"När ska ni flytta till hus då?"
Frågan i rubriken får vi rätt ofta, olika varianter av. Vi har två barn och bor i en lägenhet i stan. Hyresrätt dessutom. Vi trivs kanonbra, både med lägenheten och området och har inga planer på att flytta härifrån. Vi kommer behöva en större lägenhet snart, men vi tänkte ändå bo kvar i samma område.
Men det här är liksom inte helt acceptabelt bland släkt och vänner som bor i hus i förorten. Visst måste vi vilja flytta? Visst är det här bara en temporär lösning. Jag får ibland känslan av att man tycker lite synd om oss. Om somrarna tycker de att vi ska komma till dem, så vi får njuta av lite trädgård. Det är så klart trevligt, men det känns lite som av fel anledning. Vi vantrivs inte. Vi älskar vår bostad, vårt område och vårt liv. Jag kan inte tänka mig något som skulle passa mig mindre än att påta i trädgården, skotta snö och fundera på värmepannan.
Men det går liksom inte in. Det ska ofta frågas och insinueras att vi borde flytta. Att vi egentligen vill bo i hus som "alla andra".
Har vi ovanligt tröga vänner, eller är det så svårt att förstå?