Cathariiina skrev 2024-07-22 01:25:27 följande:
Då är det ju bättre att man intensifierar rehabiliteringen då, och sätter igång med den tidigare, än att man låter personerna gå på höga bidrag i många år. Jag råkar veta att i Tyskland har de mycket bättre, fastare och effektivare system än här. Personerna skickas till en rehabiliteringsklinik i tre eller fyra veckor, som kan förlängas till sex veckor i vissa fall.
Detta betalas av sjukkassan och det är DYRT - MEN sedan VET man hur det ligger, till, och kan antingen styra in patienten på arbetslivsinriktad rehabilitering, för att få ut denne i arbete igen, eller så vet man att detta inte går, och då kan den få en sjukpension som går att leva på. Men som naturligtvis inte är 90 procent av den gamla lönen, om det handlade om en hög lön. Och så måste det ju vara, då får personerna ställa om, sälja huset o.s.v..
I slutrapporten kan det t.ex. stå att patienten kan arbeta 5 timmar om dagen på ett fysiskt lätt arbete på den allmänna arbetsmarknaden. Eller på ett arbete som kan utföras huvudsakligen sittande. Eller att patienten kan arbeta heltid, bara det inte involverar klivande och klättrande på stegar och byggnadsställningar, eller buller, eller damm eller kemiska ämnen i luften. Det kan även stå t.ex. att personen inte bör ha kontakt med allmänheten eller arbetsledande ställning, för det blir för stressigt för honom.Sedan kopplar man in Arbetsamt för att försöka få ut personen på ett arbete som motsvarar de kriterierna. Fördelen är att ingen - inte patienten själv heller - kan säga att han inte fått sin arbetsförmåga ordentligt utredd.
På rehabiliteringskliniken är det ett fullständigt program hela dagarna. Det är morgonpromenad med gåstavar alternativt morgongymnastik, föreläsningar om olika hälsoämnen, individuella tester och samtal med läkare och psykolog, sjukgymnastik i grupp (denna är uppdelad efter var patienten har besvär, d.v.s. det är olika grupper för dom med nackproblem och dom med problem med ländryggen t.ex..), styrketräning med hjälp av olika maskiner, vattengympa, massage, gyttjebad o.s.v. (det finns ofta en hälsokälla, eller något kärr att plaska i, tyskarna gillar sådant! :) ) Alla måltider äts tillsammans i matsalen, och där är det pedagogisk buffé, d.v.s. även detta är ett lärtillfälle, patienterna får lära sig att äta hälsosamt.
Detta gör att man mycket noga kan ringa in vilka hälsoproblem patienten egentligen har och hur allvarliga de är. Det går ju inte att simulera hela tiden i flera veckor, rätt som det är så glömmer man bort att halta eller gå kutryggig och jämra sig! :) Samtidigt som patienterna kommer in i hälsosamma vanor, får se att deras träningsresultat och blodprovsvärden bara på den lilla tiden har förbättrats, att det lönar sig!
Det här tycker jag att vi borde ta efter, i stället för att låta folk gå hemma med sina höga sjukersättningar och onda ländryggar (eventuellt inbillat eller tillgjort onda ländryggar) i många herrans år.
Det går för övrigt inte att få någon ersättning från samhället mer i Tyskland, om man vägrar att åka till rehabiliteringsanstalten när Försäkringskassornas medicinska tjänsts läkare har ordinerat det - och det tycker jag är bra. Här i Sverige daltar vi för mycket.
Det är ju skitsammma när det gäller just att rösta på SD. De skulle inte genomföra någon stipstock och nu gör de det.
( vilket de precis som du, velat hela tiden, även om de sa något annat innan valet).
Ja, Tysklands system är bra, men sjukfrånvaron trots allt högre än i Sverige. Större andel utslagna människor liggande ute på gatorna också.
