Barn som trotsar och skriker

Oj ja, de där skriken ( gärna med ett flin också ) känner man igen!
Jag brukade bara kontra med att ge en mycket bestämd blick i barnets ögon och säga STOP, nu skriker vi INTE, vad behöver du?
Fortsatte barnet att skrika sade jag om igen, Berätta vad du behöver men skrik INTE för då förstår jag inte vad du behöver och kan inte hjälpa dig??!
Ibland sade jag bara, nu räcker det! Och bar bort barnet till något lugnare ställe och försökte avleda från situationen.
Märkte också att om jag sade psst så kom barnet av sig, jag sade det några gånger på raken tills jag fick barnets uppmärksamhet och barnet tystnade!
Därefter fick jag kontakt och kunde fråga Vad behöver du, vad kan jag hjälpa till med??!
eller bara kort och konsist säga att NU bestämmer jag, nu går vi hem, eller vad det nu handlar om.
Sedan tålamod tålamod tålamod!  

Alltså TACK som känner igen det, det gör att jag inte känner mig som ensammast.

Har också kört med att bryta av med en mer allvarlig blick för att förmedla att vi inte gör så, att nu blev det inte bra här, säga att så skriker vi inte,  och sen bära bort och btyta situationen genom att helt enkelt byta miljö med. 

Men just att det inte funkar alltid, det kan bli lugnare och sen starta om. 

Jag vill ju förstå barnet var behovet att skrika kommer sig av, och kunna finnas där liksom. Jag försöker med allt jag har...

Vadå behov av att skrika. Nästa ska det vara behov av att slåss?! Din metod fungerar inte vilket du märker pga beteendet ökar istället för att avta. 

Har två olika metoder.

Första är ignorera. Han gör fel och han vet om det. Utan uppmärksamhet kommer det att avta. Svara honom inte förens han slutar skrika. Kramas om han vill det när han har slutat skrika. 

Andra är att ta honom till ett rum där han får vara själv tills han slutar skrika. Jag tycker det är hårt men det funkar. 

Tänk på att han också mår dåligt av hans egna beteende. Han vet att han gör fel, ni måste hjälpa honom så han kan göra rätt. Förutom att problemet löser sig kommer ni få mycket mer energi och kvalitetstid för annat. Ibland måste det blir jobbigare för att bli bättre tyvärr. 

När de var i den åldern berodde det lite på humör, både hos barnen och hos mig. Men vid något tillfälle, när vi var ensamma och det blev "skrikfest" så sa jag "jaha, ska vi låta så mycket vi kan?" Och började köra "Ronjas vårskrik" jag med. Kan säga att de bröt rätt fort då, mamma var ju helknäpp 

Jag skulle inte ge skriken så mycket uppmärksamhet.

Sen skulle jag fundera på om barnet får tillräckligt med fysisk stimulans och egentid utan lillasyskonet. 

Vi försöker, de slutar snabbast när man ignorerar dem.

Och ja, o ja, barnet får massor av både fysisk stimulans (vi är ute varje dag i flera timmar med barnet när vi är lediga, barnet går på förskola som är utomhus varje dag annars och även förskoledagar är vi ute efter förskolan - och egentid utan syskonet, med bägge föräldrar. Det enda som sällan får v praktiska skäl är egentid med båda föräldrar, men de gånger lillasyskonet sover och vi kan ha babyvakt på ägnar vi alltid bara åt storebror.

Det låter som att ni gör allt rätt med sonen. Men glöm inte bort att ge dig själv egentid och vila så du orkar fortsätta ignorera skriken och förstärka det positiva. 

Ja, det är ju det svåraste att få till...

Om det är skrik som beror på trots och inte att barnet faktiskt är ledsen har jag tittat åt ett annat håll och låtit barnet skrika färdigt sen har jag fortsatt med det vi höll på med. 

Några generella tips är att inte ställa en fråga som inte är en fråga. Exempelvis säga, ska vi gå nu, när det i själva verket inte finns ett val. Så gör man med vuxna när det gäller så små barn är det bättre att säga nu ska vi gå. Ett annat tips är att inte ge för många val barn blir stressade av det är ni i affären och ska välja flingor exempelvis kan du presentera två val men inte låta barnet välja helt fritt. Innan ni ska gå förbered barnet, exempelvis genom att säga du får åka ner för rutschkanan två gånger till sen ska vi gå hem och laga mat. Välj dina strider men sätt nödvändiga gränser och håll stenhårt på dem. 

Håll inte på med det där lågaffektiva bemötandet när det uppenbart inte funkar. Säg åt honom på skarpen att sluta skrika istället. 

Sunflora:
Varför ignorera skrik och låta honom hållas? Vem vinner på det?? 

Både jag och barnet vinner på det. Barnet slutar då det inte finns något att vinna på att bete sig så. Skriket är ju till för att få någon slags reaktion händer inget är det inte längre intressant.