Barn som trotsar och skriker

Han får skrika bäst han vill. Ta bort honom från andra människor framför allt, men det han inte vill göra kommer att hända ändå. Det finns olika sätt att åstadkomma önskat resultat. Ge exempel på situationer så är det lättare att ge råd.

Gå inte för långt i LAB, man säger till en gång och sedan är det ingen idé att tjafsa mer med honom, det går inte in ändå så länge han skriker.

Ja precis. LAB handlar ju om hur man säger nej. Nej:et ska absolut sägas, tydligt. Men utan att man själv brusar upp. 

Men jag tror också att det inte gör någon skada att bli riktigt förbannad ibland. Barn behöver se vad dåligt beteende leder till till sist. Men i det vanliga vardagstrotset gör man nog bäst i att hitta sin inte stoiker. 

Hörselskydd är också bra. Lättare att vara lugn då. 

Jag hade småbarn för 20 år sedan så har inte koll på senaste barnuppfostringsråden, men jag hade lugnt sagt att det inte hjälper att skrika. Vi kan prata om det men skriker du så lyssnar jag inte på dig. Sedan bita ihop och stå ut. När han slutar skrika, krama honom (om han är emottaglig) och försöka vända situationen till något positivt. Det kanske är detta som är lågaffektivt bemötande  

Oj ja, de där skriken ( gärna med ett flin också ) känner man igen!
Jag brukade bara kontra med att ge en mycket bestämd blick i barnets ögon och säga STOP, nu skriker vi INTE, vad behöver du?
Fortsatte barnet att skrika sade jag om igen, Berätta vad du behöver men skrik INTE för då förstår jag inte vad du behöver och kan inte hjälpa dig??!
Ibland sade jag bara, nu räcker det! Och bar bort barnet till något lugnare ställe och försökte avleda från situationen.
Märkte också att om jag sade psst så kom barnet av sig, jag sade det några gånger på raken tills jag fick barnets uppmärksamhet och barnet tystnade!
Därefter fick jag kontakt och kunde fråga Vad behöver du, vad kan jag hjälpa till med??!
eller bara kort och konsist säga att NU bestämmer jag, nu går vi hem, eller vad det nu handlar om.
Sedan tålamod tålamod tålamod!  

Jag skulle inte ge skriken så mycket uppmärksamhet.

Sen skulle jag fundera på om barnet får tillräckligt med fysisk stimulans och egentid utan lillasyskonet. 

Det låter som att ni gör allt rätt med sonen. Men glöm inte bort att ge dig själv egentid och vila så du orkar fortsätta ignorera skriken och förstärka det positiva.