Leva med en smart partner?
Jag älskar min partner och jag lär mig så mycket av hen och jag blir utmanad och utvecklas mycket psykiskt av hen.
Men...
Ibland känner jag att hen har alldeles för höga krav och ingen förståelse för mig som person.
Det är som att hen glömmer bort eller inte kan föreställa sig att alla människor (eller i alla fall jag) inte är lika smart som hen.
Men jag fattar inte, för hen måste ju vara van vid att träffa folk som är "dummare", men det verkar liksom inte gälla mig? Inte för att jag är korkad, men ibland känns det så.
Det är dom att hen inte är lika ödmjuk mot mig som främlingar/kollegor och förväntar sig att jag ska nå upp till hens nivå fast det är omöjligt för mig eftersom jag helt enkelt är LITE dummare än hen...
Någon som känner igen sig i att leva med en smart partner?
Jag antar att det är mitt problem också att jag känner såhär, men kan hen inte vara lite förstående?
När hen har gjort fel skyller hen alltid ifrån sig också, mem när jag har gjort fel, då är det uppenbart att jag har gjort fel, och det är för att jagbär 'så dum'...
Har ni råkat ut för det också?
Oftast bryr jag mig inte om detta, utan vi lever vårt liv tillsammans och ger och tar för vårt gemensamma bästa. Men ibland kan jag bli irriterad över att min partner inte fattar ett samband som är supertydligt för mig, att hen inte är mer påläst eller hänger med i samhällsdebatten, att hen liksom nöjer sig med sin ganska lilla värld och inte ser den större bilden. Då kan det säker märkas för hen som en irritation från min sida, och att jag inte är ödmjuk.
Men ibland är det jobbigt att inte vara på samma blad som sin partner, och att jag alltid är den som ska bära framåt, för att jag ser framåt, ser vidden och förstår vägen. Ibland skulle det vara skönt att få vara den som bara hänger på och låta hen ta täten och se framåt istället.