VARFÖR så dyrt hos veterinärer?! Utmyttjas vi djurägare?

Jobbar själv inom en av de större kedjorna och det är oskäliga priser. Man tar mer betalt än vad som är nödvändigt för att det finns ett vinstintresse uppåt i näringskedjan i organisationen. Vi anställda "på golvet" får, justerat för inflationen, sänkt lön varje år. Så jag vill slå hål på några myter som jag ser florerar kring de stora djursjukhusen. 

Veterinären föreslår aldrig en onödig undersökning. Hen får varken mer i lön eller mer prestige av att plocka djurägare på pengar. Däremot förekommer en ökad hotbild mot djurhälsopersonal och vi ser fler och fler klagomål. Både över sådant som faktiskt blivit fel, men även där djurägare förväntar sig orimliga saker. Så det ligger i personalens intresse att lägga fram alla alternativ och för att komma närmare en korrekt diagnos föreslår man alla relevanta undersökningar, för det hade varit oetiskt att inte erbjuda det som finns tillgängligt. Därefter är det upp till djurägaren att tacka ja till hela eller delar av utredningen. 

Priserna är höga under jourtid och om man kommer på en undersökning utan att ha bokat tid just för att personal, lokaler och utrustning som är igång kostar lika mycket oavsett om vi har patienter eller inte. De mindre klinikerna har öppet kontorstid och behöver således inte finansiera dygnet runt-beredskap.

Säkerheten är i viss mån högre på ett djursjukhus än en klinik. Man kan behandla dygnet runt och behöver inte flytta en patient som är kritisk, ofta finns en blodbank, mer modern narkosutrustning, ett större utbud av läkemedel och det kanske viktigaste av allt är att det finns kollegor som kontrollerar så att alla följer protokoll samt hjälps åt för att lösa svårare fall. Du kan inte ta genvägar utan att det ifrågasätts internt. Ofta finns det dessutom olika former av specialister. Det finns också strikta regler kring antibiotikaförskrivning. Det som talar emot patientsäkerheten är att man ofta har en hög stressnivå, mer att göra än vad som hinns med och dessutom en stor press från ledningen om att slimma sitt arbete ytterligare vilket leder till bristande journalföring och misstag (orsakade av stress och utmattning). 

Diskussion om vård i utlandet har florerat, men då bör man ta i beaktande att Sverige har en exceptionellt hög standard för djurvälfärd jämfört med andra länder. Vi har bättre hygien och således lägre antibiotikaanvändning. Vi har också andra arbetsförhållanden. I södra Europa jobbar veterinär i större utsträckning ensamma, inte omgivna av ett team av sköterskor. De har sällan någon motsvarighet till kollektivavtal heller varför många veterinärer därifrån väljer att flytta till Sverige för att arbeta. Om man för sin egen plånboks skull vill operera hunden i Spanien så gör det för all del, men det är knappast den modellen vi vill sträva efter.

Så, som djurägare får man helt klart mer på ett större djursjukhus än på en liten klinik. Men jag tycker för den sakens skull inte att det är rätt att kedjorna köper upp all konkurrens för att kunna ta ännu högre priser. Det är rimligt att det kostar mer på ett ställe där man kan göra mer, men det har utan tvekan gått till överdrift nu. De flesta av mina kollegor håller med, men att byta sig loss och starta eget är inte det lättaste, även om det finns de som gör det. En liten egenföretagare kan heller inte smälla upp en DT för en miljon bara sådär, så utbudet på en liten klinik är oavsett begränsat. 

Så min uppmaning till djurägare är att dels se över sin försäkring. Vill man betala mer i premie men mindre om djuret blir sjukt, eller vill man riskera en högre självrisk mot att betala mindre i premie? Det är upp till var och en. En större operation kostar idag lätt 80 000, drabbas din hund av diskbråck pratar vi närmare 150 000. Läs på innan du skaffar hund, välj en frisk ras. Läs försäkringens villkor, ibland finns undantag som man måste känna till. Djur är ingen rättighet, har du råd att behandla? Är du stark nog att fatta beslut om avlivning om du inte har det? Man har när allt kommer omkring ett stort egenansvar. 

