konstigt att ha separat ekonomi om man har enbart gemensamma barn. Borde vara självklart att i alla fall alla pengar som löpande kommer in i form av lön, bidrag eller annat är gemensamt. Detta jämnar ju ändå ut sig när den ena t.ex. tar föräldreledighet och vabb och förlorar inkomst där. Däremot tycker jag att man har rätt att skydda större summor som man har med sig in i äktenskapet, eller privata arv från ens egen släkt. 

    För att förtydliga: jag tycker att det är självklart att ni borde kunna köpa ett litet hus någonstans för de pengar som din sambo redan har, att du ska matcha med samma belopp som han lägger in blir ju tokigt. Då ska ni alltså vänta en massa år med huset, för att du måste gå klart din utbildning, fixa jobb, få upp din lön, spara i många år för att få ihop det beloppet? Så dumt. MEN din sambo har rätt att skriva papper på att denna kontantinsats är hans enbart, och att hela det beloppet tillhör honom även efter en försäljning.  
  • Anonym (Sorry smyger in...)

    Sorry men jag smyger in en fråga på liknande tema. Om jag själv är en loser men han är rik, ambitiös och duktig, gemensam ekonomi ändå och jag är välbärgad av den anledningen som nån slags golddigger...kan vi då med gott samvete flytta till hus/radhus? Det känns som han vill ge mig ett halvt hus och jag inte förtjänar att bo i annat än lght. Går det att få bort den "jag förtjänar inte det här" känslan? För jag vill ju ha ett hus typ fast ändå inte. 

  • Anonym (Varför)

    Du menar väl loser ekonomiskt? Du kan ju vara en pärla på andra sätt!

  • Anonym (Sorry smyger in...)
    Anonym (Varför) skrev 2024-07-19 16:23:46 följande:

    Du menar väl loser ekonomiskt? Du kan ju vara en pärla på andra sätt!


    Ja främst ekonomiskt/karriärsmässigt.
  • Anonym (Varför)

    Han kanske vill vara tillsammans med sin pärla.
    Backa bara från husköp om du funderar på att bryta upp.

  • Anonym (Sorry smyger in...)

    Kan inte citera....så svar till "Varför": Nej det vill jag inte göra, jag är väldigt lycklig med honom. Det är mest en känsla av att vara misslyckad.

    Vill inte ta över tråden men det är mycket från min mamma (hon är väldigt arg på.mig för att hon inte får låna pengar) som säger att jag är en golddigger och värre grejer. Jag är ju egentligen misslyckad som person och jag har inte något bra med mig utom utseendet. Anledningen att jag har pengar är för att han inte är en loser. Hon har rätt i alla de grejerna.

  • Anonym (Varför)

    Besvärliga föräldrar kan få barnen att tro att de inte är bra. Du behöver nog prata med någon terapeut om de här känslorna, så att de inte saboterar ditt förhållande. 

    Vi ska inte ta över den här tråden, men ibland måste man söka stöd. Om man misstänker att ens föräldrar har skadat en.

  • Cathariiina
    Anonym (Sorry smyger in...) skrev 2024-07-19 16:15:02 följande:

    Sorry men jag smyger in en fråga på liknande tema. Om jag själv är en loser men han är rik, ambitiös och duktig, gemensam ekonomi ändå och jag är välbärgad av den anledningen som nån slags golddigger...kan vi då med gott samvete flytta till hus/radhus? Det känns som han vill ge mig ett halvt hus och jag inte förtjänar att bo i annat än lght. Går det att få bort den "jag förtjänar inte det här" känslan? För jag vill ju ha ett hus typ fast ändå inte. 


    Sådant här är så tråkigt. Förr (före 1970-talet) hade ingen ens kommit på tanken att kalla dig en loser, de hade gratulerat dig för att du fångat en välbärgad man! Och ingen skulle ha ifrågasatt att du inte drog in lika mycket pengar som han, eller ens några pengar alls. Det normala var att sluta yrkesarbeta när man blev gravid, eller före giftermålet. Feministerna har förstört mycket för andra kvinnor.
  • Lena5

    Det fanns många deprimerade hemmafruar då. De kände sig isolerade och måste också be mannen om pengar. Han bestämde många gånger över viktiga inköp  Enligt forskning på den tiden ansåg barnen att pappan var viktigast i familjen då.
    Inte sällan skilde sig mannen i 50- årsåldern för att han hade hittat en intressantare och yngre på jobbet. Idag är det vanligare att kvinnan vill ha skilsmässan.

    Man måste inte tjäna eller arbeta lika mycket som mannen, men det är väldigt bra att ha en viss ekonomisk självständighet.

    På 60-taket fanns det så gott om jobb att självförverkligande började bli intressantare för många unga än pengar. 

  • Anonym (Kört?)
    Anonym (Varför) skrev 2024-07-19 13:26:33 följande:

    Jag blir lite orolig när jag hör att han levde på dig utan att försöka skaffa ett jobb. Om jag var i din sits skulle jag vara rädd för att ta ett huslån tillsammans med honom.

    Om du tar ett huslån med honom och han sedan inte kan betala sin del varje månad,  så blir du skyldig att betala på hela lånet. Man är solidariskt ansvariga för att betala tillbaka hela lånet, inte bara halva.


    Vi måste reda ut lite ekonomiskt i våran relation. För frågan är vad som gäller juridiskt om vi äger hus ihop. Jag vill att det ska kännas rättvist från båda eller att vi kan med trygghet känna oss som att vi lägger in lika stor effort i relationen när det kommer till arbete och sysslor. Jag tror inte han är helt omöjlig till att säga att vi kan gå över till delad ekonomi igen, men jag tror också att han inte vill känna att jag då inte kan matcha honom pengamässigt. Personligen så kommer jag också ärva framöver väldigt mycket pengar men det har jag inte pratat om direkt, och vill inte tänka på för jag har mina släktingar i livet fortfarande. Men det är inte så att jag alltid kommer att ha så pass lite som jag har nu. 
Svar på tråden Kommer aldrig kunna köpa hus, känns hopplöst.