"När ska ni flytta till hus då?"

Jag trivs oxå i lägenhet. Centralt ☺️ Men då är jag själv med fyra barn. Skulle inte vilja dra på mig ansvaret med ett hus. 

när nåt går sönder så ringer jag hyresvärden o han kommer o fixar. Så lättsamt o bra 

Haha! Det där hade kunnat vara min trådstart! 

Lägg till tjat om hur oekonomiskt det är att bo i hyresrätt. Och sen när räntorna och elpriset steg och folk fick magsår över ekonomin satt vi med samma hyra som tidigare och elkostnaden steg med hisnande 100 kr/mån ungefär. 

Nu närmar jag mig 50 och kan säga att folk fattar efter ett tag. När barnen närmar sig tonåren och man fortfarande bor kvar inser de att man trivs i sin hyresrätt. Det var många år sedan vi fick frågan nu. 

Jag har aldrig fått frågan på ett otrevligt sätt, ska sägas. Bara nyfiket småprat. De enda som jag irriterat mig på är de som tjatar om ekonomin. Folk som inte fattar att jag har viktigare mål livet än att ha så mycket pengar som möjligt. 

Det är så gött att hyra. Jag brukar säga att vi betalar för sinnesro och diverse markservice. Det är så värt det! 

Hus, en mardröm för någon med tummen mitt i handen. Jag är djupt ointresserad av trädgårdsskötsel och har alltid varit, kanske beroende på de oändliga rovland jag tvingades gallra som barn, för att inte tala om allt ogräs i rabatterna som alltid var mitt ansvar trots att jag hade bröder. "I dag kommer släkten från stan, så nu får du skynda på." Som barn längtade jag efter att terminen äntligen skulle börja, skulle jag idag frivilligt bli trädgårdsmästare igen?                                                                                                                                                               I dag har jag 80 kvadrat alldeles för mig själv, hyfsat centralt i storstad, gångavstånd till centrum. Gamla bostadsbeståndet och därför "extremt billigt" som min husvärd brukar säga. Krävs ett halvsekel i kö, om det ens går att få tag på.                                                                                                                                                                     Det som är nackdelen med denna boendeform är att man missar möjligheten till bostadskarriär. Det finns heller knappast något bättre sätt att öka sin förmögenhet. Även om vissa aktier utvecklats väl så är det inte jämförbart med värdetillväxten i en fastighet, som det ser ut numera, får man tillägga.

Handlar nog till stor del om att ni utmanar andras fördomar och deras egna livsval . Ganska många som bor i hus har fått göra stora kompromisser och uppoffringar och därmed försöker intala sig själv att det är sååå värt det. 

Skönt att höra att vi inte är ensamma. Det är som om man måste vantrivas i lägenhet och i hemlighet längta till hus. Själv är jag rätt bekväm av mig och mår fint i lägenhet.Det finns så klart för- och nackdelar med allt. Jag har förvisso gjort bostadskarriär och kommer säkert att flytta till bostadsrätt igen, men stanna i lägenhet som boendeform. Jag är både bekväm och har tummen mitt i handen, så hus känns mer eller mindre som en mardröm för mig (och oss). Det räcker med sommarhuset för vår del.

Det låter som smått osäkra individer som vill få medhåll om att deras livsval är rätt. 

Stå på dig TS!

Själv har jag gjort s.k. "bostadskarriär" med villa, pool och jacuzzi och kan säga att det precis som du nämner inte är så fantastiskt som andra målar upp det som. Jag drömde om att bo i hus när vi flyttade hit så jag ångrar inget, och jag har tyckt det var roligt att renovera och göra fint. Vi har till och med renoverat några hus för pengar för att vi tyckte det var kul. Det var en hobby vi hade, och det krävs nästan att det är en hobby för det tar så mycket tid. Men jag känner mig färdig nu och jag har andra, lugnare och mysigare hobbies. Nu känner jag mest "åh, rengöra altanen / husfasaden igen, känns som att vi gjorde det alldeles nyss!"... Alla saker, precis ALLT kräver så mycket omsorg och pengar - nytt lock till jacuzzin, japp 10000kr, ny liner till poolen, minst 20000 och jag tycker själv inte ens om att bada i pool utan allt är "för barnens skull"... Pallkragarna som var så kul att odla i under två år är övervuxna för vi orkar inte. Saker man kanske inte tänker på när man är i drömstadiet.

Numera brukar jag ofta nämna för andra (alla här bor i villa) att jag drömmer om att bo i lägenhet igen (står i bostadskö sedan några år). Jag längtar efter mindre ytor, bor på ca 200kvm nu och det blir ju lika många kvm att städa... Vill bo på max 70-80kvm när barnen flyttar hemifrån och göra mig av med 90% av alla saker och bo minimalistiskt. Drömmer om att gå ut och promenera och ha hela staden som min trädgård. Så mycket större och någon annan bär ansvaret för att gräset klipps och rabatterna hålls efter. Sen komma hem och bara ägna sig åt pyttelite städning och matlagning och kanske måla lite akvarell. Slippa sophämtningsavgift, vatten- och avloppsräkning, megahöga elräkningar, sotningsavgift osv. Jag får drömma vidare ett tag haha...

Så är det. Lever man inte upp till normen så blir man ifrågasatt.
- Du måste hitta dig en man!
- Är det inte dags för barn snart?
- Nu är det bråttom att skaffa barn nummer två så att åldersskillnaden inte blir för stor!
- Va, ska ni bara ha ett barn?!
- En bil behöver ni ju!
- Har ni börjat att titta efter hus än?
O.s.v.

Och så det där med utbildning och karriär. Men där kan det vara ganska olika normer i olika kretsar.

Jag brukar bara svara att hus inte är min syn på ett rikt liv. Att äga hus innebär att man måste älska sitt hus, vilja lägga sina pengar på huset, lägga överdrivet mycket tid och engagemang på boende och tomt. Jag vill inte det. Jag vill lägga mina pengar på familjens helt extraordinära resor Istället. Det är min syn på ett rikt liv 😌 

Om ni trivs-stanna. 

Hus är inte för alla.