Och sist men inte minst, ta inte ut din ilska över priserna på receptionisten som svarar i telefon eller tar betalt i kassan, de har verkligen ingen som helst möjlighet att påverka vad ett multinationellt veterinärbolag sätter för priser! Är du missnöjd, skicka ett sakligt mail till ledningen, som faktiskt har möjlighet att fatta beslut om enskilda fall.

Hundar är vårt tidigaste domesticerade husdjur. De har och fortsätter hjälpa oss med att jaga, valla, vakta och mycket mer. Idag finns även en uppsjö av olika assistanshundar och specialsökhundar. De leder blinda, utgör en extra rörlighet för handikappade, upptäcker ett sjunkande blodsocker och lugnar människor med panikångest. De hittar narkotika, mögel, skadedjur och till och med cancer. Utöver detta är de ett ovärderligt sällskap åt många ensamma människor. För att bara nämna några saker. Även en ren sällskapshund bidrar till bättre hälsa hos husse eller matte, är man dessutom engagerad i någon form av hundsport är det som vilken annan hobby som helst folk lägger pengar på. Båtar, bilar, resor, korphockey, gourmetmat eller dyra viner. Man gör det för att man har ett intresse och för att det skänker en glädje. Då tycker man att det är värt pengarna. Samt att en normal människa betraktar sitt husdjur som en familjemedlem, med en unik personlighet och som inte byts ut bara sådär. 

Instämmer helt. Många är väldigt själviska. Men jag tycker ju också att priserna dragit iväg till en orimlig nivå. De som skaffade djur för sju eller tio år sedan (vars djur nu är lite äldre och behöver vård) kunde knappast förutse att kostnaderna skulle skena som de gjort. Kostnaderna har heller inte ökat i proportion till omkostnaderna för klinikerna. Det hade jag givetvis förstått. Men nu är det ren girighet som ligger bakom. Jag ser egentligen inget problem med att man ska kunna ta ut vinster i djursjukvården, något måste ju driva utvecklingen framåt. Men någonstans måste det finnas en gräns för vad som är etiskt och rimligt. De stora bolagens sätt att köpa upp all konkurrens leder ju i praktiken till en typ av kartellbildning som möjliggör ockerpriser. Utöver att djurägare blir lidande av att det inte finns några alternativ till de stora kedjorna gäller detsamma för personalen. Byter du jobb inom organisationen kan du inte höja din lön, och finns det ingen annan arbetsgivare inom rimligt avstånd får du antingen stå ut eller byta bransch, eller flytta. 

Jag har en familj att försörja så jag kan inte riktigt göra hur som helst. Men jag och många med mig skäms för att berätta var vi jobbar. Vi delar inte värderingar med organisationen och vi är många som varje dag kämpar för att hitta genvägar för billigare vård för de enskilda djuren. Vi kör manuella prover gratis, lämnar hem sårvårdsmaterial bakom ryggen på chefen, tipsar om billigare konkurrenter i telefon, trots att vi blir slumpmässigt avlyssnade. Listan kan göras lång. Ingen som faktiskt bryr sig om djurens välfärd vill ha det som vi har det idag. 

Mars Petcare har Royal Canin, Whiskas, Pedigree och lite annat smått och gott under sitt paraply. Mars Inc. har även en hel del märken på vanliga livsmedel och dylikt, som Extra och Bens ris. I grunden är Mars fortfarande ett familjeägt företag. Ett mycket "snällare" företag än IVC Evidensia, där Nestle utgör en av ägarna, tillsammans med bland annat EQT som har sina rötter i Wallenbergs plånbok, ett renodlat riskkapitalbolag. De är inte helt jämförbara och jag vill påstå att det är Evidensia som bär huvudansvaret i prissättningen. AniCura är fortfarande billigare på mycket (och levererar högre kvalitet) men givetvis ser de sin chans att ta snarlika priser för motsvarande tjänster som Evidensia tillhandahåller. Men jag håller med oavsett, gynna gärna de mindre företagen. Utan att göra avkall på djurets vård förstås, det finns många skojare därute och väldigt billigt är sällan bra det heller.